En stark åsikt.

Fredi är hemma.

Har köpt en ljusstake med 6st pussande älgar på. Julstämningen är total.
Det är också det enda "juliga" som kommer att infinna sig i denna lägenhet i år. Vi bojkottar. Starka är vi två, och står för vår sak!... vad den nu är för nåt.

Mest är det väl för att vi inte orkar med allt extra. Vi har ganska mycket att stå i båda två för tillfället och Fredi är ändå knappt hemma, så julen får hitta sängplats nån annan stans än här. Vi kommer då inte agera härbärge åt några tomtar eller bockar alls i år.

Jag tänker unna mig 13st chips i storleksordning ikväll. Har fixat fredagsmys. Fredi vet inte om det ännu. Men han blir så glad när jag köper hem chips. För det är inte ofta det kommer innanför mina dörrar längre. och med mina dörrar så menar jag våra dörrar... i alla fall under helgerna då han är hemma.

Är sjukt trött efter barnpassandet idag. Men samtidigt mycket glad, för vi hade en sån härlig stund idag. Zara slängde sig om min hals och gav mig varmaste kramen på jorden samtidigt som hon sa: "Du är min bästa Emma.." sötnöten. Hon är min bästa Zara.

Känner mig lugn i själen för en gångs skull. Eller den övriga oron förutom den vanliga är som bortblåst för tillfället. Är ju alltid lite av en orolig själ och skruvar på mig när inget händer. Men det kanske har sin förklaring trots allt... Det känns alltid som att lugnet närsomhelst kommer brytas av ett panikartat kaos. Att något kommer hända, eller att jag kommer hamna i en konflikt eller vadsomhelst egentligen... konstig känsla som jag inte riktigt kan beskriva... Precis som att det kryper under skinnet på mig och jag önskar jag bara kunde kliva ur ibland för att få en paus...

vet inte om det verkar bekant för någon... men jag kan inte förklara det på ett bättre sätt...