En tuff resa men jag är tillbaka

Så mycket har hänt att jag inte hinner dra allt i ett inlägg.

Jag är mitt inne i att flytta ut från min lägenhet till sambons lägenhet. Där jag ändå bott i ett år.

Jobbet är helt fantastiskt! Men väldigt mkt stress.

Mamma är väldigt sjuk och sitter nu i rullstol och har 102tim/vecka personlig assistans i dagsläget. Hon har fått den goda nyheten att hon som 61 åring utvecklat demens nu också.

Pappa är trött och åldern har kommit ikapp honom. Även han uppvisat symptom på demens men är inte alls mottaglig för någon sådan information.

Har fått tre diskbråck i ländryggen, så jobbar bara 75% just nu.

Så sugen på att träna att jag drar med mig sambon till sats och lagar sen lyxmat istället till barnen.

Ah just det!

Blivit bonusmamma till två grabbar på 10 & 12. Som alldeles strax fyller 11 & 13.

Skitkul! Ibland inte lika mysigt som oftast.

Bild 1. Sommaren 2014
Bild 2. Nu.

Summa? -21kg

Bild 2, för några veckor sedan när jag var nöjd över att ha gått ner 18kg. :)

Ska ta en nyare bild.

Har gått ner 21kg igen nämligen!

 På att bara vara lycklig ihop med den vackraste själ jag mött.

Min för evigt .

Älskar någon på riktigt för första gången nu.

Bor på södermalm, nära till jobbet och nära till Tanto. Så saknar inte ens naturen...

Livet är bra, men väldigt svårt just nu.

Puss!

Mammas visdomsord

Om hur man vänder allt negativt i livet till något positivt, så sa mamma min något smart igår.
Drottningen av metaforer.

"Från och med nu, tänker jag bara öppna kuvert med positiva besked."

Smarta gener

Min mamma (M) hos sjukgymnasten (SG):

M - Jag vet inte vad jag ska göra med mitt knä, det gör bara ondare och ondare varje dag.
SG - Vad gör du för att lindra?
M - Jag har kryckan här för att lätta lite och har uppvärmd vetekudde på om kvällarna.
SG - Vilket knä är det?
M - *visar* Det här....
SG - *kikar, vrider, klämmer* Du har nog fått en inflammation så du måste vila och använda kyla som lindring och inte värme...
M - Ok, och sen då?
SG - Du kan ju börja med att använda kryckan i rätt hand....

Äitin sydän

Här sitter jag på bussen mellan Bålsta och Skokloster och ska åka och hälsa på mamma.. Saknat min fina Äiti, så det här ska bli trevligt. ^^

Egenkär?

Brukar få frågan av min mamma ibland om varför jag egentligen bloggar, twittrar och skriver på Facebook.
tänk flera gånger, och försökt komma på ett svar som låter rättfärdigat och smart. Och försöker frångå faktumet att det egentligen är nåt sjukt bekräftelsebehov bakom det hela.

Jag är nog en narcissitisk idiot, som sitter och bloggar om saker ingen egentligen är intresserad av. För varför gör man det här om man inte har nån sjuk hybris eller är narcissist?

varför skulle folk jag inte ens känner egentligen vilja veta vad just lilla jag gör om dagarna?
VAD är det med mig själv och mitt liv, som jag själv tycker är så jävla intressant att jag tror att någon annan skulle bry sig?

försökte tänka ut vad som var så speciellt med mig.
kom bara på ganska tråkiga saker. jag menar. det är inget som är extraordinärt egentligen-..

* jag är 23 år, bor med Fredi på värmdö. Äger en BMW.
* jag har en Norsk Skogskatt på 20år som heter Sessan.
* jag har gått ner nåra kilon... värt att vara stolt över. men vafan. alla kan väl gå ner i vikt mer eller mindre?
*Jag har gjort lumpen som plutonsbefäl inom amfibie... ja okej. det är väl lite coolt. men jag har inte hur mycket som helst att blogga om det ändå.
* jag hoppar runt bland strö-jobb i väntan på att komma in på min utbildning.
* min sambo och jag är helt och hållet olika. på ALLA sätt. Inte en enda sak gemensamt egentligen. förutom kanske adressen och bilen.
* jag tycker om fester. men vilken 23 åring gör inte det?

OKEJ. En sak kom jag på som verkar jävligt ovanligt i min ålder... vad det verkar som.

JAG HAR INTE BARN!

men är det något att blogga om? att vara frivilligt barnlös i väntan på att bli redo, eller ens vilja ha?

Men för att svara på mammas fråga..:

* Jag gör det för att jag vill ha bekräftelse att jag finns. och att jag duger till NÅNTING.
Och jag gör det med falsk självkänsla, med lite kaxig attityd och med svettpärlor i pannan.

okej, kanske inte svettas så mycket. men vafan. jobbigt om nån tycker man suger helt och hållet.

Men en sak är säker. Det suger att inte få några kommentarer på sina inlägg i alla fall.. Ser på räknaren att folk tjuvtittar, me ni ger ingen feedback... snyft.