Upp till kamp!

(Bilden visar hur jag såg ut i Lumpen, oktober 2004.)

Mitt första blogg-inlägg...

Tanken är väl att samtidigt motivera mig själv ytterligare till att bli av med överflödskilona, och kanske även kunna inspirera någon annan i samma situation.

För fem år sedan var jag 18 år. Jag vägde 67 kilo, och var mycket nöjd med min kropp och mitt utseende. Jag var lika lång då som nu ( 180cm ), så 67 kilo betydde att jag var smal.

Jag tränade endast en gång i veckan med ridning, och åt precis vad jag ville.

Men efter en knäskada så var jag tyvärr tvungen att sluta rida och fann aldrig något tillräckligt bra substitut till den träningen. Jag provade på Kickboxning ett tag. Jättekul! Men inte heller det så bra för knäna.

Året jag fyllde 19, så ryckte jag in i lumpen. Jätteroligt! Mycket träning blev det, och stark blev jag och bra kondition, men aptiten ökade markant och eftersom muskelmassan ökade så blev kilona fler, men det var bra kilon!

Och så muckade jag efter 15 månader. Och var trött. Så jag tränade ingenting efter det. Ytterligare en knäoperation inträffade. Och smärtan blev en ursäkt till att inte träna.

Vid muck i lumpen vägde jag 76 kg. Så en viktökning på 9kg nästan enbart i muskler på 15 månader.

Träffade min sambo. Och då gick det fort uppåt!

Nu, vid snart 23 års ålder så har jag blivit en tjockis!

I Maj i år så vägde jag, hör och häpna 107kg!

Jag grät varje kväll då jag ställt mig på vågen och en dag, gick jag till det nyöppnade gymmet i Gustavsberg och öppnade ett medlemskap. Min kamp var påbörjad.

För drygt två månader sedan vägde jag 97kg och hade alltså lyckats träna bort 10kg!

Tänkte i min blogg skriva lite om mina dagar, hur jag tränar, vad jag äter och lite runt omkring hur jag lever i övrigt.

Jag lever inte efter en stäng diet, snarare tvärtom, och jag tok-tränar inte varje dag heller. Utan jag har bara slutat leva som en tjock person, och har börjat leva som en smal istället.

Får se om det finns någon som läser den här bloggen eller inte. Om inte, så har jag den i alla fall för min egna motivations skull...