man växer upp.
rebellerar lite mot föräldrarna.
gör oändligt mycket pinsamma saker och förnedrar sig själv.
människorna som bevittnar detta blir ens bästa vänner.
man var smal. man var snygg. man var odödlig.
studenten kom. tårar... panik. vad gör man nu?
en stund av infall resulterade i 15månaders värnplikt.
lumpen- militär utbildning i hur man växer upp. den hårda vägen.
lumpen gjorde mig till man.
men träffade Fredi där.
flyttade ihop och levde lyckliga i alla våra dar.
ströjobb efter muck, deppig över att aldrig få ha en fast rutin.
hoppade från skitjobb till skitjobb. aldrig ledig. inte tid, inte råd.
trötåt. en chipspåse om dagen, ger bilringar runt magen.
tjockis som fan.
pang.
gick in i väggen.
sjukskriven i ett halvår. tills jag tröttnade på mig själv.
BANTAAA!!
började jobba. det var för tidigt.
började plugga. I LOVE!
idag? vet vem jag är. vet vad jag vill. och är jävligt nöjd med det mesta!
Jag vet hur det känns att aldrig veta hur mycket man får jobba en månad, om man ens får ihop nog pengar till räkningarna...och att ALLTID få de träligaste jobbpassen!
SvaraRaderaIT SUCKS!
Men jag tycker du är helt otrolig! Som gjort så mycket. Klarat det!
Jag bara längtar till den dagen jag kan säga att jag vet precis vem jag är, och vad jag vill!
Men det är väl vägen dit som avgör det hela tänker jag...
vägen dit är ju jävligt krånglig, och det är inte säkert att man någonsin kommer dit. men om man verkligen kämpar så är allt värt det i slutändan. tror inte man blir utsatt för mer än man klarar av trots allt.
SvaraRadera