När jag ser mig själv på bilderna från Poledancen, dels mina egna och dels de från de andra deltagarna så är det ganska underliga tankar som dyker upp.
Dels tänker jag: "Oj vad stark jag ser ut, jämfört med när jag var som störst och mest otränad... duktig jag varit!"
Å andra sidan tänker jag: "Fy fan vad tjock jag fortfarande ser ut! Nu måste jag nog börja hårdträna igen!"
En blandning är nog sanningen: "Jag är stark och snygg jämfört med tidigare, men jag är inte klar ännu, så det ska jag inte inbilla mig."
Man är fan Schizofren när man försöker gå ner i vikt.