Saknar

saknar honom.
saknar några särskilt utvalda vänner.
saknar att ha fritid,
saknar vovven Torsten som nu varit borta i 5månader...
saknar att spela gitarr som en dåre hela nätterna.
saknar att måla tavla efter tavla i en slags kreativ mani utan hejd.
saknar tissarna Ronny, Sessan och Chessie...

men mest av allt så är jag så jäkla glad över det jag har, och skapat för mig själv.
Utan mig själv, är jag ingen.

Befrielsen av att veta att man duger, helt ensam, och utan hjälp från någon annan....
den gör att det jag saknar bleknar i jämförelsen med tacksamheten och glädjen.

Jag är inte alltid glad, men jag är lycklig.