Om att inte tänka

"Det ska vara samma färg, fast upp och ner."

Det sa jag nyss på viktigt jobbmöte.

Jag älskar min intelligens idag.

Träningspepp

Har fått grymt bra erbjudande på årskort på Actic i Södertälje nu.
Nu jävlar skall det tränas satan!!

Mår inte bra av att inte träna.

Träning för mig är meditation och rekreation. Gör någonting för mig själv, som dels får min kropp att må bra, och som även rensar tankarna.

Jag är inte sån som tycker om att gå ut på promenader, powerwalks eller ut och kuta på ljusspåren. Det är verkligen ingenting för mig. Total smärta i knät (efter 4 operationer) och tråkigt som fan.

Nej, det är gym som gäller, med annat folk omkring, och eventuella gruppträningar.
Det motiverar mig och peppar mig och jag tycker att det är roligt.

Nu ska jag fan sätta igång igen.

Efter tre månader på kortison-behandling har jag gått upp 8 jävla kilo, och de ska bort!!!


Puss!

Jag anser mig själv frisk

Jag anser mig själv vara frisk.
Och läkare säger att jag är vid god hälsa...

Så varför äter jag då detta?

Cymbalta 60mg, 1st/dag
Ritalin 40mg 1st/dag
Circadin 5mg 1st/kväll
Oxascand 10mg 1-2st/dag
Medikinet 10mg 1st/eftermiddag
Budenofalk 3mg 1st/dag
Celebra 100mg 1st/dag
Imovane 5mg 1st/kväll


Känns som att "Doktor Mario" spelar tetris i min kropp.

Vad litar man på?

Det är drygt med adhd ibland.

Kan inte reda ut om den stora klumpen i magen beror på återkommande depression, stress eller bara vanlig jävla vardagsångest pga allt som händer omkring.

Trodde inte det skulle vara så svårt att gå vidare från ett uppbrott efter separationen för två år sedan.

Försöker med alla medel sysselsätta mig såpass mycket att jag slipper tänka, slipper känna. Men det pockar efter uppmärksamhet konstant.

Värst är det när jag ska sova. Då är tröttheten så jävlig att jag inte orkar stå emot känslorna.
Saknaden är som värst då.

Men mest efter samtalen, trösten att veta att någon bryr sig och tycker om den man är trots alla brister.


Har ändå haft en ganska bra vecka med gott umgänge och sena kvällar... men det är verkligen inte samma sak.

sitter på jobbet denna vecka, och nästa vecka är jag återigen ledig. Vilket jag både ser fram emot, och samtidigt inte.
För mycket fritid gör min hjärna galen. Och mitt hjärta sjukt.

Vänner ber mig att försöka hitta någon "ny", någon att finna tröst och kärlek hos igen.

Men det är det sista jag vill just nu.

Samtidigt som jag vill bli lämnad ifred, så vill jag inte vara så här ensam.

motivation

noll motivation.

Semester

Snart snart snart.
Räknar sekunderna tills arbetsdagen/veckan är slut.
Åka hem, dö i soffan, somna i soffan, och vakna när jag vill.

Blir till att stanna hemma första dagarna på semestern i alla fall.
Ska vänta på en bildel som ska levereras till mig. Fönsterhissmotor med mekanism för förardörren till min lilla prutt-volvo.
Sen skaffa sig lite popnit-verktyg, borrmaskin, och lim och ett extra par händer för återmontering av rutan så är det klart!

=)

Om det där med saknad...

Det går upp och ner, och fram och tillbaka.

Saknar som fan ena stunden, andra stunder "good riddance". Eller nej, det sista var lögn. Så känns det aldrig.

Men det blir inte lättare med tiden heller. Vilket suger.

Fina stunder och fantastiska minnen.

Saknaden är enorm.

Men så får det bli, när man låter andra bestämma över ens val.

Mammas visdomsord

Om hur man vänder allt negativt i livet till något positivt, så sa mamma min något smart igår.
Drottningen av metaforer.

"Från och med nu, tänker jag bara öppna kuvert med positiva besked."

Stundande semester

Härligt att äntligen få semester.

Bara rå om mig själv och få lite ledigt och samla energi.

Hade jag hoppats på. Men så är tyvärr inte fallet.

v.32 åker jag till mormor och morfar i Finland. För att säga adjö till min älskade fina mormor.
Hon har fått den olidligt tragiska sjukdomen Alzheimers. Jag vill hinna träffa henne innan hon glömmer bort mig. Men det gör förjävla ont att acceptera denna grymma sjukdom.
Men värst av allt är att jag är så långt ifrån dem att jag inte kan hjälpa till när de har det svårt.

Har semester även v.29.
Eftersom jag nyss sett till att bli singel, så är mina semesterplaner raderade, så det blir till att göra.... ingenting. Ihop med.... ingen.

Samma sak gäller för vecka 31.
Tyvärr.

Det är sorgligt enlig vissa säkert att man inte har någon att umgås med eller något att göra när man har semester.

De få vännerna man brukar träffa och umgås med är bortresta under dessa veckor, och att hitta på något med föräldrarna kommer inte på fråga med tanke på mammas Parkinssons.

Jävla piss-magen jag har verkar inte vilja bli symtomfri efter Kortison-kuren. Och 8kg har jag gått upp sedan i början på mars då jag började äta kortison.

Mitt liv i ett nötskal.
Fan bara jämmer och elände med allt.

Om vargar och rovdjur

Ang. "vargattacken" på Kolmården i helgen så funderar jag lite över om inte djurskötarna och djurparkernas ledning/beslutande organ, har låtit de mänskliga känslorna och empati kommit ivägen för sin kunskap och förnuft?

Det är oerhört tragisk händelse, och borde ha förhindrats med bättre rutiner för djurhållningen.

En tanke som slår mig är att varför har man haft närkontakt med vargarna alls? Räknas de inte lika mycket till rovdjur som t.ex björnar och lejon?
Dessa rovdjur tror jag inte att en djurskötare får gå in till ensam och definitivt inte till en hel flock.

Även om djurskötarna handskats med djuren från födseln och matat dem med nappflaskor så går inte dessa rovdjur att domesticera eller göra tama.

Man kan lära dem vissa regler och träna dem till att lyda vissa kommandon osv. Men man kan aldrig få ur dem vilddjuret då det är just vad de är. Vilddjur, primitiva varelser som styrs av instinkter snarare än inlärda beteenden.
Det räcker med en sekund eller en liten missbedömning av situationen och en tiger sätter sina klor i ryggen på dig. Kanske för att bara leka, kanske för att testa om du är ätbar.
Vilket vet vi inte, då det är just ett i grunden vilt djur med primitiva instinkter som anpassat sig efter de förutsättningar som givits det.

Varför skulle det vara annorlunda med vargar?`

Är det för att de liknar så många olika tama hundraser som gör att gemene man tror att de kan domesticeras eller bli tama? Tror vi verkligen att dessa djur "förstår" mänskliga regler och rutiner mer lättvindligt än andra rovdjur i fångenskap?

Vargar, likt tama hundar, är intelligenta varelser som snabbt anpassar sig till sin omgivning. De lär sig att ett visst beteende ger dem vissa fördelar.
Precis som barn egentligen om man ska vara "sån".
"Om jag är snäll och tyst och foglig nu, så kommer jag få det jag vill ha senare. För det har jag lärt mig av min erfarenhet."

Men skillnaden mellan vargarna och våra husdjur är att våra husdjur inte har lika starka instinkter att fly, jaga eller försvara sig. Lilla Dogge, Bamse, Maxi och Ludde lär sig med träning att det blir konsekvenser av att låta impulserna och instinkterna ta över. De lär sig hur matte och husse kommunicerar och att ett leende inte alls betyder att vi är arga.

Vargarna kan säkert lära sig liknande saker de med, men om instinkten att jaga eller vakta kommer över dem, så tar det över helt.
Det är vi som måste anpassa vårt beteende och vårt interagerande med vargarna efter deras regler och premisser. Inte tvärtom.

Vargar är inte, och kommer inte att bli tama. Trots att det ser ut som grannens gulliga lilla draghund, eller de där fina hundarna på utställningarna.

Förstår verkligen inte kolmårdens djurskötare och ledning detta?

Kom detta verkligen som en blixt från en klar himmel?

Hur ser då deras rutiner ut för att handskas med tigrarna? Ser man dem enbart som förvuxna, randiga, huskatter?

Rovdjur som rovdjur.

Sist av allt vill jag tillägga att inga djur borde sitta i fångenskap. Men det är en helt annan historia som kräver ett eget långt inlägg för debatten.

förälskelsen

jag blir konstant förälskad i nya saker.
Det kan vara saker, människor, väder... ja det mesta.

Ofta blir det i människor jag nyligen lärt känna.
Blir liksom lite smått förälskad i deras personligheter och blir glad i magen.

Och apropå mage är jag förälskad i Dr.Röv. Han gav mig en ask med piller för ett tag sedan för att magen var så trasig av sjukdomen.
Och nu känner jag inte av magen alls!

Jag är inte förälskad i Dr.Röv. Jag älskar honom!!

Arbetsminne och adhd

Äntligen hade de en ordentlig debatt på SVT ikväll.
Efter cirkusen i början med påhopp hit och dit och låg nivå, så kom en ordentlig debatt om "fenomenet" ADHD.

Herregud säger jag bara om de/er som inte vet så mycket om det utan bara gissar er till vad ni tror att det är.

Precis som Victoria berättade om hur hon är normalbegåvad, med har arbetsminne på gränsen till vad de i särklasser har, så ligger det tillför mig.

Normalbegåvning mätt i IK(IntelligensKvot), eller IQ som de fleste känner det som, är mellan 100-110.
Gränsen för att misstänka utvecklingsstörning ligger runt 70.

Det är ett snitt på olika mätnngar av färdigheter och olika delar av intelligensen.
Utredningar och tester av IK görs enligt strikta regler utefter den åldersgrupp man ingår i och den utbildningsgrad man har. Därför att intelligens inte skall förväxlas med inlärda kunskaper.

Några exempel är arbetsminne, långtidsminne, ordförståelse, sifferminne, abstrakt tänkande, problemlösning, impulskontroll osv osv.

Jag har majoriteten av de olika delarna man mäter/testar mellan 125-140 i IK. Men just arbetsminnet låg på 65.
Så när det kommer till att hålla saker i minnet under kort tid så är jag underbegåvad, ointelligent och underutvecklad.
Ja, rent av lite dum och korkad. Men kan inte hjälpa det!

Jag kommer aldrig komma ihåg alla saker jag ska packa ner i resväskan om jag inte skriver upp det innan.
Jag glömmer antingen solbrillorna, plånboken, jobbdatorn eller matlådan hemma när jag åker till jobbet om jag inte lagt fram allt på en plats kvällen innan.

För under stress, så kan jag inte komma ihåg att göra någonting i rätt ordning, eller ens minnas mitt egna telefonnummer.

Det är vad folk har så svårt att förstå.
För trots detta handikapp har jag en intelligensnivå över medel, då kvoten ligger på 124.
Det är denna del av intelligensen som andra ser.
Den flitiga, beslutsamma, lättlärna, kvicktänkta, sociala, problemlösande och skitduktiga jag som kommer med snabba lösningar på krångliga problem. Hon som kan ha 10000 saker på gång och ändå skoja och skratta.

Sen så ändras något litet i vardagen.
Typ... nåt behöver fixas med bilen. Exempelvis byta däck.
Så börjar jag glömma saker till jobbet.
Tappar energin, och mister förmågan att prestera.
Med detta tappar jag humöret och blir väldigt nedstämd.

För mig är det inte "bara att göra" och sen fortsätta.
Nej mina rutiner är vad som håller mig ovan ytan, och minsta lilla som läggs till eller tas bort rubbar mina rutiner helt, och det tar extremt mycket av min energi att planera och schemalägga min vardag för att få ork och tid till dessa eventella ändringar.

Men jag hatar när folk som inte vet tillräckligt om adhd, tror att man kan dra oss allihop över samma kam, eller tro att man skyller på sin adhd när saker går emot en i livet.

Jag är i alla fall trött på att förklara för alla hela tiden.

Vafan, googla eller nåt!

Knyter

knyter ihop säcken på jobbet idag. Fastän jag är sjukskriven.

vill inte gå och oroa mig för att jag har saker som inte är färdiga, eller att jag kommer ha en hög att ta tag i när jag kommer tillbaka...

... jag vet att läkaren har rätt, men det är inte roligt för det.

Ser fram emot lunchen idag med ett spännande möte.

Och att få sova ordentligt i natt.

Varför det blivit så konstigt

det finns de som blivit besvikna på mig den senaste tiden...

jag har inte hört av mig när jag ska. Eller hört av mig om något ändrats.

Det här är inte av jävelskap, eller för att jag skiter i er, eller i planering.

Igår fick jag det på pränt. Det jag kämpat emot.

Sjukskriven för recidiverande depression.

Tack å hej och välkommen.

Trist?

Nä faktiskt ganska kul... :)

Kanske?

Efter en helg med både roligt och tråkigt så är jag helt slut på jobbet.

Sitter och tar lunch framför datorn då jag inte orkar vara social i fikarummet.

Ang. bloggandet har jag inte bestämt mig riktigt ännu för hur jag ska göra.
Ena stunden finnslusten där, och andra stunden inte alls.

Får helt enkelt vänta lite till med det beslutet.

Ska jag kanske ta erbjudandet jag fått? Det är den stora frågan just nu.
Vad det är för erbjudande och vad det rör, väntar jag med att skriva här. Är inget som är klart ännu, men det blir en stor förändring om jag accepterar.

Usch! Vilken tråkig dag det är idag!!

Tänk om man kunde bara sticka iväg och träna på arbetstid utan löneavdrag när det är lite att göra på jobbet?

Men men... får lite gjort iaf... Mycket kalkylering och avtämningar som skall göras nu när första entreprenaden av tre på projektet är slutfört.

Kan ju låtsas vara lite viktig en stund och knappa med siffror. I alla fall när någon är i närheten. Där emellan så blir det lite planering och min nya last.

Efter Wordfeud och DrawSomething har jag fastnat för Rumble... Precis som alla andra.

Det betyder att jag är lika normal som de andra va?

Lusten har försvunnit

Jag har varken lust, tid eller ork längre att blogga...

Har privat dagbok för mina tankar, och twitter för mina utbrott.

Och övrigt dravel har jag för mina vänner...

Blir till att spara ner det här på den externa hårddisken, och sen blir det nog adjöss.

Finner ingen anledning att fortsätta blogga om jag ska vara ärlig.
Kul så länge det varade.
Men har verkligen inte tiden heller, även om jag skulle vilja.

Blir väl så när man har annat för sig i livet... i alla fall för mig.

Livet är liksom viktigare att engagera sig i, än sökandet efter bekräftelse på den modifierade sanningen man ändå lägger fram på bloggen.

Kanske, kanske inte... vi får se helt enkelt.

Om att försöka slappna av och vara ledig

Påsken...
Är hemma hos päronen i Bålsta och ska försöka mig på att njuta av långledigt.

Men när man vet att nästkommande vecka på jobbet kommer att bli tuff och stressig är det svårt.

Så jag ska sitta imorgon och göra en sammanställning och lite statistikprotokoll inför uppföljning och återkoppling av projektet. Sista tampen nu men bara några få veckor kvar innan det ska vara klart.

Är jobbigt även att inte riktigt klara av att vara ledig när jag själv mår som jag gör. Och på det så är mammas Parkinson ganska svår och det är tufft att behöva se.

Har haft första samtalet på väldigt lång tid med pappa utan att vi bråkar och jag blir ledsen och vansinnig.
Det var skönt.

Men nånstans vet jag att även det går över, och snart ligger vi i luven på varandra igen och bråkar.


träning blir det inget av heller förrän jag och läkaren vet hur behandlingen tar på min mage.
Känner mig trött och orkeslös i kroppen av mediciner och sjukdomen i sig... men jag hoppas på förbättring.
De flesta av sjukdomssymtomen är borta efter bara fem dagars behandling, så jag har hopp om livet.

I övrigt tänker jag okynnesdricka en jävla massa must.

Puss på er.

Jag väntar mig en viktchock

Jag kommer bli fet.
För det blir c:a 10% av de som äter Kortison.

Och ja, det är just kortison jag fått ordinerat för min kära lilla gulliga tarmsjukdom.

Tydligen så attackerar mitt egna immunförsvar slemhinnan i tjocktarmen, och producerar en massa Kollagen. Det är ju ett protein som inte ens skall finnas i tarmen, utan helst i huden.

Så precis under ytskiktet av slemhinnan har jag ett lager av bindväv, som hindrar mig från att ta upp vätska, salter och mineraler ur det jag äter.

Men om allt vill sig väl kommer jag bara behöva äta den här kortison-medicinen i 4månader och förhoppningsvis vara symptomfri efter det.

HOPPAS HOPPAS HOPPAS!!!

Bästa aprilskämtet?

Saknar värmen

Älskade älskade Oman. Du är fantastiskt.

Ett långt inlägg om saknad och att växa upp

Jag saknar ganska mycket i mitt liv nu när det enda jag verkar ha tid och ork till är att jobba.

Jag saknar Maria... våra fikastunder på Dellan i Gustavsberg och våra fnitterattacker på lektionerna vi hade tillsammans i Komvux.

Jag saknar Tina och hennes fina dotter Zara. Zara som blivit en stor tjej nu, och när man pratat med henne i telefon eller träffat henne så passar hon på att tala om för mig att vi minsann kan åka till Akvariet på Skansen i sommar.
Det skulle blivit av förra sommaren, men i samma veva som Tina väntade lilla Milo, så fick nog Zara en liten kris inför alla förändringar som skulle bli och vågade inte åka utan mamma. Så det fick ställas in. Men nu känner hon sig redo, så det ska jag verkligen se till att det blir av!

Tina saknar jag verkligen efter min flytt från Värmdö (separationen från Fredi) och att jobb kommit i vägen.
Vi umgicks nästan varje dag, och pratade i alla fall med varandra varje dag per telefon.
Helgerna med middagar och ett glas vin, eller våran spontana krogkväll i Hemmesta.
Mycket skratt med den tjejen, även mycket tårar.
Hon har funnits där för mig när jag haft det tungt, och jag har försökt finnas för henne.

Jag saknade Nettan mycket efter hon flyttat från Värmdö. Men nu bor vi närmre varandra och kan ses lite då och då. Det är väldigt kul tycker jag.

Marie min älskade barndomsvän bor ju bara några minuter ifrån mig nu, från att vi varit åtskiljda sedan 2001 och bara träffats lite sporadiskt.
Hon ställer upp i vått och torrt och betyder otroligt mycket för mig. Vi har varit "bästisar" sedan vi gick i 2:a klass i grundskolan. Hon var nyinflyttad till Skokloster, och jag hade bott där redan i 2år, och innan dess haft sommarstuga där. Så jag passade på att visa henne vad man kunde göra och vi hade jättekul tillsammans.
Allt bus vi gjorde och nästan skäms över idag! Jag ler bara jag tänker på det.

Suzan är ju en relativt ny bekantskap, som kommit att betyda en hel del. Vi träffades faktiskt genom bloggandet, och att jag en dag vågade bryta mitt osociala betteende och rädsla för okända människor och följde med på test-träning av PoleDance. Efter det har vi kanske inte träffats så ofta, men de gånger man gjort det så har vi haft det trevligt. Och jag känner titt som tätt att jag saknar hennes energi och frispråkighet. Nu bor hon i Skåne, och hon saknas här i Stockholmsområdet. Men ingenting är omöjligt och jag får passa på att träffa henne när hon är upp på besök, och kan ju kanske planera in en helg att besöka henne med.

Men jag antar att det är det här som följer med när man växer upp och blir vuxen.
Livet förändras konstant, med mer eller mindre roliga saker. Vänner försvinner och tillkommer. Även det på mer eller mindre roliga sätt.

Men vissa får man fan ta och anstränga sig lite extra för. För att hålla kontakten oavsett avstånd mellan och tidsscheman som inte passar ihop.

Vissa människor tar man lite extra hand om. De som verkar ha bosatt sig permanent i en del av hjärtat och dyker upp i tankarna lite titt som tätt.

De flesta av mina vänner har skaffat barn och familj, så de är inte längre lika flexibla när det kommer till att ta en snabb fika på stan, eller ses över en helg. Det kräver lite mer planering... Och det är inte direkt min starka sida ska jag väl erkänna.

Men jag ska få tid till det med!!

Ansökan om körtillstånd

Jag tänkte börja övningsköra för MC-kort denna sommar jag.

Väntar bara på körkortstillståndet, så bokar jag första lektionen.

Ska bli sjukt kul!

Först nästa sommar siktar jag på att klara uppkörning och teori, samt att köpa egen hoj.

Blir till att spara spara spara nu alltså. =)

Kollagen Kolit

Ja, så heter diagnosen jag fick igår. Kollagen kolit.
En autoimmun inflammation som angriper slemhinnan i tjocktarmen, om jag förstått det rätt.

Autoimmun innebär att det är mitt egna immunförsvar som angriper mig själv.

Nog för att man kan ha dålig självkänsla ibland, men detta självskadebeteende går väl lite till överdrift va?

Om att vara tidigt på jobbet

Varför ska jag vakna okristligt tidigt för, när ändå ingen annan på jobbet börjar lika tidigt?

En ny diagnos

"Ungefär sex personer per 100 000 invånare drabbas av sjukdomen varje år i Sverige. Mikroskopisk kolit drabbar fler kvinnor än män (ungefär tre kvinnor på en man) och medelåldern vid insjuknande är mellan 60 och 70 år."

Där har vi det.

Jag har en autoimmun, kronisk tarmsjukdom.

Gos

Curry hälsar!!

Färdig!

Vad tycks?

Kan inte bestämma mig!

Ska jag ha avigsidan eller rätsidan upp på stolen? Spelar ingen roll rent funktionsmässigt men vilket är snyggast?!

Åh vad jobbigt det blev nu då.

Dags att få arslet ur vagnen...

...och klä om mina köksstolar.

Såhär ser de ut nu. Det här är den fräschaste utav de fyra. De andra tre har fläckar som ser ut som blodstänk, och en av dem har t.o.m plastöverdrag/kiss-skydd!

Ja, de är köpta på loppis och kommer säkert från ett dödsbo från en gammal inkontinent dam, men de var så fina att jag inte kunde låta bli att köpa dem.

Idag när jag köpte en "gör-det-själv-bok" till bilen, så passade jag på att köpa häftpistol samtidigt, så nu kan jag äntligen få på tyget som jag köpte i höstas! :)

Återkommer med uppdatering.

Lite bilder från resan till Oman

där visas riktningen mot mekka

lobbyn på hotellet

hotellets entré

i guldsouken

En vanlig dag på jobbet...

... Kikar in på bygget för att se vad de gör.
In med inredningen bara! Helst innan rivningen är klar också.
:)

Älskade Suzan...

Vad jag hade saknat henne! Önskade dock att vi haft mer tid att prata om allt och inget. Men jobbtelefonen gjorde sitt bästa för att avbryta oss under den lilla stunden vi fick..

Fick superfin present!

Och JÄKLAR vad smal hon blivit!!!! Shit pommes !!

Myslunch imorn!

Med världens finaste Suzan! :)

Sov gott

Ska inviga nya sängkläderna nu. Så fina! Och fantastiskt skönt tyg!

Kommer aldrig kunna sova i annat än bomullssatin mer tror jag.

Måste bara hitta örngott för sig i detta också. Sover ju med fyra kuddar så två får bli utan satinörngott... :/

Nä, natti

 

Baraså ni vet... Så tänker jag se ut såhär igen.

Men med mer jämn solbränna.

Jag var ju så sjukt het!!

Neuropsykiatriska funktionsnedstättningar - eller om att vara lite annorlunda

NPF, eller Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som det står för är t.ex. Tourettes, ADD, ADHD och Aspergers.

En typisk kommentar man hör när man berättar om vilka svårigheter dessa olika diagnoser innebär är: "Men det där har väl alla problem med? Är väl bara att bita ihop och komma igen?".

Det gör mig ledsen och arg.

Det enda jag har egen erfarenhet av är ADHD, och ja... Alla kan säkert känna igen sig i mina svårigheter någon gång i livet. Och det är bara att lära sig, bita ihop och gå vidare.

Men inte när man har såna svårigheter att det påverkar flera olika aspekter i livet.
Relationer, jobb, skola eller vardagsliv påverkas svårt av detta när man går obehandlad och man hamnar lätt i ett situation där man självmedicinerar eller går ner i självdestruktivt beteende.

Mitt tips till er som möter folk eller lever med de som har en NPF.... Läs på! Läs allt ni kan komma över, och prata med läkare, psykologer, kuratorer osv för att få förståelse för hur detta påverkar den med diagnosen och även de runtomkring.

För det kan bli så fel. Och kan slå så fel om man inte vet och inte förstår.

Man har inte en diagnos bara för att det är häftigt, utan för att det verkligen är ett handikapp och en funktionsnedsättning.

tänk på det snälla.

sjuk

jag ligger hemma med hög feber och tycker synd om mig själv.

funderar på att byta ut lite saker i livet.

Snabb uppdatering

Bor fortfarande i min lilla lya. Trivs bra och mår bra.

Fortfarande hänger kärleken och jag ihop. Inga planer på att ta relationen till någon annan nivå. Ingen önskan heller från min sida. Det är bra såhär. Särbos. Mycket skön relation måste jag säga. Man får tid till sig själv, och väljer att umgås när man verkligen känner för det. Inget tvång och inga höga krav. Får vara sig själv helt och hållet.

Precis varit en vecka i Salalah, Oman. Underbar resa i ett underbart land.
26-31grader varmt varje dag. Kvällarna var ljumna med "bara" 22-24 grader.

Nya jobbet lunkar på i god takt. Inte tråkigt ännu, och stimulerande. Lite lagom svårt, och lite lagom stressigt. Men kan lämna jobbet om helgerna och på kvällen när jag inte jobbar. SKÖNT!

Förra firman gav mig inte den friheten tyvärr.

Så vad gör jag annars?

Försöker få tid till att både jobba, ta hand om mig själv och ändå umgås med mina vänner.

Sakta men säkert får man ihop vardagspusslet.

ADHD:n gör sig påmind fortfarande, men inte alls som förut. Verkligen utvecklats i mig själv och kan hantera mina svårigheter på ett mer metodiskt och förnuftigt sätt.

Nu är det bara att få igång träningen också.

PÖSS!

Oman

Kom hem från Oman i Onsdags eftermiddag.

ska lägga upp lite fina bilder från värmen snart. Ska bara tömma minneskortet in i datorn först.

UNDERBARA LAND!!! Åk dit säger jag bara!

Stockholm är lite morgontrött

Det tog sin stund för Stockholm att vakna idag. Men hon verkar vara på strålande humör!

Saknar!

Min gamla frippa!

Om att våga vara "osvensk"...

Jag tycker om mina pärons "nya" soffa.
De skaffade den i höstas men först nu har jag börjat vänja mig vid att de inte längre har en soffgrupp i fluffigt och puffigt grönt skinn...

Jag gillar den nya inte bara för att den har snygga färger och bra mönster och är sjukt skön att sitta i...ligga i....somna i...
Utan även för att den känns lite "osvensk".
Osvensk i den betydelsen att det inte kört på ett säkert kort när det kommer till färg och form, utan vågat sig på något som inte är intetsägande, anonymt och typiskt för IKEA...
För det är väl jävligt svenskt ändå?
Ikea alltså...
"Åh, vi köper en sån här och en sån där, precis som alla andra. Men vi är lite wild-n-crazy och har en turkos filt på soffans armstöd!"

Jag är lite emot det där anonyma och inkognito (samma betydelse?) när det kommer till inredning.
Gillar när folk vågar sig på något nytt, lite tufft och ovanligt, men framförallt något som de själva tycker mycket om som speglar deras personliga smak.

Som de här sofforna madre och padre har.

Deras egyptiska granne älskar den, och det syrianska paret som har uteplatsen bredvid tyckte den var "nästan lite syriansk"!

Det tycker jag är bra. Och en fin komplimang av det gamla syrianska paret. Ett betyg på att mina åldrande föräldrar vågar vara sig själva, trots år efter år av Jantelagen inbankad i deras huvuden.

Trött...

Alla som känner mig vet att jag älskar att sova... Jag avskyr tidiga morgonens jävla ljus på sommaren, och en väckarklocka i örat, och sömnklet i ögonen och bajslukt ur munnen osvosv....

Så varför jobbar jag i en branch som innebär att jag redan varit vaken i en halvtimme?!?!!!

Helg och rofylld tid

Den här helgen har bara varit ren rekreation och vila efter en tuff vecka.
Nästa arbetsvecka blir hektisk men kul, och jag ser fram emot leveransstyrningen på måndag morgon. Jag hoppas allt går som planerat.

När jag var på sjukhuset sist för min undersökning så hittades inget bråck på kroppspulsådern, däremot såg de nån obestämd vävnad på pulsådersväggen som kunde vara ärrvävnad efter en gammal skada, troligtvis från bilolyckan. Men bilderna ska analyseras mer noggrant innan de kan ge några definitiva besked.

Skönt på ett sätt, men samtidigt så dök ytterligare en oro upp.
Väntar på kallelse för koloskopi under narkos med tillhörande biopsi av tarmarna för att verkligen ta reda på vad som är fel med min mage. Samt att jag har en läkartid den 23:e, för att ta reda på varför jag inte kan sluta drömma om eller sluta tänka på olyckan från i somras. Börjar jag visa symptom på utmattning igen? Hoppas inte det. Speciellt inte när man precis påbörjat nytt jobb...

Ser verkligen fram emot resan den 31:a. Behöver en vecka av sol, värme och återhämtning.

Spännande att resa till ett land också som inte släppte in västerländska turister förrän för tre år sedan. Oman.

Det jag sett och läst hittills gör det bara ännu mer spännande och jag ser verkligen fram emot det.
25grader i skuggan gör det hela ännu bättre. :)

Jag är fortfarande väldigt trött även om jag tagit det lugnt i helgen. Det märks att jag inte ens var ledig under julen och inte haft semester i somras.

Jag behöver verkligen en vecka utomlands, annars kommer jag nog hamna i utmattningens avgrund igen som är så sjukt svår att ta sig upp ur på egen hand.

Nä, nu tänker jag kramas innan jag ska ta pendeln hem igen.

Pussegull!

Randig dag

Är lite smyrandig idag.
Sitter på tåget på väg från jobbet mot sjukhuset på hemorten.

Ska göra en ultraljudsundersökning på min kroppspulsåder som misstänks ha ett aneurysm (bråck).

Känns ju ungdomligt och uppiggande.

Men så är ju livets melodi för mig. När det mesta går bra och verkar ordna sig för mig, så händer något dramatiskt eller livsomvälvande.
Aldrig bara nåt litet och småjobbigt. Nejnej, vi drar alltid till med det tunga artilleriet såklart!

Åh, ju mer lugn och ro jag önskar mig, desto mer drama utspelar sig i mitt liv.

Och ingen långsemester blir det heller... får bara en vecka... :(

@FUCKIPEDIA, 2012-01-10 06:56

Jag älskar menlöst twittrande ibland.

En seg tisdagsmorgon på tuben mot jobbet känns inte lika tung när man läser putslustigheter och allmänt idiotiska ställningstaganden.

Och ibland dyker det upp guldklimpar som man tycker är lite extra skoj.

Idag är min humornivå väldigt låg då jag måste fasta hela dagen... så det blir nog en del av denna sortens inlägg under dagen.

Puss fina fighters!

FUCKIPEDIA® (@FUCKIPEDIA) 2012-01-10 06:56 Who wears the pants in the relationship? It doesn't matter as long as they come off for sex.

Tröttman

Åh är helt slut!
Nya jobbet är superkul. Men svårt att komma in i allt såhär i början.

Hel dag full av möten idag. Så lite mosig i huvet.

Projektet jag ska jobba på fram till i april har jävligt tight tidplan så jag hoppas jag kan ta ledigt i februari så det bara är att boka resa sen...

Jag vill verkligen åka!

Första vardagen på året, sista arbetsdagen på bygget.

Idag är sista dagen som Arbetsledare på firman. Mark- och anläggningsbranchen är superkul, spännande, utvecklande och svår.
Men absolut en branch för de som gillar utmaningar i sitt arbete.
Jag har massvis med anledningar till varför jag byter jobb och företag.
Den främsta är att jag kommer nischa mig mer nu och kunna fokusera mina kunskaper och inlärning åt en och samma riktning.
Med min ADHD är det svårt att organisera sig själv och finna den röda tråden. Och med tusen olika ansvarsområden, även om det är inom samma yrke, så känner jag att jag faktiskt inte pallar trycket.

Långa dagar, mycket att göra, produktion att styra, möten att hålla, ekonomi att följa upp, bråka om betalningar som inte kommit in, fixa rätt folk på rätt plats vid rätt tid. Rätt maskiner... nån har inte fått sin övertid på senaste lönen... Kvalitetsplanen måste ändras. Upprätta ny APD-plan (arbetsplatsdispositionsplan). Beställa in rätt rördelar av rätt fabrikat, dimensioner och kvalifikationer enl. de kontraktshandlingar och juridiska bestämmelser som finns..,

Åh herregud, jag kan hålla på i evigheter...

Men jag kommer sakna grabbarna och att få lösa de akuta problemen som kan uppstå.

Ikväll blir det hem till lilla mamma som fyllde år på nyårsafton. Köpa något fint tänkte jag göra faktiskt.

Och sen prata med brorsan om att styra upp 70årskalas för pappa i sommar när det är dags för det.

Puss på er mina små fighters! Hörs snart igen!

Ps. På bilden så tröstar Curry min mor, som hade ont i höften efter hon ramlat.(jävla Parkinssons) han är en liten helst-kisse han!