Träningen

Det blev 20 minuter Crosstrainer.

20 minuter på styrkedelen, mage, rygg, armar och ben.

15 minuter på Treadclimber.

Ska försöka ta ett body-pump pass den här veckan också. Var länge sen nu.

Två möten imorgon. Och efter det blir det träning. Ska väl försöka träffa min kompis imorn också, om hon inte jobbar och fråga hur det gick på hennes ultraljud. De skulle ta reda på vilket kön det ska bli... spännande.
Kul så länge det inte handlar om mig... =)

Satt idag och funderade om jag skulle ändra min klädstil om jag var betydligt smalare... antagligen. Inte särskilt radikala förändringar... Men kanske lite mer tajta tröjor, lågt skurna jeans... Våga ha kjol nån gång... Känns som man bara har stora tröjor numera. Klart jag har jeans å så... Och är inte rädd för att ha stuprörs-jeans heller. Inte längre, men man känner sig inte särskilt attraktiv när man är en tjockis. Antar att jag inte är ensam om det.

Sen kommer vissa jättegoa grabbar och säger att de ändå vill ha tjejer med hull på, att det ska vara något att ta på. Men ärligt talat så skiter jag i vad grabbarna vill ha. Jag själv tycker att det är jättevackert när höftbenen kan skymtas när man ligger på rygg, eller tydligt markerade nyckelben.
Misstolka mig rätt nu. Tycker itne det är snyggt med beniga anorektiska tjejer, eller model-smala tjejer. Absolut inte. Det ska vara former, höfter, bröst... Men det ska inte dallra! I gymmet brukar jag fnissa lite för mig själv, när jag inser hur mycket min rumpa måste dallra när jag är på löp-bandet. Det värsta är att löpbanden står längst fram, så man har alltid rumpan vänd mot alla andra i uppvärmningsdelen... Och folk undrar varför inte löpbandet är min favorit?!

Klart man dömer andra efter utseendet också när man har dålig självbild... Ser jag en fet tjej på gymmet, eller kille för den delen, så tänker jag alltid att "du lär ju inte fått ligga på länge", eller "vad bra att du äntligen försöker göra något åt din feta röv"... Kalla mig elak om du vill, men kom aldrig och säg att du inte tänkt liknande tankar själv någon gång...

Ibland kan det vara kul att klanka ner på andra tyst för sig själv, och känna sig lite nöjdare över sig själv för en stund.

Blir arg över mig själv när jag tänker på min vikt/storlek. Jag menar, hur kunde jag låta det gå så långt? Jag har ju varit på tok för lat alldeles för länge, det är ju sant. Men att jag tillät mig själv att vara det är helt otroligt. Jag hade en jättefin kropp förut, jättebra självförtroende, och kastar bort det helt självmant... som självplågeri nästan.
Kan tänka så ibland om jag ser någon som är enorm i storlek... hur de kan låta sig själva se ut så? Man kan knappast vara nöjd över att väga närmre 130kg? Och sen att folk inte skäms när de handlar godis, chips och läsk när de är feta som fan...
Jag skäms bara jag köper en gott och blandat påse... och det är inte ens ofta.

Nä, nu låter jag alldeles negativ och dömande... haha... det är ju precis vad jag är så... skitsamma. tänker nog inte be om ursäkt. Om någon tar illa vid sig vid detta inlägg, så står jag ändå för det jag skrivit.

Och ytterligare ett tack till Emma för de underbara orden jag fick höra förut... : "Emma, du är inte tjock på insidan. Du är det bara temporärt."

Tack och hej, leverpastej.

P.s kvällsmaten blev två satsumas.