Om sanningen ska fram

Idag har jag upplevt den sämsta dagen jag kan komma på att jag någonsin upplevt.
Trots underbara vänner och all hjälp man kan be om.

Vi får se när bloggandet är tillbaka som det var och som det ska vara. Men just nu måste jag fokusera på annat. Det blir nog bara små inlägg ett tag framöver utan större utsvävningar, eller särskild duktig rapportering av träning.
Livet är inte alltid lyckligt och underbart, men snart är jag där igen! Ska bara vila lite först...

Tack alla ni som mailat de superpositiva mailen till mig om hur mycket ni tycker om bloggen!
Det känns bra att höra att folk tar den för vad det är tänkt.

Att det inte är en skryt-blogg om hur jäkla duktig jag är som tränar och går ner i vikt, och har jordens mest underbara liv.
Nope. För så är det inte. Jag brottas med bekymmer dagligen av olika slag, och tänker inte försköna någonting här. Speciellt inte när det gäller pendling av självförtroende när man genomgår en så stor förändring i kroppen som jag ändå gjort/gör.

Nä.. jag är inte skitsnygg bara för att jag minskat 25kg. Jag brottas fortfarande med min självbild och självrespekt, och det tänker jag inte hymla om.

Förtsätt läs ni, och kommentera om ni vill, och maila om det känns bättre. Jag skriver för min egen skull, men det är alltid kul med bekräftelse utifrån.

Pössegöll!