Katträddnings aktion igen!

Här är Noa med Gravid-magen i vädret. är en mycket liten ettåring i övrigt, så magen ser enorm ut när hon står upp.

Hon har svarta mungipor, och svarta näsborrar (?), nosborrar (?), nos...öh... vingar?
Har en tendens att se lite sur ut tydligen när hon e trött. Å så e jag jobbig och väcker henne med blixten.


Såhär ser Noa ut. Hon som snart ska ha bebisar. Som nu är hemma hos mig, och tycker det är superkul att leka med Sessans leksaker. Sen så gillar inte Sessan o Noa varandra. Men det är bara en kort period som Noa ska vara här. Snart kommer hennes adoptivhusse och hämtar henne. Och i Stavsnäs får hon bo så länge som hon e på tjocken och så länge som hennes bebisar inte kan klara sig utan henne. Hon e söt.

Har insett att jag kanske är lite väl blödig när det gäller djur, och speciellt katter.
Har verkligen inte hjärta att låta katter avlivas bara för att folk inte kan ta hand om dem själva eller för att de "inte har tid"... Lam ursäkt...
Vad folk glömmer är att det är ett liv man har ansvar för. Djur eller människa spelar ingen roll, lika mycket värt enligt mig.

Jag hatar när folk tror att de står över djur bara för att de inte kan översätta djurens sätt att bete sig på. En hund eller katt är aldrig elak eller ond. Det finns bara i människans natur att bete sig så. Utan de handlar instinktivt och reagerar på hur du beter dig. Blev upprörd när jag läste Lindas inlägg. Ingen har rätt att slå ett djur. INGEN! oavsett vad som hänt. Jag är helt och hållet på hennes sida!

Jag önskar man inte behövde jobba för att kunna överleva. Skulle mest av allt vilja jobba på katthem som volontär, eller på ett blandat djurhem. Och känna att jag verkligen gör en insats.
Mer och mer ser jag vanvårdade katter som springer skitiga i soprum eller söker efter kärlek från första bästa människa.
Min katträddar-lista:

1992 - "Stjäl" kattungar från grannens son, tre hade han tagit livet av med Senap i rumpan på dem, och genom att snurra dem i luften i svansen. När jag lämnat av kattungarna hos en kompis gick jag tillbaka och skvallrade för hans föräldrar, och sen slog jag honom när ingen såg... tuff liten 7åring. (?)
1995 - Maja, en svartvit dräktig hona, som blivit lämnad efter sommaren. Jag tog hem henne till mamma och pappa. Och hon stannade tills 2000 då hon tyvärr blev skadad i bilolycka och fick avlivas.
1999 - Hittar en överkörd katt med mamma, och vi kör den till Ulunda djursjukhus, Uppsala, där de tar hand om katten, och lyckas samtidigt adoptera bort den till någon som precis vart tvungen att avliva sin katt.
2006 - Hittar grannens katt på ön bredvid. Kör tillbaka den till sitt hem, och får tre rivmärken som tack. (ville bara inte ha katten sittandes på ratten)
2008 - En granne hade låst in sin katt i lägenheten i en vecka utan mat eller vatten. Jag ringer och anmäler detta till polisen, och "Pucko" hamnar på Åkeshovs katthem, och ägarna åtalas för djurplågeri.
2009 - "Noa" ska gå en säker död till mötes om hon inte omplaceras, och jag tar på mig ansvaret att hitta ett nytt hem. Två dagar senare är hon här hos mig, sover på köksstolen och retas med Sessan.

Jag kommer nog bli kattskötare i himlen när jag dör... Känns som man ökat på karma-kontot när det gäller katter iaf.