Nystart

Sådär ja.

efter lååååååångt uppehåll. Så har man lyckats bli sjuk, sjukare, sjukast, ätit kortison, slutat med kortison, varit lite sjuk igen, hittat ny behandling och ni äntligen vara så pass frisk att man vågar träna igen.

Gick upp några kilon.
Typ började väga 93kg igen.

"Fuck it" tänkte jag och har nu börjat träna igen. Mest joggning och intervaller och powerwalks för att långsamt stärka upp knät samtidigt som jag tränar upp konditionen och bränner lite fett.

Kör ett träningsprogram på RunKeeper... men ja, missade torsdagens träning, och tar den idag istället. och skippar morgondagens vila för att köra dagens träning istället.

Har gått ner 2kg och blivit bättre i flåset.

Hittat ett fint terrängspår nära mig med 37m i elevation, jävligt tung runda på bara 4km, men en utmaning för stackars mig.


Nu kör vi igen!!!

det går som det brukar.

jag kom aldrig iväg igår på löprundan. Hittade tusen andra saker att göra istället.
Packade en liten låda att ta med idag till flytten... sprayade i kamomill-extrakt i håret så att jag får lite extra solblekt, planterade Lobelia på uteplatsen efter det att jag arrangerat om betongplattorna ihop med farsan efter han spikat upp staketet.
Busade lite med Maxi och Curry.... ja, ni vet hur det kan gå till...

men nu! innan det blir för varmt, eller för blåsigt, så tänker jag fan i mig sticka ut!
Hoppas det inte är lika plågsamt idag som sist.

Träningen igår.

Skulle inhandla ett par träningsskor igår. Blev dock inte av.
Har stora och smala fötter och löplabbet gav mig tipset att komma mot slutet av Februari istället då hela sortimentet är inne.

Däremot så blev det en LÄTT stund på löpbandet!

Det var varken jobbigt för andningen eller knät. Så jag slutade innan jag skulle känna att det var jobbigt.

Märker att jag måste stärka upp benmusklerna innan jag sätter igång ordentligt med löpträningen för att inte få ont eller göra illa knät igen.

Wihuuu! Superglad över att det gick så bra! Är sjukt peppad nu!

Vårruset eller ej? Och lite om kondition.

Jag hatar att löpträna.
Inte bara för att konditionen är i botten, men också för att jag har något som kallas för "smärtminne" i mitt högra knä.

Efter fyra stycken titthålsoperationer i det där det flyttats på knäskålen, borrats hål i knäskålen, skurits av ledband bara för att sy fast dem någon annan stans, och tagits bort c:a 80% utav miniskeln, så dras jag med detta "smärtminne".

Det går väl att jämföra med fantomsmärtor antar jag. Bara för att mina nerver är så vana vid att det alltid gjort ont p.g.a tidigare skador, så har de fastnat i smärtläget, även fast jag inte längre egentligen har ont, eller någon anledning till smärta.

Därför blir varje löpsteg för mig som ett slag underifrån.

Däremot så KAN jag kuta om jag vill, och jag VET att det är bra träning för att få upp kondisen.
MEN det är ju så tråkigt!!!

Efter jag slutat röka så märker jag dag för dag hur jag återfår mer flås och har inte någon mer rethosta som stör mig när jag anstränger mig.

Så egentligen har jag ingenting som är emot att jag skulle börja träna för Vårruset den 24:e maj.
Inget annat än min egna totala rädsla för att inte klara av det.
För jag vet ju hur jävla jobbigt jag tycker att det är att kuta, och har aldrig upplevt att komma över den där "tröskeln" som alla löpare pratar om.

Och det skulle vara förbannat härligt om jag klarade av Vårruset.

Ska jag eller ska jag inte?

Hmm... vad tycker du?