jag hatar det här. vill inte vara den som måste bestämma. vill inte sitta här själv i min jävla lägenhet och behöva ta de här besluten ensam...
jag vill att fredrik kommer hem. så han får se hur sessan mår och så vi får bestämma ihop! jag vill att han kommer hem och får säga hejdå...
det är ju trots allt hans ögonsten...
och jag vet hur förkrossad han är.
och någonstans hoppas jag att hon ska bli mirakulöst bättre innan det är dags.
men jag måste inse att det inte blir så...
varför kan jag inte bara tuffa till mig och sluta gråta?
Usch vad tråkigt att höra... vad är det för fel på henne? Hoppas det är som du säger att hon piggnar på sig. håller en tumme för det.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderadu ska inte tuffa till dig och sluta gråta! sessan är en familjemedlem, och när en familjemedlem är sjuk och inte har så lång tid i livet kvar äre väl klart att man gråter!
SvaraRaderajag låg och grät i 3 dygn när vi hade avlivat vår hund.
ta hand om dig, älskade vän. och pussa tissen från mig. <3