Knyter

knyter ihop säcken på jobbet idag. Fastän jag är sjukskriven.

vill inte gå och oroa mig för att jag har saker som inte är färdiga, eller att jag kommer ha en hög att ta tag i när jag kommer tillbaka...

... jag vet att läkaren har rätt, men det är inte roligt för det.

Ser fram emot lunchen idag med ett spännande möte.

Och att få sova ordentligt i natt.

Varför det blivit så konstigt

det finns de som blivit besvikna på mig den senaste tiden...

jag har inte hört av mig när jag ska. Eller hört av mig om något ändrats.

Det här är inte av jävelskap, eller för att jag skiter i er, eller i planering.

Igår fick jag det på pränt. Det jag kämpat emot.

Sjukskriven för recidiverande depression.

Tack å hej och välkommen.

Trist?

Nä faktiskt ganska kul... :)

Kanske?

Efter en helg med både roligt och tråkigt så är jag helt slut på jobbet.

Sitter och tar lunch framför datorn då jag inte orkar vara social i fikarummet.

Ang. bloggandet har jag inte bestämt mig riktigt ännu för hur jag ska göra.
Ena stunden finnslusten där, och andra stunden inte alls.

Får helt enkelt vänta lite till med det beslutet.

Ska jag kanske ta erbjudandet jag fått? Det är den stora frågan just nu.
Vad det är för erbjudande och vad det rör, väntar jag med att skriva här. Är inget som är klart ännu, men det blir en stor förändring om jag accepterar.

Usch! Vilken tråkig dag det är idag!!

Tänk om man kunde bara sticka iväg och träna på arbetstid utan löneavdrag när det är lite att göra på jobbet?

Men men... får lite gjort iaf... Mycket kalkylering och avtämningar som skall göras nu när första entreprenaden av tre på projektet är slutfört.

Kan ju låtsas vara lite viktig en stund och knappa med siffror. I alla fall när någon är i närheten. Där emellan så blir det lite planering och min nya last.

Efter Wordfeud och DrawSomething har jag fastnat för Rumble... Precis som alla andra.

Det betyder att jag är lika normal som de andra va?

Lusten har försvunnit

Jag har varken lust, tid eller ork längre att blogga...

Har privat dagbok för mina tankar, och twitter för mina utbrott.

Och övrigt dravel har jag för mina vänner...

Blir till att spara ner det här på den externa hårddisken, och sen blir det nog adjöss.

Finner ingen anledning att fortsätta blogga om jag ska vara ärlig.
Kul så länge det varade.
Men har verkligen inte tiden heller, även om jag skulle vilja.

Blir väl så när man har annat för sig i livet... i alla fall för mig.

Livet är liksom viktigare att engagera sig i, än sökandet efter bekräftelse på den modifierade sanningen man ändå lägger fram på bloggen.

Kanske, kanske inte... vi får se helt enkelt.

Om att försöka slappna av och vara ledig

Påsken...
Är hemma hos päronen i Bålsta och ska försöka mig på att njuta av långledigt.

Men när man vet att nästkommande vecka på jobbet kommer att bli tuff och stressig är det svårt.

Så jag ska sitta imorgon och göra en sammanställning och lite statistikprotokoll inför uppföljning och återkoppling av projektet. Sista tampen nu men bara några få veckor kvar innan det ska vara klart.

Är jobbigt även att inte riktigt klara av att vara ledig när jag själv mår som jag gör. Och på det så är mammas Parkinson ganska svår och det är tufft att behöva se.

Har haft första samtalet på väldigt lång tid med pappa utan att vi bråkar och jag blir ledsen och vansinnig.
Det var skönt.

Men nånstans vet jag att även det går över, och snart ligger vi i luven på varandra igen och bråkar.


träning blir det inget av heller förrän jag och läkaren vet hur behandlingen tar på min mage.
Känner mig trött och orkeslös i kroppen av mediciner och sjukdomen i sig... men jag hoppas på förbättring.
De flesta av sjukdomssymtomen är borta efter bara fem dagars behandling, så jag har hopp om livet.

I övrigt tänker jag okynnesdricka en jävla massa must.

Puss på er.

Jag väntar mig en viktchock

Jag kommer bli fet.
För det blir c:a 10% av de som äter Kortison.

Och ja, det är just kortison jag fått ordinerat för min kära lilla gulliga tarmsjukdom.

Tydligen så attackerar mitt egna immunförsvar slemhinnan i tjocktarmen, och producerar en massa Kollagen. Det är ju ett protein som inte ens skall finnas i tarmen, utan helst i huden.

Så precis under ytskiktet av slemhinnan har jag ett lager av bindväv, som hindrar mig från att ta upp vätska, salter och mineraler ur det jag äter.

Men om allt vill sig väl kommer jag bara behöva äta den här kortison-medicinen i 4månader och förhoppningsvis vara symptomfri efter det.

HOPPAS HOPPAS HOPPAS!!!

Bästa aprilskämtet?