Hur kunde jag glömma att man bygger muskler när man tränar??
Går ner två kilo... WIHU!!
Går upp tre kilo... grinar.
Tills jag kommer på att det inte är vågen jag ska bry mig om. Utan det är måtten.
Så utgångsläget är likt följande.
Längd: oförändrat 182cm. Förblir förhoppningsvis oförändrat.
Midja: 91cm
Röv: 110cm
Lår: 66cm
Byst: 104cm
hEPPÅER!
Vem är Sockissen?
Är: 182cm lång, med storlek 42 i skor.
Har vägt 122kg som mest.
I Mars 2008 bestämmer jag mig för att gå ner i vikt.
I Juni 2010, har jag gått ner nästan 50kg.
I Juni 2013 har jag gått upp 20kg igen.
I Juni 2014 ska jag vara i form igen.
Har vägt 122kg som mest.
I Mars 2008 bestämmer jag mig för att gå ner i vikt.
I Juni 2010, har jag gått ner nästan 50kg.
I Juni 2013 har jag gått upp 20kg igen.
I Juni 2014 ska jag vara i form igen.
2013-05-14
2013-05-11
Nystart
Sådär ja.
efter lååååååångt uppehåll. Så har man lyckats bli sjuk, sjukare, sjukast, ätit kortison, slutat med kortison, varit lite sjuk igen, hittat ny behandling och ni äntligen vara så pass frisk att man vågar träna igen.
Gick upp några kilon.
Typ började väga 93kg igen.
"Fuck it" tänkte jag och har nu börjat träna igen. Mest joggning och intervaller och powerwalks för att långsamt stärka upp knät samtidigt som jag tränar upp konditionen och bränner lite fett.
Kör ett träningsprogram på RunKeeper... men ja, missade torsdagens träning, och tar den idag istället. och skippar morgondagens vila för att köra dagens träning istället.
Har gått ner 2kg och blivit bättre i flåset.
Hittat ett fint terrängspår nära mig med 37m i elevation, jävligt tung runda på bara 4km, men en utmaning för stackars mig.
Nu kör vi igen!!!
efter lååååååångt uppehåll. Så har man lyckats bli sjuk, sjukare, sjukast, ätit kortison, slutat med kortison, varit lite sjuk igen, hittat ny behandling och ni äntligen vara så pass frisk att man vågar träna igen.
Gick upp några kilon.
Typ började väga 93kg igen.
"Fuck it" tänkte jag och har nu börjat träna igen. Mest joggning och intervaller och powerwalks för att långsamt stärka upp knät samtidigt som jag tränar upp konditionen och bränner lite fett.
Kör ett träningsprogram på RunKeeper... men ja, missade torsdagens träning, och tar den idag istället. och skippar morgondagens vila för att köra dagens träning istället.
Har gått ner 2kg och blivit bättre i flåset.
Hittat ett fint terrängspår nära mig med 37m i elevation, jävligt tung runda på bara 4km, men en utmaning för stackars mig.
Nu kör vi igen!!!
2012-07-27
Om att inte tänka
"Det ska vara samma färg, fast upp och ner."
Det sa jag nyss på viktigt jobbmöte.
Jag älskar min intelligens idag.
Det sa jag nyss på viktigt jobbmöte.
Jag älskar min intelligens idag.
2012-07-26
Träningspepp
Har fått grymt bra erbjudande på årskort på Actic i Södertälje nu.
Nu jävlar skall det tränas satan!!
Mår inte bra av att inte träna.
Träning för mig är meditation och rekreation. Gör någonting för mig själv, som dels får min kropp att må bra, och som även rensar tankarna.
Jag är inte sån som tycker om att gå ut på promenader, powerwalks eller ut och kuta på ljusspåren. Det är verkligen ingenting för mig. Total smärta i knät (efter 4 operationer) och tråkigt som fan.
Nej, det är gym som gäller, med annat folk omkring, och eventuella gruppträningar.
Det motiverar mig och peppar mig och jag tycker att det är roligt.
Nu ska jag fan sätta igång igen.
Efter tre månader på kortison-behandling har jag gått upp 8 jävla kilo, och de ska bort!!!
Puss!
Nu jävlar skall det tränas satan!!
Mår inte bra av att inte träna.
Träning för mig är meditation och rekreation. Gör någonting för mig själv, som dels får min kropp att må bra, och som även rensar tankarna.
Jag är inte sån som tycker om att gå ut på promenader, powerwalks eller ut och kuta på ljusspåren. Det är verkligen ingenting för mig. Total smärta i knät (efter 4 operationer) och tråkigt som fan.
Nej, det är gym som gäller, med annat folk omkring, och eventuella gruppträningar.
Det motiverar mig och peppar mig och jag tycker att det är roligt.
Nu ska jag fan sätta igång igen.
Efter tre månader på kortison-behandling har jag gått upp 8 jävla kilo, och de ska bort!!!
Puss!
Sökord
actic,
gym,
inspiration,
motivation,
pepp,
södertälje,
träning
Jag anser mig själv frisk
Jag anser mig själv vara frisk.
Och läkare säger att jag är vid god hälsa...
Så varför äter jag då detta?
Cymbalta 60mg, 1st/dag
Ritalin 40mg 1st/dag
Circadin 5mg 1st/kväll
Oxascand 10mg 1-2st/dag
Medikinet 10mg 1st/eftermiddag
Budenofalk 3mg 1st/dag
Celebra 100mg 1st/dag
Imovane 5mg 1st/kväll
Känns som att "Doktor Mario" spelar tetris i min kropp.
Och läkare säger att jag är vid god hälsa...
Så varför äter jag då detta?
Cymbalta 60mg, 1st/dag
Ritalin 40mg 1st/dag
Circadin 5mg 1st/kväll
Oxascand 10mg 1-2st/dag
Medikinet 10mg 1st/eftermiddag
Budenofalk 3mg 1st/dag
Celebra 100mg 1st/dag
Imovane 5mg 1st/kväll
Känns som att "Doktor Mario" spelar tetris i min kropp.
Sökord
budenofalk,
celebra,
circadin,
cymbalta,
depression,
imovane,
insomnia,
kollagen kolit,
medicin,
medikinet,
oxascand,
ritalin,
sömn,
ångest
2012-07-23
Vad litar man på?
Det är drygt med adhd ibland.
Kan inte reda ut om den stora klumpen i magen beror på återkommande depression, stress eller bara vanlig jävla vardagsångest pga allt som händer omkring.
Trodde inte det skulle vara så svårt att gå vidare från ett uppbrott efter separationen för två år sedan.
Försöker med alla medel sysselsätta mig såpass mycket att jag slipper tänka, slipper känna. Men det pockar efter uppmärksamhet konstant.
Värst är det när jag ska sova. Då är tröttheten så jävlig att jag inte orkar stå emot känslorna.
Saknaden är som värst då.
Men mest efter samtalen, trösten att veta att någon bryr sig och tycker om den man är trots alla brister.
Har ändå haft en ganska bra vecka med gott umgänge och sena kvällar... men det är verkligen inte samma sak.
sitter på jobbet denna vecka, och nästa vecka är jag återigen ledig. Vilket jag både ser fram emot, och samtidigt inte.
För mycket fritid gör min hjärna galen. Och mitt hjärta sjukt.
Vänner ber mig att försöka hitta någon "ny", någon att finna tröst och kärlek hos igen.
Men det är det sista jag vill just nu.
Samtidigt som jag vill bli lämnad ifred, så vill jag inte vara så här ensam.
Kan inte reda ut om den stora klumpen i magen beror på återkommande depression, stress eller bara vanlig jävla vardagsångest pga allt som händer omkring.
Trodde inte det skulle vara så svårt att gå vidare från ett uppbrott efter separationen för två år sedan.
Försöker med alla medel sysselsätta mig såpass mycket att jag slipper tänka, slipper känna. Men det pockar efter uppmärksamhet konstant.
Värst är det när jag ska sova. Då är tröttheten så jävlig att jag inte orkar stå emot känslorna.
Saknaden är som värst då.
Men mest efter samtalen, trösten att veta att någon bryr sig och tycker om den man är trots alla brister.
Har ändå haft en ganska bra vecka med gott umgänge och sena kvällar... men det är verkligen inte samma sak.
sitter på jobbet denna vecka, och nästa vecka är jag återigen ledig. Vilket jag både ser fram emot, och samtidigt inte.
För mycket fritid gör min hjärna galen. Och mitt hjärta sjukt.
Vänner ber mig att försöka hitta någon "ny", någon att finna tröst och kärlek hos igen.
Men det är det sista jag vill just nu.
Samtidigt som jag vill bli lämnad ifred, så vill jag inte vara så här ensam.
2012-07-13
Semester
Snart snart snart.
Räknar sekunderna tills arbetsdagen/veckan är slut.
Åka hem, dö i soffan, somna i soffan, och vakna när jag vill.
Blir till att stanna hemma första dagarna på semestern i alla fall.
Ska vänta på en bildel som ska levereras till mig. Fönsterhissmotor med mekanism för förardörren till min lilla prutt-volvo.
Sen skaffa sig lite popnit-verktyg, borrmaskin, och lim och ett extra par händer för återmontering av rutan så är det klart!
=)
Räknar sekunderna tills arbetsdagen/veckan är slut.
Åka hem, dö i soffan, somna i soffan, och vakna när jag vill.
Blir till att stanna hemma första dagarna på semestern i alla fall.
Ska vänta på en bildel som ska levereras till mig. Fönsterhissmotor med mekanism för förardörren till min lilla prutt-volvo.
Sen skaffa sig lite popnit-verktyg, borrmaskin, och lim och ett extra par händer för återmontering av rutan så är det klart!
=)
2012-07-11
Om det där med saknad...
Det går upp och ner, och fram och tillbaka.
Saknar som fan ena stunden, andra stunder "good riddance". Eller nej, det sista var lögn. Så känns det aldrig.
Men det blir inte lättare med tiden heller. Vilket suger.
Fina stunder och fantastiska minnen.
Saknaden är enorm.
Men så får det bli, när man låter andra bestämma över ens val.
Saknar som fan ena stunden, andra stunder "good riddance". Eller nej, det sista var lögn. Så känns det aldrig.
Men det blir inte lättare med tiden heller. Vilket suger.
Fina stunder och fantastiska minnen.
Saknaden är enorm.
Men så får det bli, när man låter andra bestämma över ens val.
Mammas visdomsord
Om hur man vänder allt negativt i livet till något positivt, så sa mamma min något smart igår.
Drottningen av metaforer.
"Från och med nu, tänker jag bara öppna kuvert med positiva besked."
Drottningen av metaforer.
"Från och med nu, tänker jag bara öppna kuvert med positiva besked."
2012-07-09
Stundande semester
Härligt att äntligen få semester.
Bara rå om mig själv och få lite ledigt och samla energi.
Hade jag hoppats på. Men så är tyvärr inte fallet.
v.32 åker jag till mormor och morfar i Finland. För att säga adjö till min älskade fina mormor.
Hon har fått den olidligt tragiska sjukdomen Alzheimers. Jag vill hinna träffa henne innan hon glömmer bort mig. Men det gör förjävla ont att acceptera denna grymma sjukdom.
Men värst av allt är att jag är så långt ifrån dem att jag inte kan hjälpa till när de har det svårt.
Har semester även v.29.
Eftersom jag nyss sett till att bli singel, så är mina semesterplaner raderade, så det blir till att göra.... ingenting. Ihop med.... ingen.
Samma sak gäller för vecka 31.
Tyvärr.
Det är sorgligt enlig vissa säkert att man inte har någon att umgås med eller något att göra när man har semester.
De få vännerna man brukar träffa och umgås med är bortresta under dessa veckor, och att hitta på något med föräldrarna kommer inte på fråga med tanke på mammas Parkinssons.
Jävla piss-magen jag har verkar inte vilja bli symtomfri efter Kortison-kuren. Och 8kg har jag gått upp sedan i början på mars då jag började äta kortison.
Mitt liv i ett nötskal.
Fan bara jämmer och elände med allt.
Bara rå om mig själv och få lite ledigt och samla energi.
Hade jag hoppats på. Men så är tyvärr inte fallet.
v.32 åker jag till mormor och morfar i Finland. För att säga adjö till min älskade fina mormor.
Hon har fått den olidligt tragiska sjukdomen Alzheimers. Jag vill hinna träffa henne innan hon glömmer bort mig. Men det gör förjävla ont att acceptera denna grymma sjukdom.
Men värst av allt är att jag är så långt ifrån dem att jag inte kan hjälpa till när de har det svårt.
Har semester även v.29.
Eftersom jag nyss sett till att bli singel, så är mina semesterplaner raderade, så det blir till att göra.... ingenting. Ihop med.... ingen.
Samma sak gäller för vecka 31.
Tyvärr.
Det är sorgligt enlig vissa säkert att man inte har någon att umgås med eller något att göra när man har semester.
De få vännerna man brukar träffa och umgås med är bortresta under dessa veckor, och att hitta på något med föräldrarna kommer inte på fråga med tanke på mammas Parkinssons.
Jävla piss-magen jag har verkar inte vilja bli symtomfri efter Kortison-kuren. Och 8kg har jag gått upp sedan i början på mars då jag började äta kortison.
Mitt liv i ett nötskal.
Fan bara jämmer och elände med allt.
Sökord
adhd,
alzheimers,
kollagen kolit,
ledigt,
parkinssons,
semester
2012-06-18
Om vargar och rovdjur
Ang. "vargattacken" på Kolmården i helgen så funderar jag lite över om inte djurskötarna och djurparkernas ledning/beslutande organ, har låtit de mänskliga känslorna och empati kommit ivägen för sin kunskap och förnuft?
Det är oerhört tragisk händelse, och borde ha förhindrats med bättre rutiner för djurhållningen.
En tanke som slår mig är att varför har man haft närkontakt med vargarna alls? Räknas de inte lika mycket till rovdjur som t.ex björnar och lejon?
Dessa rovdjur tror jag inte att en djurskötare får gå in till ensam och definitivt inte till en hel flock.
Även om djurskötarna handskats med djuren från födseln och matat dem med nappflaskor så går inte dessa rovdjur att domesticera eller göra tama.
Man kan lära dem vissa regler och träna dem till att lyda vissa kommandon osv. Men man kan aldrig få ur dem vilddjuret då det är just vad de är. Vilddjur, primitiva varelser som styrs av instinkter snarare än inlärda beteenden.
Det räcker med en sekund eller en liten missbedömning av situationen och en tiger sätter sina klor i ryggen på dig. Kanske för att bara leka, kanske för att testa om du är ätbar.
Vilket vet vi inte, då det är just ett i grunden vilt djur med primitiva instinkter som anpassat sig efter de förutsättningar som givits det.
Varför skulle det vara annorlunda med vargar?`
Är det för att de liknar så många olika tama hundraser som gör att gemene man tror att de kan domesticeras eller bli tama? Tror vi verkligen att dessa djur "förstår" mänskliga regler och rutiner mer lättvindligt än andra rovdjur i fångenskap?
Vargar, likt tama hundar, är intelligenta varelser som snabbt anpassar sig till sin omgivning. De lär sig att ett visst beteende ger dem vissa fördelar.
Precis som barn egentligen om man ska vara "sån".
"Om jag är snäll och tyst och foglig nu, så kommer jag få det jag vill ha senare. För det har jag lärt mig av min erfarenhet."
Men skillnaden mellan vargarna och våra husdjur är att våra husdjur inte har lika starka instinkter att fly, jaga eller försvara sig. Lilla Dogge, Bamse, Maxi och Ludde lär sig med träning att det blir konsekvenser av att låta impulserna och instinkterna ta över. De lär sig hur matte och husse kommunicerar och att ett leende inte alls betyder att vi är arga.
Vargarna kan säkert lära sig liknande saker de med, men om instinkten att jaga eller vakta kommer över dem, så tar det över helt.
Det är vi som måste anpassa vårt beteende och vårt interagerande med vargarna efter deras regler och premisser. Inte tvärtom.
Vargar är inte, och kommer inte att bli tama. Trots att det ser ut som grannens gulliga lilla draghund, eller de där fina hundarna på utställningarna.
Förstår verkligen inte kolmårdens djurskötare och ledning detta?
Kom detta verkligen som en blixt från en klar himmel?
Hur ser då deras rutiner ut för att handskas med tigrarna? Ser man dem enbart som förvuxna, randiga, huskatter?
Rovdjur som rovdjur.
Sist av allt vill jag tillägga att inga djur borde sitta i fångenskap. Men det är en helt annan historia som kräver ett eget långt inlägg för debatten.
Det är oerhört tragisk händelse, och borde ha förhindrats med bättre rutiner för djurhållningen.
En tanke som slår mig är att varför har man haft närkontakt med vargarna alls? Räknas de inte lika mycket till rovdjur som t.ex björnar och lejon?
Dessa rovdjur tror jag inte att en djurskötare får gå in till ensam och definitivt inte till en hel flock.
Även om djurskötarna handskats med djuren från födseln och matat dem med nappflaskor så går inte dessa rovdjur att domesticera eller göra tama.
Man kan lära dem vissa regler och träna dem till att lyda vissa kommandon osv. Men man kan aldrig få ur dem vilddjuret då det är just vad de är. Vilddjur, primitiva varelser som styrs av instinkter snarare än inlärda beteenden.
Det räcker med en sekund eller en liten missbedömning av situationen och en tiger sätter sina klor i ryggen på dig. Kanske för att bara leka, kanske för att testa om du är ätbar.
Vilket vet vi inte, då det är just ett i grunden vilt djur med primitiva instinkter som anpassat sig efter de förutsättningar som givits det.
Varför skulle det vara annorlunda med vargar?`
Är det för att de liknar så många olika tama hundraser som gör att gemene man tror att de kan domesticeras eller bli tama? Tror vi verkligen att dessa djur "förstår" mänskliga regler och rutiner mer lättvindligt än andra rovdjur i fångenskap?
Vargar, likt tama hundar, är intelligenta varelser som snabbt anpassar sig till sin omgivning. De lär sig att ett visst beteende ger dem vissa fördelar.
Precis som barn egentligen om man ska vara "sån".
"Om jag är snäll och tyst och foglig nu, så kommer jag få det jag vill ha senare. För det har jag lärt mig av min erfarenhet."
Men skillnaden mellan vargarna och våra husdjur är att våra husdjur inte har lika starka instinkter att fly, jaga eller försvara sig. Lilla Dogge, Bamse, Maxi och Ludde lär sig med träning att det blir konsekvenser av att låta impulserna och instinkterna ta över. De lär sig hur matte och husse kommunicerar och att ett leende inte alls betyder att vi är arga.
Vargarna kan säkert lära sig liknande saker de med, men om instinkten att jaga eller vakta kommer över dem, så tar det över helt.
Det är vi som måste anpassa vårt beteende och vårt interagerande med vargarna efter deras regler och premisser. Inte tvärtom.
Vargar är inte, och kommer inte att bli tama. Trots att det ser ut som grannens gulliga lilla draghund, eller de där fina hundarna på utställningarna.
Förstår verkligen inte kolmårdens djurskötare och ledning detta?
Kom detta verkligen som en blixt från en klar himmel?
Hur ser då deras rutiner ut för att handskas med tigrarna? Ser man dem enbart som förvuxna, randiga, huskatter?
Rovdjur som rovdjur.
Sist av allt vill jag tillägga att inga djur borde sitta i fångenskap. Men det är en helt annan historia som kräver ett eget långt inlägg för debatten.
Sökord
djurpark,
djurskötare,
kolmården,
rovdjur,
varg,
vargar,
vargattack,
zoo
2012-05-18
förälskelsen
jag blir konstant förälskad i nya saker.
Det kan vara saker, människor, väder... ja det mesta.
Ofta blir det i människor jag nyligen lärt känna.
Blir liksom lite smått förälskad i deras personligheter och blir glad i magen.
Och apropå mage är jag förälskad i Dr.Röv. Han gav mig en ask med piller för ett tag sedan för att magen var så trasig av sjukdomen.
Och nu känner jag inte av magen alls!
Jag är inte förälskad i Dr.Röv. Jag älskar honom!!
Det kan vara saker, människor, väder... ja det mesta.
Ofta blir det i människor jag nyligen lärt känna.
Blir liksom lite smått förälskad i deras personligheter och blir glad i magen.
Och apropå mage är jag förälskad i Dr.Röv. Han gav mig en ask med piller för ett tag sedan för att magen var så trasig av sjukdomen.
Och nu känner jag inte av magen alls!
Jag är inte förälskad i Dr.Röv. Jag älskar honom!!
Sökord
dr.röv,
kollagen kolit,
kärlek,
magen,
tarmsjukdom
2012-05-17
Arbetsminne och adhd
Äntligen hade de en ordentlig debatt på SVT ikväll.
Efter cirkusen i början med påhopp hit och dit och låg nivå, så kom en ordentlig debatt om "fenomenet" ADHD.
Herregud säger jag bara om de/er som inte vet så mycket om det utan bara gissar er till vad ni tror att det är.
Precis som Victoria berättade om hur hon är normalbegåvad, med har arbetsminne på gränsen till vad de i särklasser har, så ligger det tillför mig.
Normalbegåvning mätt i IK(IntelligensKvot), eller IQ som de fleste känner det som, är mellan 100-110.
Gränsen för att misstänka utvecklingsstörning ligger runt 70.
Det är ett snitt på olika mätnngar av färdigheter och olika delar av intelligensen.
Utredningar och tester av IK görs enligt strikta regler utefter den åldersgrupp man ingår i och den utbildningsgrad man har. Därför att intelligens inte skall förväxlas med inlärda kunskaper.
Några exempel är arbetsminne, långtidsminne, ordförståelse, sifferminne, abstrakt tänkande, problemlösning, impulskontroll osv osv.
Jag har majoriteten av de olika delarna man mäter/testar mellan 125-140 i IK. Men just arbetsminnet låg på 65.
Så när det kommer till att hålla saker i minnet under kort tid så är jag underbegåvad, ointelligent och underutvecklad.
Ja, rent av lite dum och korkad. Men kan inte hjälpa det!
Jag kommer aldrig komma ihåg alla saker jag ska packa ner i resväskan om jag inte skriver upp det innan.
Jag glömmer antingen solbrillorna, plånboken, jobbdatorn eller matlådan hemma när jag åker till jobbet om jag inte lagt fram allt på en plats kvällen innan.
För under stress, så kan jag inte komma ihåg att göra någonting i rätt ordning, eller ens minnas mitt egna telefonnummer.
Det är vad folk har så svårt att förstå.
För trots detta handikapp har jag en intelligensnivå över medel, då kvoten ligger på 124.
Det är denna del av intelligensen som andra ser.
Den flitiga, beslutsamma, lättlärna, kvicktänkta, sociala, problemlösande och skitduktiga jag som kommer med snabba lösningar på krångliga problem. Hon som kan ha 10000 saker på gång och ändå skoja och skratta.
Sen så ändras något litet i vardagen.
Typ... nåt behöver fixas med bilen. Exempelvis byta däck.
Så börjar jag glömma saker till jobbet.
Tappar energin, och mister förmågan att prestera.
Med detta tappar jag humöret och blir väldigt nedstämd.
För mig är det inte "bara att göra" och sen fortsätta.
Nej mina rutiner är vad som håller mig ovan ytan, och minsta lilla som läggs till eller tas bort rubbar mina rutiner helt, och det tar extremt mycket av min energi att planera och schemalägga min vardag för att få ork och tid till dessa eventella ändringar.
Men jag hatar när folk som inte vet tillräckligt om adhd, tror att man kan dra oss allihop över samma kam, eller tro att man skyller på sin adhd när saker går emot en i livet.
Jag är i alla fall trött på att förklara för alla hela tiden.
Vafan, googla eller nåt!
Efter cirkusen i början med påhopp hit och dit och låg nivå, så kom en ordentlig debatt om "fenomenet" ADHD.
Herregud säger jag bara om de/er som inte vet så mycket om det utan bara gissar er till vad ni tror att det är.
Precis som Victoria berättade om hur hon är normalbegåvad, med har arbetsminne på gränsen till vad de i särklasser har, så ligger det tillför mig.
Normalbegåvning mätt i IK(IntelligensKvot), eller IQ som de fleste känner det som, är mellan 100-110.
Gränsen för att misstänka utvecklingsstörning ligger runt 70.
Det är ett snitt på olika mätnngar av färdigheter och olika delar av intelligensen.
Utredningar och tester av IK görs enligt strikta regler utefter den åldersgrupp man ingår i och den utbildningsgrad man har. Därför att intelligens inte skall förväxlas med inlärda kunskaper.
Några exempel är arbetsminne, långtidsminne, ordförståelse, sifferminne, abstrakt tänkande, problemlösning, impulskontroll osv osv.
Jag har majoriteten av de olika delarna man mäter/testar mellan 125-140 i IK. Men just arbetsminnet låg på 65.
Så när det kommer till att hålla saker i minnet under kort tid så är jag underbegåvad, ointelligent och underutvecklad.
Ja, rent av lite dum och korkad. Men kan inte hjälpa det!
Jag kommer aldrig komma ihåg alla saker jag ska packa ner i resväskan om jag inte skriver upp det innan.
Jag glömmer antingen solbrillorna, plånboken, jobbdatorn eller matlådan hemma när jag åker till jobbet om jag inte lagt fram allt på en plats kvällen innan.
För under stress, så kan jag inte komma ihåg att göra någonting i rätt ordning, eller ens minnas mitt egna telefonnummer.
Det är vad folk har så svårt att förstå.
För trots detta handikapp har jag en intelligensnivå över medel, då kvoten ligger på 124.
Det är denna del av intelligensen som andra ser.
Den flitiga, beslutsamma, lättlärna, kvicktänkta, sociala, problemlösande och skitduktiga jag som kommer med snabba lösningar på krångliga problem. Hon som kan ha 10000 saker på gång och ändå skoja och skratta.
Sen så ändras något litet i vardagen.
Typ... nåt behöver fixas med bilen. Exempelvis byta däck.
Så börjar jag glömma saker till jobbet.
Tappar energin, och mister förmågan att prestera.
Med detta tappar jag humöret och blir väldigt nedstämd.
För mig är det inte "bara att göra" och sen fortsätta.
Nej mina rutiner är vad som håller mig ovan ytan, och minsta lilla som läggs till eller tas bort rubbar mina rutiner helt, och det tar extremt mycket av min energi att planera och schemalägga min vardag för att få ork och tid till dessa eventella ändringar.
Men jag hatar när folk som inte vet tillräckligt om adhd, tror att man kan dra oss allihop över samma kam, eller tro att man skyller på sin adhd när saker går emot en i livet.
Jag är i alla fall trött på att förklara för alla hela tiden.
Vafan, googla eller nåt!
2012-04-24
Knyter
knyter ihop säcken på jobbet idag. Fastän jag är sjukskriven.
vill inte gå och oroa mig för att jag har saker som inte är färdiga, eller att jag kommer ha en hög att ta tag i när jag kommer tillbaka...
... jag vet att läkaren har rätt, men det är inte roligt för det.
Ser fram emot lunchen idag med ett spännande möte.
Och att få sova ordentligt i natt.
vill inte gå och oroa mig för att jag har saker som inte är färdiga, eller att jag kommer ha en hög att ta tag i när jag kommer tillbaka...
... jag vet att läkaren har rätt, men det är inte roligt för det.
Ser fram emot lunchen idag med ett spännande möte.
Och att få sova ordentligt i natt.
Varför det blivit så konstigt
det finns de som blivit besvikna på mig den senaste tiden...
jag har inte hört av mig när jag ska. Eller hört av mig om något ändrats.
Det här är inte av jävelskap, eller för att jag skiter i er, eller i planering.
Igår fick jag det på pränt. Det jag kämpat emot.
Sjukskriven för recidiverande depression.
Tack å hej och välkommen.
jag har inte hört av mig när jag ska. Eller hört av mig om något ändrats.
Det här är inte av jävelskap, eller för att jag skiter i er, eller i planering.
Igår fick jag det på pränt. Det jag kämpat emot.
Sjukskriven för recidiverande depression.
Tack å hej och välkommen.
2012-04-23
Kanske?
Efter en helg med både roligt och tråkigt så är jag helt slut på jobbet.
Sitter och tar lunch framför datorn då jag inte orkar vara social i fikarummet.
Ang. bloggandet har jag inte bestämt mig riktigt ännu för hur jag ska göra.
Ena stunden finnslusten där, och andra stunden inte alls.
Får helt enkelt vänta lite till med det beslutet.
Ska jag kanske ta erbjudandet jag fått? Det är den stora frågan just nu.
Vad det är för erbjudande och vad det rör, väntar jag med att skriva här. Är inget som är klart ännu, men det blir en stor förändring om jag accepterar.
Usch! Vilken tråkig dag det är idag!!
Tänk om man kunde bara sticka iväg och träna på arbetstid utan löneavdrag när det är lite att göra på jobbet?
Men men... får lite gjort iaf... Mycket kalkylering och avtämningar som skall göras nu när första entreprenaden av tre på projektet är slutfört.
Kan ju låtsas vara lite viktig en stund och knappa med siffror. I alla fall när någon är i närheten. Där emellan så blir det lite planering och min nya last.
Efter Wordfeud och DrawSomething har jag fastnat för Rumble... Precis som alla andra.
Det betyder att jag är lika normal som de andra va?
Sitter och tar lunch framför datorn då jag inte orkar vara social i fikarummet.
Ang. bloggandet har jag inte bestämt mig riktigt ännu för hur jag ska göra.
Ena stunden finnslusten där, och andra stunden inte alls.
Får helt enkelt vänta lite till med det beslutet.
Ska jag kanske ta erbjudandet jag fått? Det är den stora frågan just nu.
Vad det är för erbjudande och vad det rör, väntar jag med att skriva här. Är inget som är klart ännu, men det blir en stor förändring om jag accepterar.
Usch! Vilken tråkig dag det är idag!!
Tänk om man kunde bara sticka iväg och träna på arbetstid utan löneavdrag när det är lite att göra på jobbet?
Men men... får lite gjort iaf... Mycket kalkylering och avtämningar som skall göras nu när första entreprenaden av tre på projektet är slutfört.
Kan ju låtsas vara lite viktig en stund och knappa med siffror. I alla fall när någon är i närheten. Där emellan så blir det lite planering och min nya last.
Efter Wordfeud och DrawSomething har jag fastnat för Rumble... Precis som alla andra.
Det betyder att jag är lika normal som de andra va?
2012-04-10
Lusten har försvunnit
Jag har varken lust, tid eller ork längre att blogga...
Har privat dagbok för mina tankar, och twitter för mina utbrott.
Och övrigt dravel har jag för mina vänner...
Blir till att spara ner det här på den externa hårddisken, och sen blir det nog adjöss.
Finner ingen anledning att fortsätta blogga om jag ska vara ärlig.
Kul så länge det varade.
Men har verkligen inte tiden heller, även om jag skulle vilja.
Blir väl så när man har annat för sig i livet... i alla fall för mig.
Livet är liksom viktigare att engagera sig i, än sökandet efter bekräftelse på den modifierade sanningen man ändå lägger fram på bloggen.
Kanske, kanske inte... vi får se helt enkelt.
Har privat dagbok för mina tankar, och twitter för mina utbrott.
Och övrigt dravel har jag för mina vänner...
Blir till att spara ner det här på den externa hårddisken, och sen blir det nog adjöss.
Finner ingen anledning att fortsätta blogga om jag ska vara ärlig.
Kul så länge det varade.
Men har verkligen inte tiden heller, även om jag skulle vilja.
Blir väl så när man har annat för sig i livet... i alla fall för mig.
Livet är liksom viktigare att engagera sig i, än sökandet efter bekräftelse på den modifierade sanningen man ändå lägger fram på bloggen.
Kanske, kanske inte... vi får se helt enkelt.
2012-04-06
Om att försöka slappna av och vara ledig
Påsken...
Är hemma hos päronen i Bålsta och ska försöka mig på att njuta av långledigt.
Men när man vet att nästkommande vecka på jobbet kommer att bli tuff och stressig är det svårt.
Så jag ska sitta imorgon och göra en sammanställning och lite statistikprotokoll inför uppföljning och återkoppling av projektet. Sista tampen nu men bara några få veckor kvar innan det ska vara klart.
Är jobbigt även att inte riktigt klara av att vara ledig när jag själv mår som jag gör. Och på det så är mammas Parkinson ganska svår och det är tufft att behöva se.
Har haft första samtalet på väldigt lång tid med pappa utan att vi bråkar och jag blir ledsen och vansinnig.
Det var skönt.
Men nånstans vet jag att även det går över, och snart ligger vi i luven på varandra igen och bråkar.
träning blir det inget av heller förrän jag och läkaren vet hur behandlingen tar på min mage.
Känner mig trött och orkeslös i kroppen av mediciner och sjukdomen i sig... men jag hoppas på förbättring.
De flesta av sjukdomssymtomen är borta efter bara fem dagars behandling, så jag har hopp om livet.
I övrigt tänker jag okynnesdricka en jävla massa must.
Puss på er.
Är hemma hos päronen i Bålsta och ska försöka mig på att njuta av långledigt.
Men när man vet att nästkommande vecka på jobbet kommer att bli tuff och stressig är det svårt.
Så jag ska sitta imorgon och göra en sammanställning och lite statistikprotokoll inför uppföljning och återkoppling av projektet. Sista tampen nu men bara några få veckor kvar innan det ska vara klart.
Är jobbigt även att inte riktigt klara av att vara ledig när jag själv mår som jag gör. Och på det så är mammas Parkinson ganska svår och det är tufft att behöva se.
Har haft första samtalet på väldigt lång tid med pappa utan att vi bråkar och jag blir ledsen och vansinnig.
Det var skönt.
Men nånstans vet jag att även det går över, och snart ligger vi i luven på varandra igen och bråkar.
träning blir det inget av heller förrän jag och läkaren vet hur behandlingen tar på min mage.
Känner mig trött och orkeslös i kroppen av mediciner och sjukdomen i sig... men jag hoppas på förbättring.
De flesta av sjukdomssymtomen är borta efter bara fem dagars behandling, så jag har hopp om livet.
I övrigt tänker jag okynnesdricka en jävla massa must.
Puss på er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)