Älskade...

Älskade vänner...

jag har en gnagande känsla av att jag försummar folk.
massvis med folk man aldrig hinner träffa, och folk man nästan känner sig skyldig att höra av sig till.
jag blir ledsen när jag genom omvägar får höra att mina närmsta vänner har det svårt.
för jag ska ju vara där! jag vill vara där!

för jag vet att den dagen jag behöver en klagolåda eller bollplank, så får jag det, för att jag var det när de hade det svårt.

men tiden verkar inte räcka till!
har fått tid att träffa Maria idag. satt och busade med Nova på "Dellan" och pratade lite strunt. Sen kom Tina förbi innan hon skulle på lektion.

Två och en halv fluga i samma smäll. Ganska duktigt. Samtidigt som jag känner att jag borde vara hemma, låta katten gå ute en stund, och dammsuga och sen sätta mig och plugga.

Samtidigt som jag vill in till stan och köpa böcker till studierna. Samtidigt som jag måste köpa en Laptop. Samtidigt som jag vill till Bålsta och Enköping för att träffa mina kära vänner. Vill sitta en dag i taget med en och en och bara prata. Bra prata om allt och ingenting. Uppdatera sig om läget, visa att jag finns. Visa att jag bryr mig.
Tala om för dem att de betyder mycket för mig.

Tar inte för givet att ni redan vet det. För vänskap är något man förtjänar.

Jag saknar er oerhört. Och jag ska fixa tid till att vara med er. Jag lovar. Måste bara landa lite i studierna först och hitta en bra takt.