typiska struligheter

så jäkla typiskt i mitt inte alls normalt kaotiska liv!

Hade "hejdå-fika" idag på jobbet... hade bakat blåbärsmuffins och kokosbollar. Och hade utsatt tid 08:30.
Jag börjar 07:30 på morgonen, och åker hemifrån i god tid för att inte komma försent. (06:00).

Bilen går bra, allting är fint, t.o.m ac:n fungerar en stund.

PANG! Blå ljus vinkar in mig till sidan av vägen. Plats: Strax innan alla ködrabbade leder. Tid: Undefär en kvart innan de ködrabbade lederna blir TJOCKA.

Vanlig blåskontroll var det... eller?

Polis: Är du vänlig och tar fram körkortet och tar av dig solglasögonen.
Jag: Absolut. *Gör som han säger*
Polis: Du... har du tagit något?
Jag: Va? Tagit vadå? Allt i bilen är mitt, jag har inte stulit något! *börjar känna mig svettig*
Polis: Nä, jag tänkte mest på att dina pupiller ser stora ut...
Jag: Oj! Nej! Alltså, eller jo! Jag äter medicin som kan få mina pupiller stora under en stund på morgonen! Ritalin heter det, det är metylfenidat, mot adhd, alltså ett substitut för amfetamin, fast det är inte det, eller alltså, det är medicin, jag blir inte knarkad av det, snarare tvärtom, eller alltså... åhh...
Polis: har du något intyg på det?
Jag: Enligt läkaren behöver jag ju inte det så länge det inte är det amfetaminbaserade läkemedlet, och det är det ju inte!
Polis: vad hettere saru? Ritalin? Vänta lite så ska jag kolla upp det.

Polisen är borta i sin bil och pratar med nån kollega i, vad som känns som, en evighet.
När han kommer tillbaka ser han glad och snäll ut och jag känner mig lite lättad.

Polis: Ja du har rätt, Ritalin får du ha utan intyg på dig, men det kan ju vara bra i framtiden om du skulle hamna i kontroll igen..
Jag: ja, det har du nog rätt i. Så jag får åka alltså?
Polis: Jodå, ingen fara.
Jag: Får jag tillbaka mitt körkort?
Polis: Oj fan! jo, sorry, ska bara hämta det. *han går tillbaka till bilen och rotar runt, och kommer tillbaka*
Polis: Förlåt.. eller du förresten! Du blåste aldrig va?
Jag: nej... *klockan tickar*
Polis: Vänta lite då, måste hitta nya munstycken...*springer tillbaka till bilen, rotar runt lite, och kommer tillbaka lite röd om kinderna* Förlåt... du har säkert bråttom till jobbet också...
Jag: Mmmm... *blåser livet ur mig*
Polis: Sådär! Då kan du åka, ha en bra dag!
Jag: Tack... mutter mutter mutter...

Detta tog c:a en halvtimme allt som allt, och jag kommer ut i trafiken igen i tjockaste smeten och kryyyyyyper långsamt mot jobbet igen.

Jag är framme på jobbet 08:57, och är gråtfärdig... En liten skara kollegor sitter kvar i fikarummet och väntar på fikat, en del har gått tillbaka för att jobba...

Så hej, välkommen till ett liv med mig.

annonsera mera?

Jag sitter med ett obrukbart gymkort som kostar multum varje månad. Eller nja, dyrt är det väl inte, men onödigt att betala 400kr/mån för något man inte nyttjar. Anledningen? Jag har inget WorldClass gym i närheten av var jag bor, och det är omständigt för mig att ta mig till ett.

Någon som vill ha ett WorldClass-total-kort? Du får träna på vilken WorldClass anläggning du vill för enbart 400kr/mån, hur mycket du vill. Norm.pris på detta kort är 700-800kr/mån.

Jag betalar överlåtningsavgiften OF COURSE!!

hör av dig på: emma.kimari@gmail.com

Lycka

Så här ser lycka ut i sin sanna form. En ettåring och hans gunga.

Kärleken först av allt

Kärleken till min finaste pojke! Och kärleken jag får tillbaka är underbar!

Så länge jag har min finaste murremuss så behöver jag ingen annan kärlek.
All övrig kärlek är bara bonus just nu.

Nervös inför nya jobbet, men hade väl antagligen inte fått det om vd:n inte varit övertygad om att jag skulle klara det...

Ett år har gått nu sedan jag fann honom i mitt hjärta.. Ja gobb-strotten min alltså. Och han verkar sitta fast där...

Ganska mysigt ändå. Fastän smekmånaden är över så att säga... :)

Hittade den här på min bil...

Tack så mycket...

Besiktning

Står vid bilbesiktningen, och företagets bil vägrar att starta....

Jag garvar bara... :)

Om hur man längtar...

Jag längtar som bara den tills jag börjar på det nya jobbet.
Idag är det exakt en vecka kvar på det här jobbet, och pirret börjat kännas.

Ja, för jag längtar verkligen.
Jag längtar till att börja en timme tidigare varje morgon. Åka c:a 2,5timme varje morgon till jobbet, om jag ska till kontoret. Detta går självklart genom rusningstrafiken i Stockholm. (Ni som inte bor i Stockholm, eller kört bil i rusningen här, behöver bara veta att det är något som brukar frammana spontan självdöd av själen.)
Detta gör jag gladeligen varje morgon för att komma fram till en helt ny arbetsplats.

Sitta i fikarummet på rasterna bland de nya kollegorna där internskämten viner som kanonkulor omkring mig. De pratar om de senaste projekten och sneglar mot mig om jag hänger med i konversationen eller inte, såmeddans jag redan börjat drömma mig bort och hem då jag inte förstod ett jävla ord av vad de precis sa.

Jag längtar efter att bli så nervös eller ställd att jag bubblar ur mig något som lät så jäääääävla roligt inne i mitt huvud, men så fort jag yttrade orden så insåg jag att jag bara låter som en idiot, och antagligen precis sagt något som personen jag pratar med tar illa vid sig av.

Jag längtar efter att sätta mig in i de nya arbetsuppgifterna och få ett flow i arbetet med de oändligt viktiga frågorna såsom; "Var har vi gem?", "Vem är det som är våran chef?", "När har man rast?", "Öh... jobbar du här?"....

Jag längtar såååå efter att vara den enda kvinnan på företaget och knappt kunna något om det arbetet som "gubbarna" utför på byggnadsplatsen, och ändå övertyga dem om att jag är faktiskt deras chef, och de ska lita på mina beslut, även fast jag egentligen inte vet ett skit om vad jag pratar om...

Men det jag längtar efter allra mest är den första som uttalar orden; "Lilla gumman....", som kommer resultera i att jag brinner av som satan, säger något jävligt dumt, börjar grina och säger upp mig.

Oh vad jag längtar.

Gör om gör rätt, eller vela lite till?

Idag är det en lååååång dag framför mig.
Möte efter möte efter möte efter möte. Kommer väl hem nån gång ikväll sent.
Men det gäller att fokusera på det som är viktigt. Karriären och mig själv.

Så idag ska jag försöka gå ut på en liten jogging-tur under lunchen. Får se hur det går i spåren på området.
Inte kutat där på mycket länge. Så det lär ju bli tungt antar jag.
Det gäller väl att inte tänka så mycket på andningen, och bara köra på.

Det känns fortfarande i knät när jag springer. Men det blir väl så när man efter fyra operationer knappt har någon miniskel kvar. Så det får jag väl ta. Så länge det inte gör för ont.

Ska försöka få motivation och tid till att göra om den här bloggen helt. Är inte nöjd alls med utformningen. Den svarta bakgrunden känns för dyster för att vara jag. Och jag gillar inte flikarna heller.

Eller så kanske jag bara tar och lägger ner när jag inser att det gick bra utan bloggen i alla fall.

En sak är då säker. Karlar skall man lita lika mycket på som en fis i magsjuketider.

Och jag har uruselt med motivation för att blogga.

Godnatt.

Just keep swimming...

Tror inte fiskarna mår så bra på jobbet...

Kärlek

Efter en seg och varm dag på jobbet så kommer man hem till en trött bebis. Tänk att all världens sorg och tråkigheter försvinner såfort den här lilla viftar på svansen..

sista...

sista hela arbetsveckan på jobbet innan jag börjar på nya jobbet. spännande!

och såååååå skönt!

Psaaaaarty!

Och mys med bästa Ida!

Närkontakt såhär i ottan

Godmorgon!
Jag har en sjuk alien som stirrar på mig!

Dullig puppe!

God morgon!

Eller... Alla vill inte upp tidigt på morgonen. Men när man är bebis måste man lära sig att morgonpromenad är viktig för att inte kissa i mattes skor.

Igen och igen och igen...

Fan det var ju 16år sedan jag hade valp! Hade glömt vilket jäkla jobb det är. Tur att det inte är min "hund" i alla fall. Så jag slipper vara hemma om dagarna och uppfostra.

Jaja. En konstig dag på jobbet blir det när de flesta av mina kollegor skall ha utbildning hela dagen. Fast kanske blir lite lugn och ro förhoppningsvis.

Sjuk liten pojke

Curry har feber, så han bäddar överallt och grottar in sig under filtar och täcken.

Bebis är hemma!

Äntligen!
Och nej, han blir inte större än såhär. :)

Ny familjemedlem

Den här lilla killen kommer imorn! Maxi heter han och är en blandning av en Chihuahua och Pappillon. Så han blir ju inte så mycket större än såhär. :)

Curry hälsar!

Curry finns kvar och säger hej!

Turkiet..

Åkte till Alanya en vecka i april med hjärtat mitt också. Underbart där!

Uppdatering av Isse

Brorsans lilla Isidor har hunnit bli ett år, så fasters korv går och dansar likt en tok! :)

Sorglig uppdatering

Sedan sist... Så har dessa två finaste änglar lämnat livet bakom sig. Mammas fina Chessie-katt blev sjuk 7år gammal. Och min älskade bästa Torsten blev nästan 16år och hade diskbråck.

Torsten sörjer jag fortfarande och gråter ofta när jag tänker på honom...

Det gör ont som fan.

Uppdatering...

Sedan sist så har jag ju blivit gudmor till finaste Ronja!

Ett litet pip i tystnaden.

Har funderat på att öppna bloggen igen. Men har inte bestämt mig. Men efter mycket "tjat" från flera hör jag iaf av mig lite granna.

Livet är mycket bättre nu, även om det är mer kaotiskt än vad man egentligen orkar med.

Har fått nytt jobb, ett mycket bra jobb. Är fortfarande underbart kär.
Har varit en runda i Turkiet med mitt finaste fina Blåbär...
Köpt mina motorcykelstövlar som så många undrade om det var något jag glömt när jag ändå köpte mitt skinnställ...
Och så har jag sedan sist, gått ner två kilo, men gått upp fem... minst. (Vågar inte kolla efter).
Jag har inte tränat ett skit, och ska snart hoppa på vårruset och krypa mig runt.

Så om jag börjar skriva igen, kommer det vara för att få igång mig själv med träningen igen, och mindre om det privata.

Hojta till om ni vill att jag ska fortsätta och gärna en liten kort motivering, så hjälper det mig att bestämma mig.

Puss på er som så troget hängde med förut!