Denna blogg är nedlagd. / e

Ett sorgligt farväl

jag är ledsen för alla jag sårar genom min obetänksamhet. Min sjuka besatthet av bekräftelse.

I mitt arbete med mig själv och min adhd har jag nu insett att det är dags.

Det är dags att stänga ner bloggen. Jag kommer låta det som skrivits finnas kvar en stund till tills jag kunnat spara ner det någon annan stans, sen raderas det från interwebzen.

Ni som har följt mig är jag tacksam för, och önskar er alla lycka till.

Men nu är det farväl från min sida, och jag kommer säkert att sakna det hela. Men tänker nu istället skriva dagbok för hand.

Puss och kram alla, och fortsätt kämpa!

Manisk period

Vad gör man när man någonstans bara vill skrika rakt ut: ”Jag kan inte! Jag vill inte! Jag vet inte hur man gör!! Kan inte någon annan fixa det här åt mig?!?!”
Nej jag kan inte skrika så, även fast jag känner mig lika livrädd, som stressad, som manisk, som exhalterad och superproduktiv över livet i allmänhet men jobbet i synnerhet.
Jag säger JA till allt, och tar på mig hundra uppgifter samtidigt.
Glömmer bort att säga orden ”Jag har inte tid.”.
För tänk om det jag gör inte räcker? Tänk om jag inte är oumbärlig nog?
Jag har ju faktiskt inte fast anställning, så jag måste ju prestera på högvarv hela tiden
Jag.måste.vara.bäst.alltid.
Annars får jag gå hem?
Och vadå hem? Jag bor inte ens någonstans, hur fan ska jag få struktur på livet då?
Nä. Det börjar bli mycket även fast jag tycker att det är superkul.
Hade varit lättare om man bara kunde gå ”hem” efter jobbet, och slänga sig i soffan och slappna av. Men det var så länge sedan nu att jag inte vet hur man gör.

Romantik?

Parmiddag på sunkhaket i förorten.. :)

Saknar Tunisien...

Lyckan man känner när man slipper vardagens stress... Åh vad jag vill ut och resa igen!

Fast jag har det så fint just nu.

Ikväll blir det middag med vänner och trevlig kväll i förorten!

Åker inte pendeltåg, men är ändå en loser?

Jag åker taxi från Bålsta till jobbet. Stod och väntade på perrongen förgäves. Fick ingen info från varken webb, biljettkur eller kundtjänst..
Kollade sen på telefonen när jag bittert satt mig i en taxi och DÅ står det att det är en olycka på linjen...

Jag är så sjukt less på SL och kollektivtrafiken öht. Det här blir så sjukt dyrt för mig. Nu står taxametern på 785kr och jag har en LITEN bit kvar. Typ två/tre mil kanske... :(

snabb uppdatering

jag e ledsen, men det finns inte så mycket energi över till att blogga om jag ska vara ärlig.

jobbar för fullt hela dagarna, och söker desperat efter lägenhet närmre jobbet. eller tja. lägenhet överhuvudtaget.

annars så rullar det på i vanlig ordning. är ganska otränad, men håller vikten.

mår fint och är fortfarande kär.

skit-valentin

så enkelt är det. nu ska jag fortsätta jobba, sen hem och sova, glömma bort denna jävla måndag. och vakna upp och känna mig som vanligt imorgon igen...

Nya frippan..

Starkare röda toner i verkligheten.

Hemmafest?

Älskar mina vänner!!! "full, javisst!"

Prickfejset leker miljöbov...

Undrar hur många pantburkar jag har på huvet nu?

Hos frissan.

Nu blir det klipp och färg. Massvis med färger t.om! :)

Lovar lägga upp en bild på det färdiga resultatet sen. :)

Jävla vinter, och lite ph..

När jag byter schampo från duschtvål till just schampo så blir mitt hår såhär flygigt.

Och när jag byter tvål från barnängens vanliga tvål till flytande skit så får jag prickar i nyllet...

Gick in på toan här på sunkhaket i förorten och kände mig lite fin, tills jag såg det här bleka spöket i spegeln. Blek, prickig och med flygigt här. Och nej, prickarna är inte finnar.

Suck. Vad gör ni då?

Väluppfostrad gammal man...

Nej, jag pratar varken om "R" eller om min gamla pappa...

Utan om någon som ger mig ett otroligt sug efter pussar och gos. Vi känner inte varandra, men innan jag kliver av tåget ska jag ha fått gosa I Tell you!

Kröp in där helt själv, och tittar trött på alla som går förbi. Lugn, tyst och trofast. Och bara husse som får uppmärksamhet... När han ber om det.

Tänk om Torsten var lika väluppfostrad? Nä... Då hade det inte varit samma gamla damp-Torsten... :)

Godmorgon alla fighters!

magsjuka?

andra omkring mig har magsjuka, själv höll jag på att kräkas imorse.. och har väl spenderat hela lunchrasten på toan.

hoppsa det inte är min tur nu. hade så jävla ont i magen igår också... =(

Att vara 25 år och hemlös, och adhd på det.

Den 26:e April 2010, flyttade jag ifrån min dåvarande sambo. Sedan dess har jag inte haft en fast adress.

Jag står skriven hos en vän på Värmdö, men har mina kläder i Bålsta hos mina föräldrar, och mina möbler i ett förråd i Sköndal.

Att inte ha ett eget hem är förjävligt.
* Man tappar känslan av att vara en vuxen, egen individ.
* Man tappar frihetskänslan.
* Jag får aldrig ensamtid. Kan inte bara stänga dörren och få vara ifred, för att samla mina tankar.
* Jag får aldrig skapa egna hushållsrutiner, då jag ständigt måste anpassa mig efter andras levnadsvillkor.
* Min post måste jag hämta c:a 8mil bort med en restid på ungefär 2timmar.
* Att ta mig till arbetet på morgonen i tid innebär att jag måste vakna kl. 04:00 varje vardag.

Att samtidigt ha lite sämre förutsättningar i grunden pågrund av min ADHD, gör situationen ganska....ja, jag hittar faktiskt inte rätt ord. Kaotisk? Stressig? Desperat? Uppgiven? Hopplös? Deprimerande? Spännande? Skitsvår?

Det här är en situation som skulle vara jobbig för vemsomhelst. Men lägg till att du inte fungerar i varken tankar eller känslor eller socialt liv om du inte har ordning och struktur omkring dig. En ordning som kräver mycket tid och energi för en person med ADHD, då det inte kommer lika lätt och naturligt för någon som inte lider av detta.
Du måste planera in ditt liv i detalt, utan utrymme för impulser eller spontanitet, då det skulle skapa oreda i sin vardagsstruktur till den grad att all planering falierar, och räkningar glöms bort, mötes missas, och måsten läggs på hög, för att aldrig komma till ordning igen.

Med rätt behandling och rätt omständigheter så klarar man att skapa denna struktur, och sköta sitt vardagsliv på ett mycket bra sätt, och man kan även bli mer strukturerad än många andra, då man med sin ökade kreativitet och problemlösningsförmåga gör att man kan arbeta fram riktigt avancerade system för att schemalägga sin vardag. Jag får mediciner för att orka lära mig nya sätt att strukturera upp mitt liv och organisera min vardag. Jag får även obegränsad behandlingstid med en mycket duktig KBT-psykolog.

Att tvingas leva efter andras regler, eller ständigt ha en extra stress över sig för att man inte kan komma undan för rekreation, är något som för mig, och säkert för många andra med just ADHD (med koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet i kombination) blir förödande i längden.

Sedan min bostadsituation varit varierande, med först ett studentrum i en korridor ihop med fyra helt underbara människor, sen ett rum i ett radhus, och hoppande mellan vänners soffor, och slutligen flytta in i ett rum/skrubb i föräldrarnas nya lägenhet.

Att vara 25år och bo ihop med sina föräldrar är det inget fel på tycker jag. Hade varit underbart om mina föräldrar varit friska och i arbetsför ålder, och jag fått möjlighet till litet mera utrymme. Avståndet till arbete och läkare, skola, bank och annat viktigt som man inte vill byta ut innan man vet var man skall bo permanent, kunde varit liiiiite mindre.

Jaja, jag ska inte gnälla egentligen. Jag har tak över huvudet. Och även om jag inte får tid till annat än jobb och sömn, så får jag ibland mammas goda mat lagad. Hyran är inte så dyr. Jag har en egen toalett, och en del av klädförrådet får jag disponera. Samt att jag får bo ihop med mina älskade djur.

Förändringar är på g på bloggen, så håll utkik!

Pössegull, och fortsätt kämpa mina små krigare!

myskväll

Ikväll blir det middag hos Janne och Danne. =)
Jane och Daniel med andra ord.
Ser verkligen fram emot att träffa brorsan igen och Jane, och lilla Isidor och stora vovven Dino.

Kommer bli hur mysigt som helst!

tröttheten är total.

och ont i halsen har man bara för det.

Currys dagbok #2

Varje natt brukar jag hålla mina människor vakna. Varför?
Jo jag ääääälskar gummi! All sorts gummi! Skosulor, gummisnoddar, hårsnoddar, hårband med resår. Åh! Resår! Aj lavv!!

Lill-matte har dock varit ganska elak och gömt allt gottigt i lådor som jag inte kan öppna, så jag får sukta utanför och dreggla. Fattar ni hur pinsamt det egentligen är om nån annan Cornish Rex skulle se mig?!

Ja jag erkänner. Jag knarkar gummi.
Om jag inte äter upp det för att sen nöja mig med att spy upp det på bordsdukar eller svårtvättade mattor, så brukar jag spara det till senare genom att släpa det till matskålen och lägga det där.

Människorna är dumma mot mig och plockar bort mitt byte varje gång... :(

Ibland hittar jag nåt de inte tänkt på!

Igår hittade jag en tumstock med en snodd runt! Mums! Det väckte dem säkert flera gånger.

Men inatt hittade jag storligen i en dåligt stängd resväska!!

Solglasögon!!!!! Mumma!

Gomorron!!

Nu är klockan sådär okristligt tidig. Har varit vaken en halvtimme redan och ska snart gå till pendeln. Det suger att behöva vakna såhär tidigt för att komma i tid till jobbet. Men men...

Känner av kli i halsen och hoppas det inte blir värre än så. Vill inte bli sjuk.

Jahapp, det var ju ett väldigt ointressant inlägg....