En body i balans

Jag känner mig upplyft och pigg och utvilad efter gårdagens träningspass. BodyBalance är så mycket mer för mig än bara fysisk aktivitet. Under tiden jag tränar så lyckas jag sortera upp tankar och känslor och reder ut mina tanke-nystan.
Man glömmer bort mjölksyra och darrande muskler och försvinner in i ett "flow".
och det bästa av allt är nog de där 10minuterna med avslappning på slutet som gör att man går därifrån med harmoni i själen.

Nattsömnen var underbar då det blåste in lite svalka från fönstret för en gångs skull, och jag vaknade pigg som en lärka kvart över fyra. Morgonpromenad? varför inte?

Sagt och gjort, en morgonpromenad blev det på 45minuter, och sen var det bara att duscha och byta om för jobbet. Och här sitter jag nu.

Och eftersom klockan precis slog arbetstid, så loggar jag ur nu.

Puss på alla er som kämpar där ute!!

internet-uppbrott!

Jag har haft smått panik när jag vart ensam hemma och inte haft något internet alls!! AAAAAHH! jag har haft sånt super-blogg-sug så jag hållt på att koola-vippen tror jag visst... =)

Ja, kryssningens varma känsla sitter fortfarande kvar och jag längtar tills nästa gång.

Är hemma hos mina föräldrar nu och ska fira jul här. Men nyåret firar jag i Bålsta med kalas-kompisarna hemma hos Micke. Han brukar tydligen göra hejdundrans nyårsfester, så nu ska jag ta nyårs-oskulden på mig själv och verkligen göra något riktgit roligt då!

Att bo i Gustavsberg är faktiskt underbart. Min lägenhet är nästan helt färdigfixad nu och har börjat utforska omgivningen på nattliga promenader. Hamnområdet vid den gamla fabriken är mitt nuvarande favoritställe. Där skulle jag vilja bo nästa gång man ska flytta. Så fina gamla tegelbyggnader där. Och sen svanarna vid taxi-båtarna. Dom är gulliga. Två stycken. Tror dom är sambo.

Att ta sig ner till centrum tar 15 minuter för mig, för det är bara nedförsbacke. Halva vägen är jätteful, och full med bilar, om man tar den korta vägen. Men hemåt tog det en halvtimme... Beror nog på den långa "alp-backen" precis innan Charlottendalshöjden där jag bor. Den slingrar sig i serpentiner uppfär bergssidan... himla söt. Kul med pulka eller inlines antagligen... ska no prova nån gång. =)

Tiden sedan jag skrev sist har faktiskt inte ändrats så mycket, inte så mycket som hänt heller.
Har mest försökt få ordning där hemma, och träffat lite kamrater, försökt tappert att få julstämning också. Lite ljuslyktor, änglar, nån ängelgardin, en tomte med näsblod och nån liten julstjärna. Men det är fortfarande Prodigy i lurarna och inte carola. gud bevare mig väl för det... phhheww!

Folk säger att jag ser smal ut nu. Det gör jag nog då. Ser inte riktigt förändringen själv. Förutom att huden på magen har blivit lite hängigare och lösare. Hoppas den tajtar till sig den med. så magen har blitt smalare tydligen. Träning har det ju inte blivit något utav, då ryggen fortfarande är paj, och förkylningen återigen krypit sig på. Med rethostan i sällskap.
Men jag går en massa, upp och ner för alpbacken. Har bara tankat bilen en gång sen jag flyttade till Gustavsberg. Kan ju gå överallt nu istället. Det är mys på riktigt det. Jag älskar det.
Och så är det bara femton minuter på bussen till Slussen, och bussen går var femte eller tionde minut! TJOHOO! Väsentlig skillnad mot 45 minuter, och en buss som i bästa fall gick en gång i halvtimmen.

mina tuttar vill inte minska nu heller. om man gått ner nästan 17 kg, borde det inte märkas på bh:n då? eller är jag tvärtemot varenda annan tjej i hela världen? Jag har fortfarande 85 D i bh... det hade jag när jag vägde 107kg också. jag kan antagligen ha en 80D men den skulle vara förliten i kupan. Och jag totalvägrar att sätta på mig en DD kupa. aldrig no no, no way!

Jaja, får se om jag skriver mer i veckan... är ju trots allt ute i Skokloster för tillfället och har då tillgång till dator, eftersom jag inte har kopplat in ett internet hemma i Gustavsberg ännu.

Och om någon undrar, ja det var lite vemodigt att lämna över nycklarna. Men för första gången på mycket länge, så kan jag andas ordentligt. Stressen har minskat och livet känns mycket mer positivt. Det ligger nog en förbannelse över stavsnäslägenheterna. De är nog hemsökta. aldrig mer dit.

UL UL på alla anti-nissar där ute!

tillåt mig småle...

hahhaahaaa!

idag är det stora skratta-åt-emma-dagen!
Jag insåg när jag började vakna till efter tre timmars sömn att det har snöat ännu mer. Min bil var insnöad av den där jäveln som skottar parkeringen så jag tänkte jahapp, inget gym idag heller. För det finns inte en enda chans att jag sätter mig på sl-bussarna i det här vädret. Det är ju som att be om en för tidig död eller hjärtattack. Men! tänkte jag... Jag kan ju alltid gå ut på en promenad! Det är ju bara mysigt att pulsa i snön, eller hur?... mmmm....

Jag tar fram vinter kängorna, tittar lite på tjock-brallorna... ångrar mig, tar på mig långkalsonger istället. De får ju plats nu under jeansen som alla är förstora... strumpor, polotröja, jacka, vantar, mössa och halsduk. Kände mig jättevintrig och fin... men näe... mössan som annars är vit har en jättestor oljig fläck på¨sig och jag börjar misstänka att fredi använt den när han meckat bil... hmmpf... måste ha på mig nån mössa... iiiiiik! hoppas ingen ser mig iden bara, grön-brun-orange stickad enorm plupp-i-fjällen mössa. tur man flyttar härifrån snart.

Nu, nu är jag påväg... cigarett? näe, kände inte för det. ville känna lukten av nyfallen snö. =)
Kommer utanför porten precis när blåsten tagit med sig ett enormt tjok med snö från "port-taket" som blåser rakt i ansiktet på mig.
Jag är på såpass bra humör att jag skrattar lite och tänker att det var bra att jag inte tände den där cigaretten. =)

Börjar gå över gärdet, är väl 100 meter bort till ICA där jag tänkte svänga av mot sommarhamn, där är alltid mysigt att promenera.
och vips, mitt på gärdet --- bananskalshalkningen arne träder i kraft och jag landar på svanskotan. Ligger en stund och kippar efter andan, känner efter om rumpan sitter kvar, reser mig upp, ser mig om, hoppas ingen ser. tur att man flyttar snart...
Fortsätter att gå, fortfarande vid ganska gott humör haltandes med öm rumpa.
och självklart...
PLASK! blöt fot, iskallt, känns som jag vill börja gråta..
Jag känner hur jag föryngras ända ner till fem års ålder och blir jätteledsen. Nu skiter jag i den här jävla promenaden tänkte jag för mig själv och förbannade snön och allt som har med vintern att göra. Gick hem, med förfrusen fot, ömmande rumpa och ett brutet tränings-självförtroende...

Idag är livet inte på min sida. Men jag antar att det ska vara så just idag. Så får jag en fantastisk dag i morgon istället... =)

enjoy the ride.