om man går igenom en kris, eller bara en massa strul under en längre period, så känns det nästan som om man har en molande värk i bröstet efteråt...
som träningsvärk... eller mjölksyra kanske?
som om man inte orkar ta ett enda steg till i känslokarusellen för då stupar man.
det får vara bra nu med det negativa dramat. Det får vara slut på feghet och dumhet.
och det får absolut vara slut på distraktion från det som är viktigt.
Jag tänker födas på nytt nu... det kommer vara smärtsamt, men jag vet att det är värt det av tidigare erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar! Jag försöker svara på allihop, och kikar självklart in på er blogg och skriver ner något hos dig med!