ang. mina barn

nej, jag fick inte ta med mig katterna. är djurförbud i huset.

men jag har "fri tillgång" till att hälsa på dem när jag vill, och kommer att ta med mig Curry när jag får eget, mer permanent boende.

skriver mer när jag fått mitt internet.

pooosi.

men grina då förfan!

hälsar på katterna en kortis... det gör ont i mamma-hjärtat mitt...

kan dramat vara över snart? suck...

Update

nu har jag flyttat ut helt och hållet... och håller febrilt på att få i ordning så att jag verkligen kan "flytta in" helt och hållet...

Mycket grejer som ska få plats på liten yta, så jag skulle egentligen behöva åka till IKEA... köpa såna dära lådor med hjul på som man har under sängen...

har inte plats i byrån för både sängkläder och handdukar och diverse annat om jag ska få plats med 8 kartonger fulla med kläder. hualigen...

hälften är nog ändå för stort för att få på sig igen, och den andra hälften är för gammalt för att jag ska vilja ha på mig det... jag hann aldrig med en garderobsrensning innan jag flyttade, då det tog mig endast 2veckor från det att vi bestämde att gå isär, tills jag sitter här och ylar i min ensamhet...

så det blir väl några kassar till myrorna, och en del till brorsdottern om hon är intresserad, och resen slängs.... kommer väl ha kvar två par linnen när jag är klar...
har inte ännu fixat internet till lyan... och vet inte när jag kommer få det fixat.

tills dess, uppdaterar jag lite smått på twitter, som ni kan se även här på bloggen i efterhand, och lite statusuppdateringar på facebook...

För närvarande smög jag ner till jobbet för att "betala hyran" och "sköta affärer" över internet...

Men vi hörs å ses ladies and gentlemen!

jag mår bra! puss!

spännande

har glömt mobilladdaren i nya lyan. Måste åka och hämta den innan jag kan slutföra prylarna här.
Men innan dess, så måste jag vara helt säker på att all alkohol är ute ur systemet.

Packa lite kanske? För att göra vardagen lite spännande menar jag... suck...

dör den lilla bakisdöden

Hade skitkul igår.

Blev medbjuden i sista sekund av chefen till personalfest med fri bar... YEY!
Suuuuperkul!

I morse (läs; idag) gick jag in i en garderob. Varför?

För att jag var på personalfest igår, och drack två latteglas med vin.
Men det var inte mitt påhitt. Och jag har ju ingen egen vilja då jag är en riktig kvinna som vet min plats här i samhället, så jag lät mig bjudas av David i parken...

hahaha, David i parken låter som en liten slemmig våldtäktsman, men det jag menar är David som jobbar på parkavdelningen.

Haha, nu dör jag min lilla bakisdöd en stund till, och sen får vi se om man får något gjort idag alls, eller om jag ska sova lite kanske.

Psychotic Bitch

Jag tror jag precis tappade verklighetsförankringen...

Det här händer ju inte på riktigt. Det känns inte som det iaf...

vart tog tiden vägen? livet? allt?

dags att bli full, och slippa tänka eller känna.

slutkörd

1 timme BodyJam

- svinkul men svårt att hänga med i tempot om man har så dålig kondis och koordination som mig.

men intruktörerna Jossan och han... uh.. Gay-killen.. de är så sjukt pepp och skitroliga!


1 timme BodyBalance

- såååå skönt. Men känner fortfarande av min skadade stortå, så "hunden" blev lite halvdan.
Men känner mig mjuk i kroppen och stark.


Hoppas jag kommer lyckas komma iväg minst två gånger i veckan nu när jag kommer flytta så långt ifrån gymmet. Blir ju lite krångligt att behöva pendla, men det är nog värt det om jag inte tar de senaste kvällspassen antagligen.

Ikväll är det lite lättare att hantera allt. Träning gör verkligen underverk för både kropp och själ.
Jag älskar det!

Och jag har alltid min oas, där jag kan vila upp mitt huvud och mina känslor. Och bara få vara utan att analysera någonting....

ambivalent?

jej!!

pengar imorn FÖRHOPPNINGSVIS om inte CSN fuckar upp.

och nyckel ikväll eller imorn, och imorn börjar jag flytta!!

YEYEYEY! även fast det känns tungt och jobbigt, och vädret suger brutal-balle, så har jag så mycket att se fram emot! Livet känns liksom kul. Och framtiden känns spännande! ^^

hungrig

kanske borde försöka äta något nu?

lycka till med tom plånbok.

Felfri

Det är som sagt en del som händer i mitt liv just nu, så både träning och kost är lite ostrukturerat....
I helgen ska jag försöka dela upp allt det materiella man samlat på sig under 6år, och flytta över det till 15kvm på andra sidan Stockholm.

Kom på igår att jag kände mig hungrig... och insåg att jag inte ätit sedan söndags eftermiddag.

Och det är inget medvetet val nej. Jag bara glömmer bort. Och äter ju medicin som minskar aptiten.

Så kilona som försvinner på vågen, är inte positivt för tillfället. För jag är hellre lite mullig än har grå hy och mörka ringar under ögonen.

Förresten så är jag grymt snygg, asbra, superstark och bäst i hela världen.

Basattnivet!

aska?snö?hagel?regn? VAFAN!!!!

Idag lyssnar vi på Hoffmaestro med Highway Man <--- spotify länk

och dricker vatten, men hoppas på vin. Jesus Help me liksom.

...

*fniss*

smygläsare där... ;)

Tävling!

Just nu pågår en utlottning på Ett dussin pannors blogg,

du kan just nu vinna ett par Walking trainers - stavlösa stavar.

* Walking trainers är ett enkelt och smidigt träninggsredskap som används vid såväl promenader, powerwalking och löpning.

* Walking trainers är ett diskret alternativ till stavar som du enkelt kan lägga i väskan eller fickorna när du promenerat klart/ska in i butiken/på bussen.

* Walking trainers stärker hand- underarms-och överarmsmuskulaturen samtidigt som blodcirkulationen ökar.

* Walking trainers passar för den som vill ha lite extra utmaning på promenaden eller löparrundan. Fungerar även som lätta hantlar vid träning

* Walking trainers kan också användas vid lätt massage.

Var med och tävla du med på http://www.ettdussinpannor.blogspot.com/

--------------------------------------------------------

(P.s. Texten ovan är kopierad från Suzans blogg, som en del av mitt tävlingsbidrag)

Sådär då Suzan! (Som inte uttalas Zuuzan, utan Susanne)

Nu är det väl snart min tur att "vinna" en lunchdejt också?? ;)

Ärligt om uppbrottet

Visst låter jag positiv? Visst låter jag glad? Visst känner jag mig lycklig?

Absolut! Visst är det så! Utan tvekan är jag stark. Och självförtroendet och självkänslan är mycket god.
Men SJÄLVKLART är det inte roligt att separera och börja om sitt liv på nytt efter nästan 6år med samma karl.

Men jag måste få fokusera på det roliga och positiva för att ens orka med.
Men på kvällarna, när jag är ensam och ingen annan ser...
då kommer tårarna.

inte för att jag inte vill detta, eller för att jag önskar att det var på ett annat sätt.
nej. Utan för att jag sörjer.

Och det får jag göra utan att någon ska behöva ifrågasätta mitt/vårat beslut! Eller försöka övertala mig om att jag nog egentligen ångrat mig och borde kämpa lite till.

Det är klart att det är svårt! Jobbigt! Hjärtslitande till och med.
Men jag och Fredrik har tagit ett gemensamt beslut att detta är för det bästa för oss båda, och att det är såhär det måste bli.
Vi behöver båda bara lite tid för att vänja oss vid tanken, och landa i våra respektive nya vardagar. Så snälla... låt detta få fortgå utan mer drama tack.

Det här är det enda jag kommer skriva om mina känslor inför själva separationen från han jag trodde var mitt livs kärlek. Jag anser det vara en privatsak, och om jag inte för det på tal med dig personligen eller genom mail/msn/fisbok, så uppskattar jag om vi byter samtalsämne. Det här upptar ändå så mycket utav min vakna tid och mina drömmar att jag behöver något annat att tänka på.

och jag behöver också skratta lite.

men jag älskar dig/er för att ni bryr er... men bry er inte så mycket just nu bara. Det är lite tungt det här stundtals.

Rum 605

ÅH! Studentlägenheten var såååå fin!

Jättefin utsikt också från 5:e våningen utöver Drevviken.

Jag kommer trivas jättebra där tills jag hittar en "egen" lägenhet.

och så ska jag eventuellt ut på äventyr snart!

tjohooo!

---------------------------------------------------------

21/4 Ändring: Utsikt över Pilbacken (psykavdelning)

och rumsnummer är inte 605 utan 650...

BFF!

Livet är och kommer bli så himla bra. För jag har de allra bästa vännerna i världen att stödja mig mot när det stormar.

Eller när det kommer vulkanaska i ögonen.

tips från coachen bör inte följas.

snabba puckar. börjar packa idag. har två dagar på mig tills jag får nyckeln...

och ajg har redan en date/vänskaplig fika till helgen som kommer. Gorgeous man! ;)

allt blir fan skitbra tillslut.

Konstigt

Tänkte måla en stor version av denna.

"Bubble-tree" heter den.

Och gjordes som en "Pay it Forward" till Linnéa.

Tyckte om den. Så det blir nog en ny, men större. Denna var endast 15x20cm.

rebellion

sex and drugs an rock'n'roll...?

nja, vet inte riktigt... två av tre gå att uppfylla tror jag...

Idag lyssnar vi på D.A.F med Der Mussolini <-- spotifylänk.

senaste inlägget... (som jag nu raderat)
har jag insett att det är alldeles för privat för att basunera ut över världen.

de som hann se det, jag hoppas ni respekterar detta, och låter mig få tala om för de jag anser har rätt att veta.

tack.

mixed up

Jag har hittat ett till sätt att träna på.

Men det skriver jag om någon annan gång.

I övrigt så har dagen varit perfekt, men kvällen suger röv.

Skål!

Skål!!

Jag gör som Suzan och skålar för något positivt.
(Skålen är en risifrutti)

Jag skålar för:

* Att jag testar ny frisyr, och den passar
* Att jag är lycklig
* Att jag är snygg!
* Att jag gått ner 26kg
* Att jag lever och mår bra

stress och spänning!

Det är Fredag!

och jag ska jobba.

lämna intyg, hämta intyg. Skriva på kontrakt, sitta i möte.

och ja just det. sa jag att jag egentligen hade lektion?

hmm, blir nog hela helgen med plugg på beräkningar av U-värden. Ja just det. Byggteknik som är SÅ JÄVLA KUL! not.

Ett bra citat

Fan jag gillar det här uttalandet.

"GE INTE DITT BARN MAT SOM DIN GAMMELFARMOR INTE SKULLE KÄNNA IGEN SOM FÖDA!"

Detta skrev Anna på sin blogg ang. OLW:s Fredagsmysreklam.

HÄR hittar ni inlägget.

Och det gäller inte bara dina ungar. Det gäller dig själv.

även fast jag kan tycka att det är okej att äta Chimichangas och Enchiladas lite då och då, även om inte gammelfarmor skulle känna igen det. =)

Två bra grejer idag

Fan jag gillar den där Brittan ibland alltså.

Och så passar vi på och lyssnar på Queen idag! <-- (Spotify-länk)

Sluta lev som en tjockis, så blir du smal

"Sluta lev som en tjockis, så blir du smal." Japp så skrev jag. Och jag menar varje ord.

När du tänker på en "tjockis", vad tänker du då?

Jag tänker på en soffpotatis... någon som inte motionerar... som tar "lättaste vägen"... bilen till jobbet, hissen istället för trapporna. Parkerar så nära ingången till matvaruhuset man bara kan komma. Som kanske inte riktigt har så goda matrutiner alla gånger, eller helt enkelt äter för mycket mat i jämförelse med hur mycket energi han/hon gör av med under dagen.

(SJÄLVKLART kan övervikt och fetma ha andra orsaker än dessa, som är av sjukdomskaraktär, men det är inte det jag pratar om nu)

När jag ställde mig på vågen i April 2008, och såg att den visade 110kg, så började jag tänka till. För jag tyckte inte att jag levde särskilt osunt... Visst jag tränade inte någonting, men kosten tyckte jag inte det var något fel på.

Och då ställde jag mig själv frågan: "Hur fan blev JAG en tjockis?! Jag som alltid varit smal."

Vad hade förändrats?

1. Jag skaffade bil
2. Jag slutade träna
3. Jag åt inte på fasta tider, och åt dåligt med lunch, därför "hetsåt" jag på kvällarna när jag blev hungrig.
4. Jag hade blivit bekväm (viktigt att inte blanda ihop begreppen lat och bekväm)

Vad gjorde jag?
Jag slutade leva som en tjockis, och började ändra livsstil till en som liknade den livsstil jag hade "då jag var smal".

*Jag började träna.
*Jag började skriva upp vad jag åt, och åt tre mål mat om dagen.
*Handlade medvetet "nyttig" mat som jag tyckte var gott. (Är det inte gott, vill man ju inte äta det?)
* Slutade med ALLT socker, och snacks.
* Parkerade bilen längst bort på parkeringen, så jag fick extra vardagsmotion.
* Tog trapporna istället för hissen, oavsett hur bråttom jag hade.
* Halverade mina portioner, om jag inte tränat extra hårt den dagen.
* Hade mycket (läs; SKITMYCKET) "bankelibank".

Jag slutade vara bekväm. Och tillslut var det inte ens jobbigt att ta de där extra stegen, eller den där omvägen, eller dricka ett glas vatten och se om hungern eller suget fortfarande var kvar efter en kvart.

I början då jag halverat mina portioner var jag hungrig JÄMT. Men jag visste att det inte handlade om att jag behövde mer mat eller energi till kroppen, utan att jag tänjt ut min magsäck och blivit van vid en viss mängd mat.
Efter bara två veckor så fick jag aldrig i mig mer än en portion oavsett hur gott det var. Och jag fick definitivt inte plats med mer mat.

Jag bestämde mig. Jag skulle sluta leva som en tjockis.
Idag går det fortfarande nedåt på vågen, om än i långsam takt.
Men det är helt okej. För jag mår bra, och är stark. Och har gått ner 26kg.

26kg. Det är fan en fyraåring. Heja mig!
Och heja alla ni andra som lyckats, eller är påväg att ändra era vanor för att blir sundare och mindre tunga!

Positiv och ärtig!

Livet är så bra just nu! trots att det är mer kaotiskt än någonsin!

idag är hela dagen fullspäckad. sitter nu och har "rast" från möte med chefen från praktikplatsen. ska gå igenom intyg och omdömen, samt börja fila på avtalet för sommarjobb.

samt att jag väntar på svar om studentlägenhet.

allt är rörigt, och kaotiskt. men vafan, våren är här närsomhelst!
och vårkänslorna är i topp! =)

ska försöka skriva ett längre tränings-inlägg i eftermiddag.
om hur jag lyckas gå ner i vikt trots att jag inte tränat lika flitigt som jag borde den senaste tiden.

allt handlar om hur man väljer att ta dagen. men man måste bara inse det själv först.

sluta lev som en tjockis... så blir du smal!

ja, jag lovar att utveckla det uttalandet sen, så det är ingen idé att hetsa upp sig över sina egna eventuella misstolkningar av det..

PUSS!

Självförtroende

Min framtid är ljusare än vad den någonsin varit.
Det märks att man är "mitt i livet", och att saker händer med rask takt.
Men med all hjälp jag fått och med de mediciner jag har, så hänger jag äntligen med.

Och jag är både optimistisk och positiv och känner att inget hinder är för stort, eller omöjligt att övervinna!

Jag tror på mig själv!

Ni anar inte vilken skön känsla det är.

pluggelipluggeliplugg

Cissi skickade en kommentar och undrade vad jag pluggar som precis gjort klart min praktik.

Pluggar som Fastighetsingenjör på Nackademins Yrkeshögskola, och har precis haft min första praktikperiod på 13veckor inom Fastighetsförvaltning med mycket Driftteknik inblandat.

Är inne på andra terminen utav fyra, och kommer i sommar även jobba inom driften på den praktikplatsen jag hade.

Hoppas det var svar nog?

alltid är det nåt

Jag är bakis idag. Blev det efter en powerwalk på 30min.

Ibland är träning inte kul alls. Inte ens i vårsolen längs med vattenbrynet i Stavsnäs.

men blev pigg i alla fall.

en stund. nu vill jag bara bo under en sten.

Rebecca

Jag har jordens vackraste brorsdotter.

Även fast hon säkert tycker att jag är skitjobbig faster som vägrar inse att hon är 15 och inte 2år, och dör när jag ser bilder på henne på Facebook med sin pojkvän.
Samtidigt så tycker jag att det är ur-sött.
Men det kan jag ju inte erkänna för henne. Är ju mitt jobb att vara "dryg" faster. ;)

Fasters Beckerell... I love you.

Drömlivet

En lumparpolare har flyttat till Australien och lever verkligen drömlivet South of Perth.
Som privatpilot på små plan med två propellrar, och som seglarinstruktör på den lokala båtklubben.

tänk om man vågade bara släppa allt och sticka iväg sådär? vilket äventyr!
Vilken dröm!

Regarding the reptile

Vi undrade nyss vad Curry tittade på så förskräckt.
Det var bara Linus Lizzard kommit in för att värma tassarna.
Så blir det väl när man har dörren till uteplatsen öppen utan tillsyn antar jag.

Stor som en krokodil var han!

changes ahead

innan denna termin är slut så kommer mitt liv se mycket annorlunda ut,

på både gott och ont.

It takes a fool to remain sane

mycket plugg nu, och mycket jobb med mig själv. och en jävla massa strul jag inte bett om, men antagligen förtjänat till viss del.

så om det är skralt med inlägg här. Så förstår ni nog.

Behöver ta tag i livet först och främst. Känns som en förnuftig prioritering.

Puss!

Ear-gasm

Mycket intryck och mycket tankar...

kan bara sammanfatta min sinnesstämning med den här låten. Inte texten... utan bara vad den får mig att känna i det här arrangemanget, men den här rösten som får mig att rysa av välbehag...

Kan man känna erotisk lusta genom att bara lyssna på en röst? Om man kan det, så tror jag att jag precis gjorde det.

Back to black

Är tillbaka på praktikplatsen med melankolisk känsla.

Skönt att jag klarade av tiden med gott betyg, men ledsamt att jag inte kan stanna kvar.
Men kanske en dag, när jag är klar med utbildningen är det här jag hamnar?

Jag hoppas det... det skulle vara min dröm. I alla fall för närvarande.

Ska snart sätta mig och skriva utvärdering på min praktiktid med chefen och handledaren till skolan, samt sätta mig och formulera ihop ett praktik-intyg som det bara är för chefen att skriva på.

Konstigt förresten... Chefen... haha. Det är ju "Ljungen" för mig. Svårt att separera rollerna när ens chef, och ens handledares chef råkar vara en av mina bästa vänner.
Svårt att inte skvallra om ens fyllebravader ihop, seglatser på somrarna, eller hemlisar om resan vi gjorde till fjällen ihop år 2007.

Men jag tycker jag har kämpat bra mot de impulserna och kallar honom t.o.m för chefen ibland. Även om det var det svåraste att vänja sig vid.

Så, nu är det dags. Ett riktigt avslut. Med sorg i hjärtat.

Städ-fail

Åh vad gott det är med Sushi och Sashimi! Speciellt en blandad kompott hemma i soffan framför en underbar film.

Ibland får städdagar se ut såhär. Jag lovar.

Mat

Dags för skärpning! det säger jag till mig själv.
För nu har mina tusentals fans reagerat på att jag äter så jävla dåligt.

vadå dåligt tänkte jag och började skriva ner dag för dag i två veckor vad jag stoppade i mig. Efter dessa två veckor kom jag fram till att jag hade ätit en liten portion lagad mat varje dag. I snitt.
Dagar som jag tränat så var det också en massa frukt inräknat.

Nej. Nu ska jag försöka mig på den ädla konsten med att laga havregrynsgröt till frukost varje dag.
Så jag i alla fall kan garantera mig själv och min kropp någon form av näringsintag.

Nu förstår jag varför jag gick ner 6kg på en månad... Samtidigt så blev jag sur över att jag inte längre kan vara stolt över det.

My name is not Svängberg

1. I fredags fick jag nostalgi-panik när jag hälsade på päronen i Skokloster. Men det gick över med en liten kaffedrink och lite sedvanlig argumentation vid middagsbordet.

2. Lördagen slutade hos mina vänner i Enköping. Oh the joy!! underbart att träffa "packet" igen. Och så skönt att bara vara sig själv och ändå bli accepterad. Man kan aldrig göra bort sig mer än vad man redan gjort med de vänner man hade under de kaotiska tonåren.

3. Lördagen slutade inte på Lördagen... jag åkte bussen mot Bålsta först 14:15.
Då ville jag nog faktiskt dö lite.

4. Söndagen blev helt okej ändå. "Vann" 1000kr i bankomats-lotteriet, då två femhundringar hängde kvar i luckan och väntade på mig när jag kom fram. YEY! All baksmälla i världen var som bortglömd!

5. Idag har jag kört städningssymfoni i lägenheten mest hela dagen. Men jag verkar inte komma någonstans och jag tycker jag har mer att göra nu, än innan. Så jag skiter i det och äter lite middag istället.
Food before choors!

Pöss på alla, och tack snälla du som var så puckad eller snorrik att du glömde 1000kr till mig!

Kärleksförklaring till barndomens vagga

Är hos mina föräldrar under påsken. Skönt med lugnet på landet.

Ja det här är verkligen på landet.

Även om det finns villor runt omkring och ganska "mycket" hushåll på den här halvön mitt i mälaren (ca: 2000 fastboende), så är det skog överallt.

Härliga skogsstigar att gå på promenad med hunden på, en herrgård bara 200 meter bort som har stora fårhagar och lammen som skuttar på våren. Samma herrgård jag jobbade mitt första sommarjobb på för den Botaniska Proffessorn och hans tyska fru (även kallad nazi-Ilse). Påtandes i deras olika trädgårdar med de olika vackra statyerna mer eller mindra antika tjänade jag en herrejösses-lön på 30kr i timmen. För mig var det en hejarlön utan dess like och jag hade råd att betala min avgift för hästen jag var medryttare på, vid ett av de tre större stallen bara ytterligare en kilometer bort.

Diket som fylls med blåsippor till bredden är det säkra vårtecknet, då det fortfarande kan ligga snö kvar bland granrötterna ända in i maj många år.

På nätterna hör man både räven och rådjuren skälla efter sina ungar eller bara som en varning för varandra att inte komma för nära. Ibland hör man ett hjärtskärande skrik följt av rävens skall. Då fick han middag för den kvällen, det var bara en kanin som fick sätta livet till. Eller en hare. Det finns ju både och som lever vilt här omkring.

Älgen lämnar djupa spår i mossan uppe vid sankmarken bredvid H-berget som är kommunens högsta punkt. Det är även en k-märkt och outgrävd fornlämningsplats. Tydligen en gammal borg från vikingatiden.

Stora stenbumlingar man ser spåren efter slipning av annan sten eller metall i. Vissa stenar med "graffiti" på i form av jägare och rådjur, båtar fyllda med folk, och andra oidentifierade bilder. Allting halvt slukat av tidens mossa som försöker skydda lämningarna mot nyfikna och hänsynslösa människor som vill ha med sig souvenirer från sin vårpromenad.

Klotrunda stenar i alla storlekar, slipade för att passa in i varandra i de gryt-liknande hålorna. Vad de har varit vet ingen, men de ligger strategiskt utplacerade längs med lämningarna från något som kan liknas vid en vägg eller mur.

När vädret tillåter kan man ta cykeln 4 kilometer ner mot mälarens strand och sätta sig på borggården till Skoklosters slott. (Mer om min kärlek till denna oerhörda kulturskatt skriver jag i ett enskilt inlägg.)

Om man inte sitter i bokallén och njuter av arkitekturen från 1500-talet på Carl Gustaf Wrangels barndomshem, Stenvillan, så njuter man av den kritvita fasaden på slottet från 1600-talet med de fyra, inte så höga, men ändå så ståtliga tornen.

När man "tröttnat" på den vyn (omöjligt), så går man kanske ner till Skokloster kyrka för en stund för sig själv, eller bara för att stilla sin historiska nyfikenhet ytterligare och spana in gravstenarna från 17oo-talet och försöka fantisera ihop hur livet var då.

Kyrkan stod här långt innan allt annat. Från 1200-talet är den. Röda tegelstena pryder fasaden, och enormt vackra fönster med alla färger man kan tänka sig släpper in ett dovt evangeliskt ljus i den stora byggnaden. Var man inte troende innan, så blir man det då, om än så bara för stunden.

Vapensköldarna som pryder huvudgångens väggar med allehanda riddarnamn och ättnamn från 1500-talet, med allt från bilder av liljor i guld, eller hjärtan av sten. En skräckinjagande grip som håller skölden i sina klor, eller en dovhjort som vaktar skölden med harmonisk blick.

Wrangels fars sarkofag prydd av en stillsam dödsmask liggandes i djup sömn, med full rustning på, som bara väntar på att bli väckt ur sin törnrosasömn och berätta om allt som viskats i förtroende i kyrkan sedan han lades till vila i början av 1600-talet.

Släktträd för familjen Wrangel pryder väggarna bredvid altaret. Wrangel som var slottherrarna och byggarna av slottet.

Mycket gott skrevs om fältherren Wrangel på hans tid.

Men man glömde nog bort att bakom alla stora planer om slottsbygget och en blomstrande örlogshamn i Skokloster, så var han nog egentligen bara en simpel plundrare.

De enorma vackra ljuskronorna som fyller kyrkan med glimmer, från närmare 1000 stearinljus som speglas mot de guldpläterade änglarna och de rokoko-snirkliga ljusarmarna är bland det första man lägger märke till när man kommer in från vapenhuset och in i kyrkosalen. När blicken går upp mot taket efter man gått upp från de tre granitstegen under orgelläktaren så slås man av takets höjd och ljuskronornas storhet.

Men allt är inte guld som glimmar... De är från början stöldgods från Wrangels fälttåg i polen, och han tyckte väl att de skulle passa bättre i "hans" kyrka än i polen.

Från början tillhörde det även ett nunnekloster till kyrkan. Det enda som vittnar om detta idag är små stenlämningar mot slottets håll i äppelträdgården, och nunnegången som man kommer åt genom en lönndörr, bredvid dörren till orgelläktaren.

Idag får man inte längre gå där då risken för att golvet ska rämna är för stor. Men i den trånga och mörka gången satt nunnorna på rad under gudstjänst och middagsandakt och bad. De fick inte se kyrkans storhet, eller de extremt vackra kläderna som adelsfolket bar. Men de hörde prostens ord. Och det var väl vad som räknades antar jag.

Men när Wrangel behövde fler stenar till grunden för hans framtida pensions-säte Skokloster Slott, så lät han det rivas. Och inte bara sten för sten. nej nej... har man kanoner så ska de väl användas? Eller hur? Ja jag menar väl det.

Samma öde till mötes gick Franciscanermunkarnas kloster i Flasta, som bara ligger "en åker bort" från kyrkan uppe på en höjd. Idag en utmärkt och ganska oupptäckt picnic-mål och klätterställning för nyfikna barn. Eller även ett mål för kärleksfyllda par som väljer detta som en plats för älskog... har jag hört! ;) Syndigt värre.

Men vad är det jag älskar mest med Skokloster som inte är den rika historian?

Lyckan som barn. Att aldrig ha tråkigt då skogen och allt runtikring gav mig inspiration och kretivitet till fantasin. Man gick ut när solen värmde efter frukosten. Tog kanske med sig en macka eller fem för att slippa gå hem för lunch, och sen ta sig hem när det började skymma.

För att man byggt klart sin koja under dagen och lekt riddare i sin borg. Ensam, eller med ett av alla sommargästers barn.

Längdskidor med mamma en solig och kall vintermorgon på åkrarna som inte blivit plogade under sensommaren för att de ska ligga i träda nästa år. Varm choklad i kåsa på isen framför slottet. Omplåstrandet av brännässle-utslag efter en tur ner i diket efter en bukett med hundkex.

Jag har haft en idyllisk uppväxt om jag ser det från den vinkeln. Var jag bodde, och hur vi levde. Det var rena rama Astrid Lindgren-sagan. Idag ser man allt med andra ögon... men jag väljer att hålla fast vid dessa delar som ligger mig så varmt om hjärtat.

En dag ska jag tillbaka hit. En dag ska mina barn leva i Astrid Lindgrens oskrivna sagoidyll. En dag ska jag älska igen.

Till mina vänner...

Jag ber om ursäkt för alla gånger jag sträckt fram en hand i löfte om att finnas där, för att sen försvinna och inte finnas tillgänglig när det behövs som mest.

Har bara lite svårt att inse att jag kanske måste prioritera mig själv ibland. För jag bryr mig så mycket om er, att jag är mer intresserad av att få er att må bra och lyckliga än vad jag är att läka mig själv.

Men jag finns här. Även om jag inte sträcker fram handen alla gånger.

Vet ni vad?

.. det är faktiskt helt okej ändå.

puss!