Uppdatering och vikt-tjat

Var ett tag sedan jag skrev nu.
Tentan i Företagsekonomi gick nog bra. Är säker på att jag inte får VG(högsta möjliga betyg på Yrkeshögskola) men jag får nog G i alla fall. Känns skönt.
Är fortfarande glad i klassen. Speciellt nu när "isen är bruten". Tänk vad mycket gott en fylla kunde ställa till med trots allt.

Och nu är det dags för mig att bli mallig. "Pompi" skrev en kommentar på förra inlägget att hon kopierat mitt bloggnamn och satt det i en ram och hängt upp hemma. Vad blir man annat än lite smickrad? Tänk att jag var så fyndig att andra inser det också och inte bara jag?.. haha... tack så mycket? Säger man så?

Linnéa: Jag har fortfarande Cambridgekuren i tankarna. Men det är nog inte aktuellt ännu. Det funkar nog säkerligen, men jag tror att man måste vara oerhört redo för att kunna genomföra den hela utan att fuska. Och den motivationen eller disciplinen har jag nog inte ännu. Har knappt kommit in i pluggandet ordentligt ännu, så jag känner att jag måste få rutin på det först och främst.

På måndag ska jag träffa min personlige tränare Magnus på World Class Värmdö, och komma på ett nytt träningsprogram. Det förra var för att stärka upp rygg, mage och ben. Då jag hade problem med balansen efter mina knäoperationer. Men nu har det blivit så tråkigt att jag tappat motivationen.
Magnus är en jävligt bra PT, och hade han inte varit så mycket kortare än mig hade jag blivit generad över hur snygg han e. Haha... taskigt kanske. Men jag har faktiskt svårt att se det attraktiva hos män som är i axel-höjd på mig. (vilket råkar vara väldigt många)

Jag måste få ihop ett veckoschema med plugg, föreläsningar och träning och hushållsarbete som fungerar för mig. Suktar efter rutin i vardagen. Man får ju mer kraft om man är regelbunden i tider, träning och måltider. Men det är ju så jäkla svårt att hitta vad som fungerar för en själv.

Ibland tänker jag att jag skiter i allt och samlar ihop pengar till en fettsugning istället. Eller tar och hittar någon halv-skum återförsäljare på internet som säljer Reductil. Men jag är såpass smart att jag fattar att det inte finns några genvägar.
Men när mina dagar de senaste snart två åren mestadels innehållit prat eller tankar om min egna vikt, så måste jag erkänna att jag ledsnat.
När ska jag sluta vara så självupptagen? Eller måste det vara såhär resten av mitt liv? Kommer jag någonsin få plats för något annat att fokusera 100% på?

Långt inlägg, jag vet. Men har inte skrivit ordentligt om viktnedgången på väldigt länge känns det som.

Välkomna med frågor, eller bara lite pepp inför att börja träna hårt igen...

"Det underlättar om man är lite knäpp."

Det här ska man lyckas med innan man dör?