Trauma, och hanteringen av det.

jag börjar må bättre och bättre efter krocken.
var ute och kutade i förrgår och fick håll för första gången på flera år! tack för det jävla krock som gör inälvorna till potatismos.

men på nätterna är krocken fortfarande aktuell. vaknar kallsvettig efter att ha smällt gång på gång, och dött gång på gång i drömmen.

På dagarna är det okej. Jag pratar om det med de som frågar om det. Handen gör sig påmind, och är knappt användbar men läker så sakta den med.

Ibland får jag "Flash-backs" och känner hur hjärtat rusar och tårarna vill komma.
Jag andas då djupt och försöker tänka tankar som "Jag lever, jag mår bra, och det händer inte längre."

Idag var det svårt att tänka att det är över, men jag försöker.
Och jag går igenom de nya minnena som dyker upp, bearbetar, analyserar i bitar... tills de slutar vara skrämmande, eller slutar göra mig ledsen.

Det är svårt. Men livet går vidare. Tack och lov.