Jag ber om ursäkt för alla gånger jag sträckt fram en hand i löfte om att finnas där, för att sen försvinna och inte finnas tillgänglig när det behövs som mest.
Har bara lite svårt att inse att jag kanske måste prioritera mig själv ibland. För jag bryr mig så mycket om er, att jag är mer intresserad av att få er att må bra och lyckliga än vad jag är att läka mig själv.
Men jag finns här. Även om jag inte sträcker fram handen alla gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar! Jag försöker svara på allihop, och kikar självklart in på er blogg och skriver ner något hos dig med!