att prata med nån som e cp

jag har stått i kem-förrådet hela dagen idag. trodde det bara var att ringa sita för att de ska kunna komma och hämta, men nej nej...

tydligen måste jag skicka in en komplett inventerings-lista på vad det är för miljöfarligt material som behövs hämtas...
snurrig som jag redan är av alla konstiga ångor spiller jag lite kaustiksoda på byxorna, då den gamla plåtburken från 1967 hade rostat sönder i bottnen... en kork satt inte fastskruvad ordentligt på en gammal glas-flaska innehållandes ammoniak.

mycket spännande tänkte jag när det stod strafel-syra på nån flaska med mycket gammal etikett på. gick upp till expeditionen för att faxa iväg ett brev och började prata för mycket...

jag babblade på som bara den till Bettan...
vågade to.m fråga varför hon satt i rullstol och hade så bulliga, gulliga fötter...
hon sa att hon var cp... på riktigt... jag fnissade lite. hon med. det var roligt att skratta...
sen blev jag arg på faxen som inte ville som jag ville.
då gick jag och drack choklad i min verkstad.

nu är jag bara trött och känner mig bakis efter mitt ihärdiga sniffande idag.

amehh-- harebrahej!