Sluta lev som en tjockis, så blir du smal

"Sluta lev som en tjockis, så blir du smal." Japp så skrev jag. Och jag menar varje ord.

När du tänker på en "tjockis", vad tänker du då?

Jag tänker på en soffpotatis... någon som inte motionerar... som tar "lättaste vägen"... bilen till jobbet, hissen istället för trapporna. Parkerar så nära ingången till matvaruhuset man bara kan komma. Som kanske inte riktigt har så goda matrutiner alla gånger, eller helt enkelt äter för mycket mat i jämförelse med hur mycket energi han/hon gör av med under dagen.

(SJÄLVKLART kan övervikt och fetma ha andra orsaker än dessa, som är av sjukdomskaraktär, men det är inte det jag pratar om nu)

När jag ställde mig på vågen i April 2008, och såg att den visade 110kg, så började jag tänka till. För jag tyckte inte att jag levde särskilt osunt... Visst jag tränade inte någonting, men kosten tyckte jag inte det var något fel på.

Och då ställde jag mig själv frågan: "Hur fan blev JAG en tjockis?! Jag som alltid varit smal."

Vad hade förändrats?

1. Jag skaffade bil
2. Jag slutade träna
3. Jag åt inte på fasta tider, och åt dåligt med lunch, därför "hetsåt" jag på kvällarna när jag blev hungrig.
4. Jag hade blivit bekväm (viktigt att inte blanda ihop begreppen lat och bekväm)

Vad gjorde jag?
Jag slutade leva som en tjockis, och började ändra livsstil till en som liknade den livsstil jag hade "då jag var smal".

*Jag började träna.
*Jag började skriva upp vad jag åt, och åt tre mål mat om dagen.
*Handlade medvetet "nyttig" mat som jag tyckte var gott. (Är det inte gott, vill man ju inte äta det?)
* Slutade med ALLT socker, och snacks.
* Parkerade bilen längst bort på parkeringen, så jag fick extra vardagsmotion.
* Tog trapporna istället för hissen, oavsett hur bråttom jag hade.
* Halverade mina portioner, om jag inte tränat extra hårt den dagen.
* Hade mycket (läs; SKITMYCKET) "bankelibank".

Jag slutade vara bekväm. Och tillslut var det inte ens jobbigt att ta de där extra stegen, eller den där omvägen, eller dricka ett glas vatten och se om hungern eller suget fortfarande var kvar efter en kvart.

I början då jag halverat mina portioner var jag hungrig JÄMT. Men jag visste att det inte handlade om att jag behövde mer mat eller energi till kroppen, utan att jag tänjt ut min magsäck och blivit van vid en viss mängd mat.
Efter bara två veckor så fick jag aldrig i mig mer än en portion oavsett hur gott det var. Och jag fick definitivt inte plats med mer mat.

Jag bestämde mig. Jag skulle sluta leva som en tjockis.
Idag går det fortfarande nedåt på vågen, om än i långsam takt.
Men det är helt okej. För jag mår bra, och är stark. Och har gått ner 26kg.

26kg. Det är fan en fyraåring. Heja mig!
Och heja alla ni andra som lyckats, eller är påväg att ändra era vanor för att blir sundare och mindre tunga!