Ett sorgligt farväl

jag är ledsen för alla jag sårar genom min obetänksamhet. Min sjuka besatthet av bekräftelse.

I mitt arbete med mig själv och min adhd har jag nu insett att det är dags.

Det är dags att stänga ner bloggen. Jag kommer låta det som skrivits finnas kvar en stund till tills jag kunnat spara ner det någon annan stans, sen raderas det från interwebzen.

Ni som har följt mig är jag tacksam för, och önskar er alla lycka till.

Men nu är det farväl från min sida, och jag kommer säkert att sakna det hela. Men tänker nu istället skriva dagbok för hand.

Puss och kram alla, och fortsätt kämpa!

Slutet

Tomt...

Avslutade livet i korridoren genom att lära Farzad leken "att äta en sockrig munk utan att slicka sig om läpparna"... han förlorade stort!