åldersnojja

Den 6:e november fyller den här hyndan vid tangentbordet 24år.
Jag har nojja.

Hela det här året så har jag "råkat" säga att jag är 21 eller 19år när någon frågat om min ålder... varför vet jag inte. Precis som att jag kommit till den punkten då huvudet är yngre än kroppen eller nåt. (är ju evig fjortis)
Har liksom inte riktigt hunnit med att smälta att jag är 23år.
Känns som en ganska värdelös ålder. Inget speciellt händer, mer än att man kommer in på Clarion Hotel på Söder en lördagsnatt.

När jag var liten (läs: c:a 10år yngre), så tyckte jag att 25år var den magiska åldern då man var vuxen.
Man hade självklart barn. Bodde i hus. Hade fräsig bil, eller en var i hushållet. Och man hade självklart ett fräsigt jobb som man skulle stå ut med till pensions-ålder.

DET ÄR ETT ÅR KVAR!!!

Det är lika bra jag ger upp på en gång.
Jag kommer bli en sån jag avskyr. 40-50taggare som raggar 20-åringar på krogen, bär illasittande miniklänningar med fransar all-over eller röda paljetter.
Kommer bära blå/grå ögonskugga tjockt applicerad ända upp till de fult målade svarta ögonbrynen, och bära ett "körsbärs" läppstift som mer ser ut som en allergisk reaktion än något annat.

Tack för den livet! Fuck you.