fredi är ledsen nu... han kan inte komma hem från jobbet. och sessan är sjuk.
hon har knappt ätit på två dygn... jag fick nästan tvinga i henne vatten för en timme sedan. och hon sover bara hela tiden. samtidigt som hjärtat hennes rusar...
min älskling kommer lämna oss. jag vet det.
och det gör ont i hela mig när jag tänker på det.
jag måste ta det här ensam till råga på allt.
vilket gör det hela lite jobbigare.
önskar att fredi kunde följa med i morgon när jag ska ta bort henne. finns inget annat val nu. hon lider bara och det är inte snällt att ha henne kvar.
jag hoppas på ett mirakel. men alla vet vi hur ofta de brukar ske...
jag hatar det här.
Åhhh! "/
SvaraRaderaDet finns inget värre än att känna sig så hjälplös och vilja, men inte kunna göra något åt det.
Kämpa på! Ibland, även om ytterst sällan, sker mirakel! Och om inte, så mår nog Sessan bättre dit hon kommer, än vad hon gör nu. :(
Och du, glöm inte att ta hand om dig! Jag tror på dig!
Kan bara säga att jag känner med dig!
tack! hon har äntligen lyckats ta sig till lådan iaf för att kissa. då vet man att det fortfarande funkar. och så har jag fått henne att lapa lite grädde och ägg... hon måste ju få i sig nånting nu stackarn... kanske hon blir pigg igen. jag hoppas i alla fall.
SvaraRadera