jag önskar nog att jag redan var där.
att jag antingen kunde sitta hela dagarna och fylla min tid med ny information. träffa nya människor i skolan när man inte måste läsa en bok.
att jag kunde säga att jag ska bli ingenjör när jag blir stor.
men vågar inte säga det ännu. för jag har fortfarande bara reservplats 2. hoppas några bangar på uppropet. så jag kommer in garanterat.
men jag vågar inte hoppas. för jag kommer bli så jävla ledsen och besviken om jag åker därifrån utan litteratur-listan i mina händer.
jag önskar att livet kunde ta fart. jag kämpar för det varje dag. försöker ändra på min situation. vill plugga för att bli något. så man sen är där allt händer. så man kan känna att man landar lite.
landar i sitt liv, och är redo för nästa steg. ungar, hus, hund... hela skiten. eller i alla fall en ny bil.
nä. nu ska jag nog sova bort den här jävla oron som lagt sig som en sjöborre i maggropen.
inte särskilt skön att ha där.
men gumman, du vet iaf vad du vill göra med livet. åtminstone tillräckligt för att söka en utbildning. :) jag vet inte alls vad jag vill göra och även om jag visste finns det inte en chans i världen att vi skulle ha råd med att jag pluggade. buhu. pus pus
SvaraRadera