Konsten att tycka synd om mig själv

har läst igenom gamla dagböcker. speciellt de från de "jobbiga" åren i mitt liv, då det hände som mest. tyckte synd om den jag var då. blev lite ledsen i hjärtat vid vissa kapitel, insåg mitt misstag när jag återigen blev ledsen över saker jag trott jag lämnat bakom mig. jag ska aldrig mer läsa gamla dagböcker.

tycker fortfarande synd om mig själv med min irriterande hosta, och rinnande näsa. verkar aldrig bli frisk. och jag som bara vill träna. tråkigt att försöka bli frisk.

tycker synd om mig själv för att jag lyckats gå upp över 90 strecket igen på vågen. vilket faktiskt är det som svider mest just nu. men jag kan inte göra så himla mycket åt det om jag är sjuk heller.
bara försöker få mig nåt att äta över huvudtaget, så nu struntar jag i hur nyttig jag är. bara jag får i mig energi.

svärmor och svärfar kommer på lördag och ska äta middag och se den nya lägenheten. hoppas jag är frisk tills dess. så man orkar laga mat. annars går jag till thai-restaurangen 100 meter bort och beställer take-away.

jag åt en subway macka idag. den var jättegod faktiskt! trodde jag aldrig. jag brukar ju inte tycka om mackor alls. ytterst sällan jag äter bröd som inte är surt, finskt, hårt rågbröd... så jag blev förvånad när jag först och främst ställde mig i kön. och sen faktiskt beställde nån macka med nå italienskt namn och chili-majonäs... hur äckligt är inte det egentligen med majonäs!?
haha. jag tycker inte om mackor eller majonäs och beställer en macka med majonäs på! smart där emma. men men, det var faktiskt ganska gott i slutändan. inte så super-gott kanske. och jag kommer inte bli deras största kund, men nu har jag i alla fall provat det.

jag har insett att jag måste våga lite mer i mitt liv. att jag är för feg för misslyckanden. så fort jag blir frisk så ska jag sätta upp ett fast schema för hela veckan med hur jag ska träna och vilka pass jag ska gå på och verkligen skriva matsedel för varje dag också. bli bättre på att gå ner i vikt och vara hälsosam helt enkelt. och så ska jag göra något jag är livrädd för.
simma i simbassäng.

inte så att jag inte kan simma. utan jag är faktiskt riktigt duktig på det. bara det att jag är livrädd för vatten!
klarar inte av att titta ner vid relingen på kryssningsfartygen, klarar inte av att simma i sjöar eller hav. klarar inte av tanken på att dyka bland korall-rev, klarar inte av tanken på sjögräs eller tång, eller på djup.
och simbassänger är läskiga för jag får för mig att de svarta markeringarna på botten egentligen är djupa hål som jag ska sugas in i, eller att någon annan i poolen ska dra ner mig under vattenytan... usch fy fan...
där har ni min fobi.

men det ska jag göra nästa vecka. I promise...

nä, nu ska ja ta tjuren vid hornen och försöka få lite sömn i kroppen. har fått för mig att det är bra när man försöker hålla sig frisk va?

pling plong..