Äntligen hade de en ordentlig debatt på SVT ikväll.
Efter cirkusen i början med påhopp hit och dit och låg nivå, så kom en ordentlig debatt om "fenomenet" ADHD.
Herregud säger jag bara om de/er som inte vet så mycket om det utan bara gissar er till vad ni tror att det är.
Precis som
Victoria berättade om hur hon är normalbegåvad, med har arbetsminne på gränsen till vad de i särklasser har, så ligger det tillför mig.
Normalbegåvning mätt i IK(IntelligensKvot), eller IQ som de fleste känner det som, är mellan 100-110.
Gränsen för att misstänka utvecklingsstörning ligger runt 70.
Det är ett snitt på olika mätnngar av färdigheter och olika delar av intelligensen.
Utredningar och tester av IK görs enligt strikta regler utefter den åldersgrupp man ingår i och den utbildningsgrad man har. Därför att intelligens inte skall förväxlas med inlärda kunskaper.
Några exempel är arbetsminne, långtidsminne, ordförståelse, sifferminne, abstrakt tänkande, problemlösning, impulskontroll osv osv.
Jag har majoriteten av de olika delarna man mäter/testar mellan 125-140 i IK. Men just arbetsminnet låg på 65.
Så när det kommer till att hålla saker i minnet under kort tid så är jag underbegåvad, ointelligent och underutvecklad.
Ja, rent av lite dum och korkad. Men kan inte hjälpa det!
Jag kommer aldrig komma ihåg alla saker jag ska packa ner i resväskan om jag inte skriver upp det innan.
Jag glömmer antingen solbrillorna, plånboken, jobbdatorn eller matlådan hemma när jag åker till jobbet om jag inte lagt fram allt på en plats kvällen innan.
För under stress, så kan jag inte komma ihåg att göra någonting i rätt ordning, eller ens minnas mitt egna telefonnummer.
Det är vad folk har så svårt att förstå.
För trots detta handikapp har jag en intelligensnivå över medel, då kvoten ligger på 124.
Det är denna del av intelligensen som andra ser.
Den flitiga, beslutsamma, lättlärna, kvicktänkta, sociala, problemlösande och skitduktiga jag som kommer med snabba lösningar på krångliga problem. Hon som kan ha 10000 saker på gång och ändå skoja och skratta.
Sen så ändras något litet i vardagen.
Typ... nåt behöver fixas med bilen. Exempelvis byta däck.
Så börjar jag glömma saker till jobbet.
Tappar energin, och mister förmågan att prestera.
Med detta tappar jag humöret och blir väldigt nedstämd.
För mig är det inte "bara att göra" och sen fortsätta.
Nej mina rutiner är vad som håller mig ovan ytan, och minsta lilla som läggs till eller tas bort rubbar mina rutiner helt, och det tar extremt mycket av min energi att planera och schemalägga min vardag för att få ork och tid till dessa eventella ändringar.
Men jag hatar när folk som inte vet tillräckligt om adhd, tror att man kan dra oss allihop över samma kam, eller tro att man skyller på sin adhd när saker går emot en i livet.
Jag är i alla fall trött på att förklara för alla hela tiden.
Vafan, googla eller nåt!
