En tuff resa men jag är tillbaka

Så mycket har hänt att jag inte hinner dra allt i ett inlägg.

Jag är mitt inne i att flytta ut från min lägenhet till sambons lägenhet. Där jag ändå bott i ett år.

Jobbet är helt fantastiskt! Men väldigt mkt stress.

Mamma är väldigt sjuk och sitter nu i rullstol och har 102tim/vecka personlig assistans i dagsläget. Hon har fått den goda nyheten att hon som 61 åring utvecklat demens nu också.

Pappa är trött och åldern har kommit ikapp honom. Även han uppvisat symptom på demens men är inte alls mottaglig för någon sådan information.

Har fått tre diskbråck i ländryggen, så jobbar bara 75% just nu.

Så sugen på att träna att jag drar med mig sambon till sats och lagar sen lyxmat istället till barnen.

Ah just det!

Blivit bonusmamma till två grabbar på 10 & 12. Som alldeles strax fyller 11 & 13.

Skitkul! Ibland inte lika mysigt som oftast.

Bild 1. Sommaren 2014
Bild 2. Nu.

Summa? -21kg

Bild 2, för några veckor sedan när jag var nöjd över att ha gått ner 18kg. :)

Ska ta en nyare bild.

Har gått ner 21kg igen nämligen!

 På att bara vara lycklig ihop med den vackraste själ jag mött.

Min för evigt .

Älskar någon på riktigt för första gången nu.

Bor på södermalm, nära till jobbet och nära till Tanto. Så saknar inte ens naturen...

Livet är bra, men väldigt svårt just nu.

Puss!

Semester

Kalorier

Har både motionsmål och kalorimål nu.

Max 1380 kalorier på en dag. Med god balans av fett, protein och kolhydrater.

Imorgon är det första PT-timmen som gäller.

Och jag har redan träningsvärk efter egna aktiviteter.

SKÖNT!

Finns någon kvar?

Jag ser på statistiken att någon finns där och kikar in när jag skrivit något.
Men är någon av er kvar?

Det är dags igen...

20kg ska bort, och nu är jag taggad och pepp igen!

 

NU JÄVLAR!!

Varför är inte klockan 21 i USA ännu??

Tru Blud säsong säxx, äpisod två.

HUR!??!

Hur kunde jag glömma att man bygger muskler när man tränar??

Går ner två kilo... WIHU!!

Går upp tre kilo... grinar.


Tills jag kommer på att det inte är vågen jag ska bry mig om. Utan det är måtten.

Så utgångsläget är likt följande.

Längd: oförändrat 182cm. Förblir förhoppningsvis oförändrat.

Midja: 91cm

Röv: 110cm

Lår: 66cm

Byst: 104cm


hEPPÅER!

Nystart

Sådär ja.

efter lååååååångt uppehåll. Så har man lyckats bli sjuk, sjukare, sjukast, ätit kortison, slutat med kortison, varit lite sjuk igen, hittat ny behandling och ni äntligen vara så pass frisk att man vågar träna igen.

Gick upp några kilon.
Typ började väga 93kg igen.

"Fuck it" tänkte jag och har nu börjat träna igen. Mest joggning och intervaller och powerwalks för att långsamt stärka upp knät samtidigt som jag tränar upp konditionen och bränner lite fett.

Kör ett träningsprogram på RunKeeper... men ja, missade torsdagens träning, och tar den idag istället. och skippar morgondagens vila för att köra dagens träning istället.

Har gått ner 2kg och blivit bättre i flåset.

Hittat ett fint terrängspår nära mig med 37m i elevation, jävligt tung runda på bara 4km, men en utmaning för stackars mig.


Nu kör vi igen!!!

Om att inte tänka

"Det ska vara samma färg, fast upp och ner."

Det sa jag nyss på viktigt jobbmöte.

Jag älskar min intelligens idag.

Träningspepp

Har fått grymt bra erbjudande på årskort på Actic i Södertälje nu.
Nu jävlar skall det tränas satan!!

Mår inte bra av att inte träna.

Träning för mig är meditation och rekreation. Gör någonting för mig själv, som dels får min kropp att må bra, och som även rensar tankarna.

Jag är inte sån som tycker om att gå ut på promenader, powerwalks eller ut och kuta på ljusspåren. Det är verkligen ingenting för mig. Total smärta i knät (efter 4 operationer) och tråkigt som fan.

Nej, det är gym som gäller, med annat folk omkring, och eventuella gruppträningar.
Det motiverar mig och peppar mig och jag tycker att det är roligt.

Nu ska jag fan sätta igång igen.

Efter tre månader på kortison-behandling har jag gått upp 8 jävla kilo, och de ska bort!!!


Puss!

Jag anser mig själv frisk

Jag anser mig själv vara frisk.
Och läkare säger att jag är vid god hälsa...

Så varför äter jag då detta?

Cymbalta 60mg, 1st/dag
Ritalin 40mg 1st/dag
Circadin 5mg 1st/kväll
Oxascand 10mg 1-2st/dag
Medikinet 10mg 1st/eftermiddag
Budenofalk 3mg 1st/dag
Celebra 100mg 1st/dag
Imovane 5mg 1st/kväll


Känns som att "Doktor Mario" spelar tetris i min kropp.

Vad litar man på?

Det är drygt med adhd ibland.

Kan inte reda ut om den stora klumpen i magen beror på återkommande depression, stress eller bara vanlig jävla vardagsångest pga allt som händer omkring.

Trodde inte det skulle vara så svårt att gå vidare från ett uppbrott efter separationen för två år sedan.

Försöker med alla medel sysselsätta mig såpass mycket att jag slipper tänka, slipper känna. Men det pockar efter uppmärksamhet konstant.

Värst är det när jag ska sova. Då är tröttheten så jävlig att jag inte orkar stå emot känslorna.
Saknaden är som värst då.

Men mest efter samtalen, trösten att veta att någon bryr sig och tycker om den man är trots alla brister.


Har ändå haft en ganska bra vecka med gott umgänge och sena kvällar... men det är verkligen inte samma sak.

sitter på jobbet denna vecka, och nästa vecka är jag återigen ledig. Vilket jag både ser fram emot, och samtidigt inte.
För mycket fritid gör min hjärna galen. Och mitt hjärta sjukt.

Vänner ber mig att försöka hitta någon "ny", någon att finna tröst och kärlek hos igen.

Men det är det sista jag vill just nu.

Samtidigt som jag vill bli lämnad ifred, så vill jag inte vara så här ensam.

motivation

noll motivation.

Semester

Snart snart snart.
Räknar sekunderna tills arbetsdagen/veckan är slut.
Åka hem, dö i soffan, somna i soffan, och vakna när jag vill.

Blir till att stanna hemma första dagarna på semestern i alla fall.
Ska vänta på en bildel som ska levereras till mig. Fönsterhissmotor med mekanism för förardörren till min lilla prutt-volvo.
Sen skaffa sig lite popnit-verktyg, borrmaskin, och lim och ett extra par händer för återmontering av rutan så är det klart!

=)

Om det där med saknad...

Det går upp och ner, och fram och tillbaka.

Saknar som fan ena stunden, andra stunder "good riddance". Eller nej, det sista var lögn. Så känns det aldrig.

Men det blir inte lättare med tiden heller. Vilket suger.

Fina stunder och fantastiska minnen.

Saknaden är enorm.

Men så får det bli, när man låter andra bestämma över ens val.

Mammas visdomsord

Om hur man vänder allt negativt i livet till något positivt, så sa mamma min något smart igår.
Drottningen av metaforer.

"Från och med nu, tänker jag bara öppna kuvert med positiva besked."

Stundande semester

Härligt att äntligen få semester.

Bara rå om mig själv och få lite ledigt och samla energi.

Hade jag hoppats på. Men så är tyvärr inte fallet.

v.32 åker jag till mormor och morfar i Finland. För att säga adjö till min älskade fina mormor.
Hon har fått den olidligt tragiska sjukdomen Alzheimers. Jag vill hinna träffa henne innan hon glömmer bort mig. Men det gör förjävla ont att acceptera denna grymma sjukdom.
Men värst av allt är att jag är så långt ifrån dem att jag inte kan hjälpa till när de har det svårt.

Har semester även v.29.
Eftersom jag nyss sett till att bli singel, så är mina semesterplaner raderade, så det blir till att göra.... ingenting. Ihop med.... ingen.

Samma sak gäller för vecka 31.
Tyvärr.

Det är sorgligt enlig vissa säkert att man inte har någon att umgås med eller något att göra när man har semester.

De få vännerna man brukar träffa och umgås med är bortresta under dessa veckor, och att hitta på något med föräldrarna kommer inte på fråga med tanke på mammas Parkinssons.

Jävla piss-magen jag har verkar inte vilja bli symtomfri efter Kortison-kuren. Och 8kg har jag gått upp sedan i början på mars då jag började äta kortison.

Mitt liv i ett nötskal.
Fan bara jämmer och elände med allt.

Om vargar och rovdjur

Ang. "vargattacken" på Kolmården i helgen så funderar jag lite över om inte djurskötarna och djurparkernas ledning/beslutande organ, har låtit de mänskliga känslorna och empati kommit ivägen för sin kunskap och förnuft?

Det är oerhört tragisk händelse, och borde ha förhindrats med bättre rutiner för djurhållningen.

En tanke som slår mig är att varför har man haft närkontakt med vargarna alls? Räknas de inte lika mycket till rovdjur som t.ex björnar och lejon?
Dessa rovdjur tror jag inte att en djurskötare får gå in till ensam och definitivt inte till en hel flock.

Även om djurskötarna handskats med djuren från födseln och matat dem med nappflaskor så går inte dessa rovdjur att domesticera eller göra tama.

Man kan lära dem vissa regler och träna dem till att lyda vissa kommandon osv. Men man kan aldrig få ur dem vilddjuret då det är just vad de är. Vilddjur, primitiva varelser som styrs av instinkter snarare än inlärda beteenden.
Det räcker med en sekund eller en liten missbedömning av situationen och en tiger sätter sina klor i ryggen på dig. Kanske för att bara leka, kanske för att testa om du är ätbar.
Vilket vet vi inte, då det är just ett i grunden vilt djur med primitiva instinkter som anpassat sig efter de förutsättningar som givits det.

Varför skulle det vara annorlunda med vargar?`

Är det för att de liknar så många olika tama hundraser som gör att gemene man tror att de kan domesticeras eller bli tama? Tror vi verkligen att dessa djur "förstår" mänskliga regler och rutiner mer lättvindligt än andra rovdjur i fångenskap?

Vargar, likt tama hundar, är intelligenta varelser som snabbt anpassar sig till sin omgivning. De lär sig att ett visst beteende ger dem vissa fördelar.
Precis som barn egentligen om man ska vara "sån".
"Om jag är snäll och tyst och foglig nu, så kommer jag få det jag vill ha senare. För det har jag lärt mig av min erfarenhet."

Men skillnaden mellan vargarna och våra husdjur är att våra husdjur inte har lika starka instinkter att fly, jaga eller försvara sig. Lilla Dogge, Bamse, Maxi och Ludde lär sig med träning att det blir konsekvenser av att låta impulserna och instinkterna ta över. De lär sig hur matte och husse kommunicerar och att ett leende inte alls betyder att vi är arga.

Vargarna kan säkert lära sig liknande saker de med, men om instinkten att jaga eller vakta kommer över dem, så tar det över helt.
Det är vi som måste anpassa vårt beteende och vårt interagerande med vargarna efter deras regler och premisser. Inte tvärtom.

Vargar är inte, och kommer inte att bli tama. Trots att det ser ut som grannens gulliga lilla draghund, eller de där fina hundarna på utställningarna.

Förstår verkligen inte kolmårdens djurskötare och ledning detta?

Kom detta verkligen som en blixt från en klar himmel?

Hur ser då deras rutiner ut för att handskas med tigrarna? Ser man dem enbart som förvuxna, randiga, huskatter?

Rovdjur som rovdjur.

Sist av allt vill jag tillägga att inga djur borde sitta i fångenskap. Men det är en helt annan historia som kräver ett eget långt inlägg för debatten.

förälskelsen

jag blir konstant förälskad i nya saker.
Det kan vara saker, människor, väder... ja det mesta.

Ofta blir det i människor jag nyligen lärt känna.
Blir liksom lite smått förälskad i deras personligheter och blir glad i magen.

Och apropå mage är jag förälskad i Dr.Röv. Han gav mig en ask med piller för ett tag sedan för att magen var så trasig av sjukdomen.
Och nu känner jag inte av magen alls!

Jag är inte förälskad i Dr.Röv. Jag älskar honom!!

Arbetsminne och adhd

Äntligen hade de en ordentlig debatt på SVT ikväll.
Efter cirkusen i början med påhopp hit och dit och låg nivå, så kom en ordentlig debatt om "fenomenet" ADHD.

Herregud säger jag bara om de/er som inte vet så mycket om det utan bara gissar er till vad ni tror att det är.

Precis som Victoria berättade om hur hon är normalbegåvad, med har arbetsminne på gränsen till vad de i särklasser har, så ligger det tillför mig.

Normalbegåvning mätt i IK(IntelligensKvot), eller IQ som de fleste känner det som, är mellan 100-110.
Gränsen för att misstänka utvecklingsstörning ligger runt 70.

Det är ett snitt på olika mätnngar av färdigheter och olika delar av intelligensen.
Utredningar och tester av IK görs enligt strikta regler utefter den åldersgrupp man ingår i och den utbildningsgrad man har. Därför att intelligens inte skall förväxlas med inlärda kunskaper.

Några exempel är arbetsminne, långtidsminne, ordförståelse, sifferminne, abstrakt tänkande, problemlösning, impulskontroll osv osv.

Jag har majoriteten av de olika delarna man mäter/testar mellan 125-140 i IK. Men just arbetsminnet låg på 65.
Så när det kommer till att hålla saker i minnet under kort tid så är jag underbegåvad, ointelligent och underutvecklad.
Ja, rent av lite dum och korkad. Men kan inte hjälpa det!

Jag kommer aldrig komma ihåg alla saker jag ska packa ner i resväskan om jag inte skriver upp det innan.
Jag glömmer antingen solbrillorna, plånboken, jobbdatorn eller matlådan hemma när jag åker till jobbet om jag inte lagt fram allt på en plats kvällen innan.

För under stress, så kan jag inte komma ihåg att göra någonting i rätt ordning, eller ens minnas mitt egna telefonnummer.

Det är vad folk har så svårt att förstå.
För trots detta handikapp har jag en intelligensnivå över medel, då kvoten ligger på 124.
Det är denna del av intelligensen som andra ser.
Den flitiga, beslutsamma, lättlärna, kvicktänkta, sociala, problemlösande och skitduktiga jag som kommer med snabba lösningar på krångliga problem. Hon som kan ha 10000 saker på gång och ändå skoja och skratta.

Sen så ändras något litet i vardagen.
Typ... nåt behöver fixas med bilen. Exempelvis byta däck.
Så börjar jag glömma saker till jobbet.
Tappar energin, och mister förmågan att prestera.
Med detta tappar jag humöret och blir väldigt nedstämd.

För mig är det inte "bara att göra" och sen fortsätta.
Nej mina rutiner är vad som håller mig ovan ytan, och minsta lilla som läggs till eller tas bort rubbar mina rutiner helt, och det tar extremt mycket av min energi att planera och schemalägga min vardag för att få ork och tid till dessa eventella ändringar.

Men jag hatar när folk som inte vet tillräckligt om adhd, tror att man kan dra oss allihop över samma kam, eller tro att man skyller på sin adhd när saker går emot en i livet.

Jag är i alla fall trött på att förklara för alla hela tiden.

Vafan, googla eller nåt!

Knyter

knyter ihop säcken på jobbet idag. Fastän jag är sjukskriven.

vill inte gå och oroa mig för att jag har saker som inte är färdiga, eller att jag kommer ha en hög att ta tag i när jag kommer tillbaka...

... jag vet att läkaren har rätt, men det är inte roligt för det.

Ser fram emot lunchen idag med ett spännande möte.

Och att få sova ordentligt i natt.