jag känner mig stark, ser stark ut och ÄR stark.
kroppen känns finfin... om jag bortser från att morgonen inleddes med febern från helvetet.
Katterna nyser och har blivit förkylda de med. Fredi ska påbörja sin första arbetsvecka efter semestern även han med feber...
ja... det kunde ju varit bättre. Men jag ska inte klaga.
Det här är ganska lindrigt ändå. Är glad att jag inte känner en tendens ens till att överanstränga mig. Och mycket av det beror nog på att jag trivs så bra på praktiken och det känns som att saker och ting börjar ordna upp sig för mig på det personliga planet.
Jag är glad att jag har Fredi vid min sida som finns där stabil och lugn när saker och ting känns tunga för mig. Mitt hjärtskutt...
*gillar*
SvaraRaderaHoppas bara att febern släpper hos er, så gillar jag det här inlägget ännu mer!