Nu ska jag gå ut och krama någon.
vem blir det? ska jag väcka 70åriga Bibbi mittemot? Eller ska jag hoppas på att möta moppe-gänget nere vid den nedlagda brandstationen?
Eller ska jag kanske ta med mig hunden ut och hoppas på att någon stannar och frågar om honom?
Oh nej. Klockan är ju så mycket att ingen vågar sig ut i mörkret här på landet. Vad ska jag nu ta mig till?
Jag får nog gosa ner mig framför Tv:n med två katter och en hund och begrunda hur ensam och olycklig jag är. Som råkar uttrycka en tanke som så många andra delat med mig. Men de bara inte skrivit ner på en publik blogg.
*kramar om* sådär, känns det bättre nu? ;P
SvaraRaderaoh tack! nu behöver jag inte gråta mer. *love*
SvaraRaderahttp://www.finest.se/userBlog/?uid=463&date=2009-03-5
SvaraRaderaLäs artuikeln som Ruths vän Alex Erwik har skrivit on henne, "Sträck på dej du ståtliga kvinna" och låtdet tysta era munnar.