Om tuttar

Apropå tävlingen hos Suzan, och tuttar och bröstcancer och annat som varit på tapeten den senaste tiden...

Att ha stora bröst är inte kul.

Det är säkert inte kul att ha små bröst heller... men det vet jag ingenting om.

Blablabla... lyxproblem... kvinnligt, sexigt, fylligt, kurvigt... jag skiter i vad som är positivt med stora tuttar.

För du kan aldrig hitta en enda tröja eller jacka som sitter snyggt över midjan eller över armarna, om du inte vill spränga fronten med tuttarna, eller alternativt få andningsproblem för att klämma ner sig själv i kläderna.

Visst, ibland är jag glad över mina tuttars storlek. Superkul att kunna hitta en skitsnygg bh och känna sig lite kvinnlig... INTE!
För det finns inte i min storlek!

Jo, såna där skitsexiga tant-påsar med breda axelband, och ergonomiska byglar och allt vad det nu är.. Eller amnings-bh kan jag ju alltid ha! För det är ju så sexigt!!

Enligt "triumph" så har jag måtten 75 F. Enligt Lindex Ella M-kollektion har jag 75 DD.

Enligt H&M, så borde jag vänt i dörren redan och inte hoppats på för mycket...

Det suger att ha fläskpattar.

För även om man gått ner i vikt, och de minskat en del i volym, så är ju inte kup-storleken mindre för det! Nejnej... man blir bara ännu mer omöjlig i butikerna när man blir smalare i omfånget, men behåller kupstorlek á la Cykelhjälm ändå.

Så jag bjuder nu på mig själv, för att yttra min självironi, och bitterhet över min pattar.
Och för att få er att förstå att jag inte skämtar om kupstorleken...

Tyck gärna att jag är fånig. Det gör inget. För det är meningen så.

VARSÅGODA!!

delmål #3 avklarat

köpte nya skor... grinar fortfarande lite över att jag har 42 i storlek. Men de är skyhöga och assnygga.

samt två tröjor på lindex rean... STORLEK SMALL!!

YEY!

Rörigt om storlekar

Aaaa, förresten! Nu är jag för tillfället lite hyperaktiv och rastlös, så jag skiter i grammatiken, eller mognadsgraden på mina meningsuppbyggnader, eller ens om det är intressant.
Jag vill bara skriva, och skryta lite. Mest för mig själv, för att jag ska sluta tycka att "inget händer". För det har fan visst hänt något, trots att jag inte ser det varje dag i spegeln.

Från starten så började kläder i storlek XL (tröjor och byxor) bli för små.

Tröjor i strl 44/46, eller "ren" 46, började bli för tajt.

Byxor i strl 46, eller i 35-tum, fick jag inte igen, men dolde det med tröjor över knappen, och bälten... som jag knappt fick igen de heller.

Idag.

Så har jag strl 42 i byxor, och det sitter bekvämt! Även 30-tum får jag på mig, men 31 tum är en säker storlek av alla fabrikat.

Tröjor är det lite olika med. Blir ju så när man har 80D över bysten antar jag.

Tidigare 90 DD, idag 80D, även 75D går bra. (Skidbacke AB, I tell you!)

Medium från de flesta klädbutiker sitter bra. Vissa är kanske lite tajta över brösten. Vissa är kanske lite lösa över midjan och magen.... Large blir på tok för stort över midja och mage. Så det ser inte klokt ut även om det sitter snyggt över bröstkorgen, och längden i ärmarna... Och NEJ! Trots att jag gick inriktning "Textildesign" i Gymnasiet, och kan sy, och kan till och med sy jävligt bra... Så OOOOOOOORKAR jag inte sy in varenda jävla tröja jag köper.

Så då får det bli medium, och folk får väl tro att jag vill visa upp pattarna... Men hallå! Det finns väl cardigans?!

Men vet ni det roligaste av allt?.... Jag har faktiskt handlat tröjor i storlek Small, som har suttit finfint!! Dock bör jag tillägga att dessa haft trekvartsärm... och om de inte har trekvartsärm från början, så lär det se ut som det på mig i alla fall, eftersom man kan tro att jag är Hagrids* bortglömda unge.

182cm lång, 42 i skostorlek, och jag kommer ALDRIG att tillåta mig själv haka på "50-kiloshetsen" som verkar vara så mångas idealvikt.
Jag kommer aldrig komma dit utan att bli sjuk eller amputera bort bröstkorgen eller nåt.
Och jag har inte vägt 50kg sedan jag var under 12år... så nej.

Men om jag kommer till 75kg någon dag, eller ser ut att väga 75kg, så blir jag hur nöjd som helst... Men för närvarande så äger jag ingen våg. och skiter i vad jag väger... för jag har blivit GRYMT HET!... eller.... det börjar i alla fall dra ihop sig runt magen, med den tidigare så "sladdriga" huden och tomma fett-volangen...

Äntligen börjar kroppen fatta vad jag vill. Bort med dallret, och fram med tonade muskler tack.

Nästa mål: Omslaget på Fitness Magazine?

* och för er som inte är lika coola som mig, och inte läst varenda Harry Potter-bok, så kan jag tillägga att Hagrid är en skäggig jävel som är tre meter lång, och flera kvarter bred. För att hans morsa var en jätte. tror jag...