En hårresande bildserie

Här kommer en liten bildserie över min "hårresande" historia. ;)

(såg du vad fyndigt!?)

Långt hår, försök till frisyr. Ingen volym trots föning och hårmousse.

Skulle vara fin för bröllop sommaren 2008.

Här var håret "bara" 59cm långt.
Tog en bild efter att Saccan, världens bästa vän, påpekade att han aldrig känt någon med lika långt hår som mig. Där började jag tänka på att kapa skiten.

Som alltid var det uppsatt och flottigt när det var långt.

På fest i Bålsta. Alla andra tjejer kunde fixa håret fint. Inte jag.

Och tog man ur tofsen var det bara flottigt och platt och vidrigt. HATE IT!

Samma fest i Bålsta som bilden innan.

Ibland fick man till något gulligt. Men aldrig något sofistikerat eller moget eller något som passade mig som person.

Detta var på en fest med "rosa" som tema. Därav de knasiga hårtopparna och den rosa mustschen på Torén i bakgrunden.

Sista bilden när jag har långt hår. Gjorde ALLT för att slippa de sketna slitna testarna i ögonen, så det blev slimmad tofs mesta tiden. Fast jag var jävligt sött sminkad tycker jag!

Förra kapningen av håret resulterade i en axellång page. Långt nog för att sätta upp i tofs när jag tränar. Men ful frisyr i övrigt.

Länge sedan. Var väl 17 år när bilden togs. 2002 eller 2003.

Vad gör man med hår som vägrar bli lockigt efter tre timmar med proffsig locktång? eller som blir frissigt men platt efter en proffesionell permanent?

Man försöker dekorera med "hippieflätor" såklart!

Ännu mer länge sedan. När man var modig och vågade testa allt med håret.

Kanske 2001?

Nu får jag nätt och jämnt upp håret i tofs.

Och jag har inga hårspännen hemma, så det är lagom spännande på gymmet.

Men jag är sjukt nöjd!

(fingret är inte för att se gullig ut, utan för att jag har universums största finne som jag döpt till Grand Canyon, ville inte dela med mig utav den. Separationsångest.)