... en stor fördel med att ha lyckats gå ner i vikt är alla fina kommentarer man får frn de som sett en som störst tidigare.
Man får höra att man är snygg, och smal och ser fantastisk ut. Och jag känner mig så också!
Tur att jag själv känner mig nöjd nu. Är ju främst för min egna skull jag gjort detta och kämpat så hårt.
Man märker också att det uppskattas eller uppmuntras av de som står mig närmast också. Små saker, små ord, uppmuntrande kommentarer, eller bara en lätt beröring.
Nu ska jag bara bygga lite mer muskler har jag tänkt. Så att jag ser mer definerad ut. Så det blir protein-diet ett tag framöver också för att minska fettprocenten och öka muskelmassan.
måste verkligen stärka benmusklerna nu också inför Vårruset. Pepp pepp pepp!!
Visar inlägg med etikett vårruset. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vårruset. Visa alla inlägg
2011-01-20
2011-01-15
Vårruset eller ej? Och lite om kondition.
Jag hatar att löpträna.
Inte bara för att konditionen är i botten, men också för att jag har något som kallas för "smärtminne" i mitt högra knä.
Efter fyra stycken titthålsoperationer i det där det flyttats på knäskålen, borrats hål i knäskålen, skurits av ledband bara för att sy fast dem någon annan stans, och tagits bort c:a 80% utav miniskeln, så dras jag med detta "smärtminne".
Det går väl att jämföra med fantomsmärtor antar jag. Bara för att mina nerver är så vana vid att det alltid gjort ont p.g.a tidigare skador, så har de fastnat i smärtläget, även fast jag inte längre egentligen har ont, eller någon anledning till smärta.
Därför blir varje löpsteg för mig som ett slag underifrån.
Däremot så KAN jag kuta om jag vill, och jag VET att det är bra träning för att få upp kondisen.
MEN det är ju så tråkigt!!!
Efter jag slutat röka så märker jag dag för dag hur jag återfår mer flås och har inte någon mer rethosta som stör mig när jag anstränger mig.
Så egentligen har jag ingenting som är emot att jag skulle börja träna för Vårruset den 24:e maj.
Inget annat än min egna totala rädsla för att inte klara av det.
För jag vet ju hur jävla jobbigt jag tycker att det är att kuta, och har aldrig upplevt att komma över den där "tröskeln" som alla löpare pratar om.
Och det skulle vara förbannat härligt om jag klarade av Vårruset.
Ska jag eller ska jag inte?
Hmm... vad tycker du?
Inte bara för att konditionen är i botten, men också för att jag har något som kallas för "smärtminne" i mitt högra knä.
Efter fyra stycken titthålsoperationer i det där det flyttats på knäskålen, borrats hål i knäskålen, skurits av ledband bara för att sy fast dem någon annan stans, och tagits bort c:a 80% utav miniskeln, så dras jag med detta "smärtminne".
Det går väl att jämföra med fantomsmärtor antar jag. Bara för att mina nerver är så vana vid att det alltid gjort ont p.g.a tidigare skador, så har de fastnat i smärtläget, även fast jag inte längre egentligen har ont, eller någon anledning till smärta.
Därför blir varje löpsteg för mig som ett slag underifrån.
Däremot så KAN jag kuta om jag vill, och jag VET att det är bra träning för att få upp kondisen.
MEN det är ju så tråkigt!!!
Efter jag slutat röka så märker jag dag för dag hur jag återfår mer flås och har inte någon mer rethosta som stör mig när jag anstränger mig.
Så egentligen har jag ingenting som är emot att jag skulle börja träna för Vårruset den 24:e maj.
Inget annat än min egna totala rädsla för att inte klara av det.
För jag vet ju hur jävla jobbigt jag tycker att det är att kuta, och har aldrig upplevt att komma över den där "tröskeln" som alla löpare pratar om.
Och det skulle vara förbannat härligt om jag klarade av Vårruset.
Ska jag eller ska jag inte?
Hmm... vad tycker du?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)