det man inte pratar så högt om

Apropå detta inlägg så vill jag länka till DEN HÄR bloggen. Den är väl värd att läsa, om inte annars så för att få perspektiv på sitt egna liv.

Jag har ännu inte hunnit skriva om min vän som är sjuk i Cancer...

Han har nu haft cancer i snart ett år, och är den mest positiva människa jag vet.

Han var och den friskaste och piggaste av oss allihop.. killen so ställde upp på allt och alla och aldrig krävde något tillbaka.
Killen som stod och spolade bandybanan med vatten fem på morgonen varje vinter så att ungarna i området kunde åka skridskor på dagen. Ibland stod han där tre också, om han hade tidig morgon på jobbet.

Vid den här tiden förra året så fick han en fördjävlig rethosta som inte ville ge sig... och han fick lite tungt att andas, men trodde bara det var en ihärdig förkylning och vilade i några dagar.
Sen fick han tråkigt och åkte till jobbet ändå...

Dagen innan midsommar kan han knappt andas alls och förs till sjukhus akut med ambulans...
Läkarna konstaterar att hans lungor är fyllda med vätska... Så han sövs ner för att punktera båda lungorna och suga ur en del av vätskan... vid följande röntgen hittas en tumör.

Tumören sitter mellan lungorna och hjärtat och är ungefär 5x10cm stor. Och tyvärr inte operabel.
På midsommarafton sätts akuta cellgifter in, direkt in i tumören (en relativt ny metod), istället för ut i blodet.
Vid första blodprovet efter hans påbörjade behandling ser de att hans cancer-nivåer inte stämmer riktigt...
Och vid vidare prover inser de att han även har akut lymfatisk leukemi...

idag är tumören borta, och den hann heller inte bilda metastaser... men leukemin är inte lika lätt åtgärdad.

som "åskådare" utifrån så vart det som mest påtagligt första gången jag såg honom utan hår... när man strök honom över huvudet fick man handen full av små stickiga hårstrån...
och han slutade aldrig blöda näsblod den kvällen...
det var adventsfika hos gemensamma bekanta... det slutade med att han fick åka in till Sös och få nytt blod, då han inte längre producerade eget... (vad jag förstod)

döden blev plötsligt väldigt närvarande, och ett återkommande samtalsämne...

och trots detta håller han humöret uppe och planerar sin framtid som aldrig förr...

och det är därför jag VET att han kommer klara detta...

vad vi alla kan göra är att registrera oss på Tobias-registret som benmärgsdonator för behövande leukemi-sjuka... eller donera pengar till cancerfonden

Mina tankar är hos dig P.B det vet du.