vad hände? var kom den här oroliga känslan ifrån?
jag tycker inte om den, och den känns obehagligt bekant. jag väljer att låta den komma, och tänker låta den gå över också.
men för tillfället är den bara i vägen.
det känns som att jag vill krypa ur mitt egna skinn och gömma mig från mig själv och allt runt i kring. men det går inte såklart. utan är väl bara bita ihop antar jag. vilken tur att jag har bettskena när jag sover...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar! Jag försöker svara på allihop, och kikar självklart in på er blogg och skriver ner något hos dig med!