Hämnden är ljuv, även när man är trött.

Gick och la mig i god tid igår. Trött på att vara trött, tänkte jag, och somnade strax innan tio. Vaknar upp efter en dröm miss i nassen av att jag återigen var tonåring hemma hos mina föräldrar. Jag var arg på morsan för att hon tjatade om nånting. Alltså inte bara lite småsur, utan verkligen ursinnigt förtvivlat panik-förbannad! Sådär så man inte vet vart man ska ta vägen, utan helst vill lägga sig ner på golvet och gråta och slå lite med nävarna i parketten.

Jag minns inte varför. Jag minns bara att när morsans argument vann över mina så ändrade jag objekt för ilskan och skyllde på att mitt rum var så fult och att jag hatade att bo där och ville flytta. och så började jag skrapa av färgen från listerna kring dörrkarmen.

När jag vaknar så hör jag Fredrik: "Ska jag verkligen aldrig få sova en enda jävla morgon?"
Jag förstod inte vad han menade och undrade varför han först hade väckt mig för att säga detta. Men han förklarade att jag hade skrikit rakt ut i panik.

Jahapp. That's a first! Som de säger i staterna.

En kvart innan klockan ringer så kommer Curry och börjar tvätta mig i pannan. SKÖNT.

Sen börjar Sessan vifta efter honom och fräser och morrar, och jagar ut honom i köket. Bara att gå upp då. Fredrik ligger kvar. Slyna. Jag vill också sova halv sex på mornarna.

Katterna jagar runt varandra en stund tills jag fyllt på med frukost i deras skålar, och då börjar de fajtas om vem som ska ha frukost först. Sessan vann. Curry sprang upp på bokhyllan. Sen kom han inte ner. Så han stod där och grät tills jag bar ner honom.
Jag ringer chefen och undrar var han är. Han var sen. Men ville inte erkänna det.

Så jag sätter på kaffebryggaren. Katterna har äntligen ätit frukost och jag ska ta mig en kopp kafi när den kommer så fint smygandes igen...
Ja just det. Den där jävla STANKEN AV BAJS!

Nu vet jag inte vem av skitkatterna som tycker det är på tok för besvärligt att sparka över lite sand över sina rykande korv-jävlar, men om jag får gissa så är det nog gammeltanten. hon är ju trots allt lite senil av sig.

Och där lämnade jag Fredrik. Alldeles ensam med två överenergiska odjur och en stinkande bajskorv i hallen.

Där fick han för att han tvättade en ylletröja i 40grader så den numera bara passar Barbie och ingen annan.